Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en gång ett brudpar, som hade varit i kyrkan och vigt sig. När de voro på återvägen mötte de några troll, som gåvo dem vin allesamman. Men när trollen kommo till den siste ryttaren, slog han glaset i vägen och red undan. Trollen sprang efter honom men han red in på kyrkogården, och där hade trollen ingen makt över honom. Alla de andra i följet blevo troll. Ingrid Larsson, Näset, berättade: Vid Kvarnberget är ett hål i berget. En kväll hade några pojkar lagt stenar i hålet, men på morgonen voro stenarna borta. Då tänkte pojkarna, att det var trollen, som plockat bort stenarna, och sedan dess har hålet fått heta "Trollhålet".
föremåls språk.
Våra kyrkklockor vet jag ingenting efter. Kärrhjulen skriker tjeck-tjack-tjeck tjack. Vältern skriker "tåligt, tåligt tåligt" el. sju- tusen, sjutusen.
Annandag jul.
Annandag jul om morgonen så var en ute i stugorna å "sjöng för dörr". Då var en i följe med några stycken. En stannade utanför stugan å sjöng Staffanvisan. Se'n fick en traktering. Det var mest brännvin en blev bjuden på. Så gick en fran den ena stugan till den andra. Men en ställde så att en var hemma till det var ljust. Somliga hade "ljuse stjärna" med sig. Det var en stor stjärna som en hade gjort av ett gammalt såll å satt ett ljus ### på axel. Eller också så var det ett hjul med papp omkring så att det liknade en stjärna. Det var en som var den "fattige Josef." Den tiggde pengar. De var fint klädda. - Så var det andra som var ute å red på hästar. De red å stannade vid stugorna å sjöng / staffanvisan. Det var hästarna de skulle vara ute å vattna tidigt den morgonen, för att de skul- le få hälsa under året. Andra gick å moka ut i ladugårdarna. De tjä- nade sig en "mokstergås". Det blev bjudna på det, för att de hade varit snälla å mokat ut göd- seln. Det var mycken gödsel då, för man moka- de inte ut gödsel på juldagen. Det skulle in- te vara bra att kasta ut gödsel då.
annandag jul.
Andag jul gick de som kunde sjunga bra å "sang för dörr". Det var flera i sällskap. Så gick andra med "ljuse stjärna". Det var "de vise män från Öster- land". - När de kom, så sjöng de: "Goder morgon, goder morgon båd' kvinna å man å husbonde uti huset med maka för ### ------------------ ------------------------- Detta sjöng de, när de kom in. När de stod utan- för stugan så sang de Staffanvisan. - Den första i sällskapet hade en pappersmössa på huvudet Den var utstofferad med band å granna gräjer. Han stod upp som en annan strut. Det var vita å röda band. De fladdrade runt omkring. Så ha- de han granna pappersordnar på bröstet, stjär- nor och grant. Svärd vid sidan. Detta skulle / vara själva kungen som gick i spetsen för de andra. Så var det en som bar en stor stjärna av papper. Det var ett ljus inuti den å när stjär- nan snoddes runt, så blev det så grant ljus, för det var flera färger på papperet. "Di vre stjärna så dä skimra för fönstre så rart." Jo- sef var med. Han var sotad i ansiktet å utklädd så att ingen skulle kunna känna igen honom. Han skulle ha fägnad med brännvin. Å det blev de andra också. Josef hade en täljbila i handen. Den högg han i golvet, när han kom in. Jag mins en liten strof till som de sjöng: "Kung Herodes kommer ridande på sin apelgråa häst ------------------- Så var det de som gick upp i god tid å gick å mokade ut gödseln i någon ladugård - åt nå- got folk som de tyckte om. Därför kallades också denna morgon för "moksterotta". Di geck ôpp i moksterotta". När de hade mokat å gjort fint i ladugården så skulle de in, å då fick de / en väldig smörgås. Den kallades för "mokstergås". Så där brukade de gå å göra fint i ladugårdarna åt varandra. På annandagen började "juldanserna". Ungdomen lade ihop. De fick av husmödrarna det de skulle ha. Jul- dans hade man i den stuga där man slapp in.
nyår.
Första gången en fick se månen på nyår så tog en en psalmbok å höll bakom ryggen å gick ut å slog upp den bakom ryggen på sig. Den psalmen en fick upp skulle en få er- fara under året. - Om psalmen handlade om dö- den, så skulle en dö eller någon av ens närmas- te. Jag var allt ute med psalmboken många gånger i min tid. Om en mötte en käring det första på nyår, så hade en inte gott år att vänta. Å det var det- samma om en käring kom som främmande till en på nyår. Men var det en karl, så fick en ett gott år å god "årväg".
nyår.
Om en fick pengar på nyår, så skulle en få gott om pengar hela året, men om det kom någon först på nyår å krävde en så att en fick ut med pengar, så blev det fattigt för en. Om en svart katt sprang över vägen på nyår, så skulle en få sorg under året. Kom ett fruntimmer den första, så fick en dåligt med skörd, men kom det en karl så blev det bra. När en såg nyårsnyet första gången så skulle en ta psalmboken å gå ut å ställa sig å ta upp den. En skulle slå upp henne på måfå Så skulle en läsa den psalmen som ögonen slog ned på. Efter den psalmen skulle en få det under året.
trettondedagen och Knut.
Vet inte att vi hade något särskilt med mat- rätterna om "trettondagen". - Julbocken kunde kom- ma om "trättnekväl". Tidigt på morgonen kom de å hade "ljuse stjärna" å "sang för dörr. Det mins jag litet till. - Om tjugondag Knut så åt en upp "Stomparna". Det var det sista som en hade kvar av julbrödet. Den dagen eller dagen där- på började en arbeta som vanligt. Haverkakan kom fram på bordet. Brännvinet var slut å då var det slut på julen. - "Tjugonda Knut soper jula ut."
Bjäran
På Karlanda finnskogar bodde många finnar å det vet jag att mor var ond på dem, för hon hade för sig att de minskade mjölken för kreatu- ren i ladugården. Det satt käringar där, som ha- de "trollhare." Den skicka de ut om nätterna, å då var han å tog mjölken från korna, så på morgonen var det inte mer i dem än en kun- de "snôppe" ur. - De stod i förbund med Skam. Han hjälpte dem med å göra otyg.
drakar ormar och fiskar.
Det var en käring som hade fått reda på en vit orm. Och det vad /sic/ vid vaffertia. Den ormen tog hon med sig levande å lade ned i kokgrytan, när hon kom hem å kokade den. Så hade hon en pojk att se efter med grytan. Men hon sade till pojken, att han inte skulle få se i grytan el. smaka på det. Men han hade inte orkat hål- la sig utan hade slickat i sig av det som var i gry- tan. När hon kom in, så talade han om att kon skulle kalva. Hon skulle kalva en rosig kalv. Jag vet inte mer om draken än vad jag läst om honom i böcker. Stora ormar skulle det finnas förr. Det sade de gamle. "Lindormen" var röd å hade öron som en kalv. Han skulle vara flera alnar lång å / hölls mest i stora inhåliga träd. "Sjöormen" kunde vara både på land å i vattnet. Om vintern var han borta, men om sommaren så kunde han leta sig hit till sjöarna. Det var som en svart timmerstock. Di sa, att en skulle komma ut för så mycken orm, om en dödade den första en fick se om våren. Men om en tog bössan å sköt den första ormen en fick se om våren, så fick en god tur med bössan.
gastar.
När en hade hört "gasten" skrika, så skulle det bli oväder. Det var ett barn som skrek som in- te hade fått körgård. Det var någon som hade tagit dö på det. Det kunde inte komma från den trakten där det blivit mörkt förrän dess rätta levnadstid var ute.
(myling.) Gastar.
Ungar som modern hade mördat kallades för "gast". När "gasten" skrek, så var det en sådan unge. Det kunde vara länge se'n i tiden som han blivit mör- dad, för han höll på att skrika till dess att hans riktiga livstid var ute.
Lyktgubbar
På Karlandamon har folk sett "löktgôbber". Om det var sanning, det vet jag inte, men folk påstod att det var de avlivade som for där å lys- te. De skulle inte ha någon frid.
Spöken.
"Di dö kom igen som en skugge." Om det var någon som var frusen, så kunde en få höra att den skulle in- te ligga still i graven, för det var för kallt i jorden. Men annars så var allt meningen om dem som gick igen att de hade ärende som de var tvungna att få tala om innan de fick ro att ligga still. Det var inte bra med den som gick å skrömta efter det han var död. Folk trodde mycket att det var så stora synder som han hade att han inte kunde få stanna i graven. Det var i skymningen å mitt på natten som sådana var uppe. Det var mö den troa, att den som var salig inte hade något mer här att göra, men den osalige ha- de inte stillhet. Det fanns fäll knappt en än de var rädda för skrömt. Tog någon livet av / sig så trodde folk att de skulle få se honom skrömta. Det var inte farligt, men det var styggt å se skrömt. Om en var modig å gick fram å talade till den döde, så fick en inte ont av honom mer. Det påstods allt att somliga hade varit så elaka att inte kroppen ville "rôttne" i grava. På kyrkogården var det farligt att ta något. Det kunde vara sjukdom på det. Det var inte bra att ta i en blomma en gång. Men det var mest det en skulle vara rädd för att en störde de dö- da, om en tog något, å då fick en inte vara i fred för dem.