Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Vid påsk fick de inte hugga ved, ty om djuren sedan trampade på någon sådan kas, blev de halta.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: kôrvmåndan, fettisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsklördan el. påskaftan. Den sista hälften av veckan fick en inte göra något arbete som "geck ikring." Inte nysta, inte dra handkvarnen, inte hackelse- maskin o.d. "Kringarbete" skulle inte få göras. Ett gammalt kvinnfolk på norska sidan gick omkring å stal aska i alla spisar hon kunde komma åt. Det var i köksspisarna hon passade på att stjäla å stoppa i fickan. Hon hette Maria-Linea den där. När hon blev upptäckt så fick hon lägga askan tillbaka i spisen, för de förstod att hon inte hade askan till något gott utan tvärt om, om hon kunde ställa till något ont för dem med den. På påskäggen målade de påskkäringar å gubbar. / Så brukade de skriva med ättika på skalet. Det blev blå bokstäver av det. Det var så brått med att måla påskägg. På ett ställe målade de ut en gubbe på äg- get så att han vart igenkänd. Gubben som fick se sin bild blev så ond. Inte mer än var sitt ägg åt varje familjemedlem.
Påsk
Skärtorsdagskvällen var det farligt för djuren. Om en skulle få ha dem i fred för påskkäringar, så var det bäst att skjuta rätt genom lagården tre gånger el. hänga upp bössan innanför dörren el. göra tjärkors strax ovanför låset på dörren. För länge sedan skall både två å tre karlar ha suttit å vaktat kräken den natten, för det lalade gamla om efter sina förfäder. Påskkäringarna trollade på korna så att det varken blev mjölk eller smör. Det var den kvällen som de skulle vara ute å ta sådant de skulle ha med sig till den onde. Ha- de de inte orkat förstöra något el. gjort något ont, så fick de inte makt till att kunna fara till Blåkulla. På ett ställe fanns en "påskkäring", men det var ingen som hade vetat att hon var det förrän en påsk- kväll, som hon kom att hysa en främmande karl hos sig. / När hon trodde att han hade somnat så tog hon fram en kvast å smörjde å satte sig på. Så gick hon i spisen å ställde sig å sade: "Härupp å härut å till helvetets port". Sedan bar det upp genom skorstenen med henne. Då gick han upp, tog stabben vid spisen å gjorde som käringen. Men han hade glömt vad käringen sade. "Här upp å här ned, sade han". Då fick han hålla på att fara upp å ned i skorstenen hela natten.
Påsk
När farfar skulle gå till ladugården en påskkväll å se till kreaturen, så fick han se en käring springa från husen å inåt skogen. Han blev rädd å sprang in. Han skulle ta bössan med sig, men det fick han inte för farmor. Hon ville inte att han skul- le skjuta "påskkäringen". - Det var noga med att spjället stängdes påskkvällen. Påsknatten var far- lig. Äggen målades med flera färger.
Påsk
Ungdomen brukade elda var som helst påskkvällen. Det var i närheten av gården för att det skulle va- ra till men för "påskkäringarna".
Påsk
Man påstod att påskkäringarna gick i la- dugårdarna om påsknatten å klippte ull- tappar av fåren. Denna ull använde de sedan till allehanda slags ont under året. För att hindra käringarna att göra ont kletade man tjära på dörren i form av kors.
Påsk
Om vädret är vackert långfreda- gen, så att det är sol, blir det ett gott år, är vädret däremot ruskigt, så att det blåser och regnar eller snöar, blir det ett dåligt år. Min far brukade säga så.
Påsk
För längre tillbaka sen fick de "pisk" på långfredagen. Det var en moster till mig som piska alle "ongera" (sina barn) medan de låg. Sen fick de kaffe, o sen fick de ligga lite igen. Hon tog av täcket o piska dem, de bodde här i Kroppa. Detta var väl nån påminnelse om något. Det var barnen de piska först o främst o tjänarna om de hade sådana. Men sen där jag tjänte, bruka ja piske drängarna med en enrisbuske som jag gömt, o de kom ju också o hade e / lita viske o va så te säj. Man sprang te andre gårder också för å piske.
Påsk
När "fastlagstia" hade gått in, så ville inte brödet jäsa så bra. Och om man råkade att strö ut mjöl på backen, så blev inte brödet bra i ugnen. Om en "kö- ta" på skärtorsdagen, så fick "köttra" on i benen på våren.
påsk.
När skärtorsdagskvällen var inne så skulle en be till Gud att han skulle bevara en för alla onda makter, för det var farligare vid denna tiden på året än det brukade vara.
Påsk
Det var vanligt att ta in kvistar av sälg före palmsöndagen. De kallades för "palmer". Det skul- le vara som prydnad på bordet. Kan inte säga att man brukade ta in björk- löv för att låta det spricka ut. Det är som högst en 30 år sedan som någon började på med det. Men nu gör di det allmänt.
Påsk
Namn på dagarna i dymmelveckan: korvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsk- lördag. Benämning på kvällen till påskdagen /påsk- kväl/. Att fälla timmer eller träd till ved i fastan ville en inte göra. Det var inte bra. Om en satte upp ett hus av sådana stockar, så fick en inte annat än otur och olyckor i det. När det var påskafton, så strök en kors av tjära på dörrarna. Och för att en skulle vara riktigt säker för påskkäringarna, så tog en yxan och högg i fjus- tröskeln. Se'n fick den sitta där till morgonen. Påsk- käringarna skulle inte ha makt att gå genom dörren då. En skulle inte äta något som var runt, för då skul- le / en bli sjuk och få "vârk" i kroppen. Salt mat skulle en också akta sig för. Ju måttligare en levde under "fastetia", ju friskare och starkare skulle een hålla sig under våren och sommaren. Om skärtorsdagen så hade en stål i vattnet som kreaturen skulle dricka. Det var för att inte påsk- käringarna skulle kunna ta något av djuren och rida på till Blåkulla. Jag minns hur somliga var rädda för detta. Och det första de gjorde på mor- gonen, så gick de till fjuset och syna djuren noga, om di skulle få se något som tydde på att "trollpackorna" hade begagnat dem till re- sedon. Skärtordsdag var en förbjuden att hugga eller tälja. En sådan sticka, om den kom ut på backen, kunde kosta en en ko på våren, för om hon trampa på den så bröt hon benet av sig. När sex nätter hade gått i fastan, så skulle en passa på att hämnas på den, en önska motgång. Det skulle en göra på sjunde natten. / Då tog en aska i spisen, och så gick en och strödde ut den på ovännens åker. Ju mer as- ka en hade med sig ju större verkan hade det. Då skulle han få "åt" /=ohyra/ på sig och djuren. Skärtorsdagskvällen var farlig. Då var "trollpack- ra" ute och reste. Di hämta det di skulle ha att resa på till Blåkulla. Påskkvällen var farligast, för då var di närsökta, så att di kunde komma inpå väggarna. Med påskäggen minns jag inte att man hade något särskilt.
Påsk
a. Om långfredagsmorgon var det brukligt att man piskade varandra med ris. Föräldrarna passa på att smita barnen. Tjänstefolket smet varandra. Kunde hända att di kom från andra gårdar och skulle smyga sig till att piska en. Det gällde att vara uppe i tid den morgonen. b. Denna risning kallades för "långfredagsstryk" c. Man fick stryk med soplimmen, en björkslög (?) el med enris. Drängarna kunde t.o.m. ge på var- andra med käppar och störar, så att det blev ovänskap.