Transkriberad uppteckning

Namn på dagarna i dymmelveckan: korvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsk- lördag. Benämning på kvällen till påskdagen /påsk- kväl/. Att fälla timmer eller träd till ved i fastan ville en inte göra. Det var inte bra. Om en satte upp ett hus av sådana stockar, så fick en inte annat än otur och olyckor i det. När det var påskafton, så strök en kors av tjära på dörrarna. Och för att en skulle vara riktigt säker för påskkäringarna, så tog en yxan och högg i fjus- tröskeln. Se'n fick den sitta där till morgonen. Påsk- käringarna skulle inte ha makt att gå genom dörren då. En skulle inte äta något som var runt, för då skul- le / en bli sjuk och få "vârk" i kroppen. Salt mat skulle en också akta sig för. Ju måttligare en levde under "fastetia", ju friskare och starkare skulle een hålla sig under våren och sommaren. Om skärtorsdagen så hade en stål i vattnet som kreaturen skulle dricka. Det var för att inte påsk- käringarna skulle kunna ta något av djuren och rida på till Blåkulla. Jag minns hur somliga var rädda för detta. Och det första de gjorde på mor- gonen, så gick de till fjuset och syna djuren noga, om di skulle få se något som tydde på att "trollpackorna" hade begagnat dem till re- sedon. Skärtordsdag var en förbjuden att hugga eller tälja. En sådan sticka, om den kom ut på backen, kunde kosta en en ko på våren, för om hon trampa på den så bröt hon benet av sig. När sex nätter hade gått i fastan, så skulle en passa på att hämnas på den, en önska motgång. Det skulle en göra på sjunde natten. / Då tog en aska i spisen, och så gick en och strödde ut den på ovännens åker. Ju mer as- ka en hade med sig ju större verkan hade det. Då skulle han få "åt" /=ohyra/ på sig och djuren. Skärtorsdagskvällen var farlig. Då var "trollpack- ra" ute och reste. Di hämta det di skulle ha att resa på till Blåkulla. Påskkvällen var farligast, för då var di närsökta, så att di kunde komma inpå väggarna. Med påskäggen minns jag inte att man hade något särskilt.