Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Vid påsk fick de inte hugga ved, ty om djuren sedan trampade på någon sådan kas, blev de halta.
Påsk.
I Ruds hemman var det vanligt att man gjorde ett kors av tjära över alla uthusens dörrar.
Påsk
"Jag har skjutit ner dig, när du var ute och flög på påsknatten, det är därför du är låghalt," brukade X. säga till en låghalt grann-gumma, när han ville reta henne ordentligt.
Påsk
Påskbrev kastades in genom dörren. Dessa ritade barnen själva för det mesta. Det är ju barnens nöje än. Påskdagen när folk kom från kyrkan, sköt de med hemgjorda kanoner (rör av smidesjärn, slutna i ena ändan, 4-5 cm kaliber). Ber. av Katrina Forslund, Berga, f. 1855 Påskkäringarna for till Kinnekulle. "Hej hopp och hörut på Kinnekulle ska vi ut", stod det på påsk- breven. I min uppväxttid var det tämligen stora ock- så, som använde påskbrev.
Påsk
Mine förfäder bodde på Hammer i Bro socken. Tå dom hörde ja', att då på deras ti va allmänt, att di gjorde tjärkors på dörrera å över dom te påsk. Men så gjorde di ett kôrs i höve på kora. Sen va dä vanlit att di bomma å sköt i lufta. Di ladda inte mä kule änne hagel, utan dä va bare löse skott. Dä va för te å hôlle påskekäringera på avstånd. Di kunne ligge å skjute te klocka tolv på lördagsnatta. Di klädde ut gôbber änne käringer å ställde ve fönstera änne framför farstukvesten. Dä skul- le vare för skämt. Påskebrev kasta di te varandre. Dä va stygge käringer utritade å bocker å allt styggt.
Påsk
En syster till Per Andersson i Ivarsbyn hade det bruket att hon gick tre gånger runt stugan med en eldbrand var påskkväll. Det var för att inte något ont skulle kunna komma in i stugan. Hon gick motsols. De gamle trodde att solen dansade på påskmorgo- nen. I min tid har de sagt det på skämt.
Påsk
I dymmelveckan fick ingen spinna. Ingenting skul- le få gå ikring (runt) den veckan. Inte "skôre" (täl- ja o.d.) på långfredagen. Inte gå efter "bar" (granris) på skärtorsdagen. Om en täljde på skärtorsdagen så blev kreaturen halta på våren. Rasmus i Skräne vå- gade ända "skôre". Han sade att om en kastade den för- sta sticken på taket, så skulle inte kreaturen bli halta. Den som kom först upp på långfredagsmorgonen var den "gillaste". Då skulle de skynda sig att göra upp eld. Bäst om man blev först av grannarna. Då tog de märke på varandras rök. Dens rök som gick högst upp skulle få den längsta säden. De eldade enebarr för att det skulle bli mycken rök.
Påsk
I dymmelveckan skulle "omsredskapen" hållas väl gömda. Då korsade man på dem med ett kol. Det var för att inte påskkäringarna skulle kunna ta dem å rida på. Alla som hade bössa var ute å sköt om påsk- kvällen. "Påskeller" brändes. En "dank" med tjära antändes. Den brann länge på natten. Brukade göra upp "påskeller" på höga berg. I Djurskog hade de alltid för sed att sätte upp en "tjärdank" på en hög plats å tän- da på. - På skärtorsdagen fick en inte bruka eggjärn. Ola i Rommenäs satte upp en gärdesgård i dym- melveckan å alla djur han hade, t.o.m. hunden å kat- ten blev halta. Han talade om det själv.
Påsk
Gamla käringar i Rommenäs gick å höll en tjärbytta å gjorde kors på dörrarna om påskafton. Det minns jag. Somliga hade det skicket att de "batt" (band) en lie på hästryggen när det led mot kvällen. En stor "bill" lades på tröskeln till fehuset, å den skulle ligga med eggen i vädret, så att påskkäringen skulle göra sig ont om hon kom. Påskkäringarna skulle alltid till ett kyrktorn å skava av klockorna innan de kunde fara till Blåkulla. Det var för att de skulle kunna fara över vatten å inte ramla ned. De blandade den i "påsksmörjan" som de hade i ett horn. De red på en käpp, kvast, raka el. stut. Om de red över ett kyrktorn, så var de tvungna att spotta tre gånger. Det var en gång en gammal käring i Bön som hade / fått lära av en påskkäring hur hon skulle göra, om hon ville fara till Blåkulla om påskkvällen så tog hon en kvast å satte sig på å skulle fara ut genom skor- stenen. Hon ##### å bad att hon skulle få fara där- upp å därned. Så fick hon fara upp å ned både länge å väl. Men till sist så vaknade gubben å fick se att hon red upp å ned i skorstenen, men så åkal- lade han Jesu namn, å då kom hon lös.
Påsk
I Strömer bodde ett gammalt folk som hade många "slag" för sig. Jag var skomakare å var där å fick se en del. Jag minns att käringen gick å lade en "barr-ros" (en run- del av granris) framför varje dörr till uthusen, när det led mot påskkvällen. Särskilt noga var hon att läg- ga framför varje dörr som förde till ladugården. Kvis- tarna stacks in i varandra i en rundel. Tjärkors måla- de hon mitt på dörrarna - alla dörrar som ledde in till kreatur.
Påsk
Namn på påskveckan: dymmelvecka, påske- vecka. Namn på dagarna i den veckan: "Kôrve- måndan, fläksetisdan, askeonsdan, skärtors- dan, långefrädan, påskelördan. Det var så grannlaga med allt den veckan. Måndagsmid- dagen åt en korv å på tisdagen fläsk. Onsda- gen lade käringarna kläderna i blöt som skulle tvättas. De lades i asklut. Somliga tvättade kläderna den dagen. Skärtorsdagen var det gan- ska grannlaga. Då fick en inte tälja med knivar el. hugga med yx. Kom kreaturen å trampade på sådana stickor fick de ont i benen. Jag höll in- te på det bruket. En gång kom min granne å fick se att jag högg. Han frågade mig om jag inte var rätt klok som kunde ge mig till att hugga den / dagen. Han menade att hela gårdens kreatur skul- le få sona det. Den gubben å hans syster var den sis- ta i denna gården som höll på sådant gammalt. Långfredagen var det bäst att gå upp ur sängen så tidigt en kunde. Låg en stilla, så fick en stryk. Påsklördagen gjordes ett kors på "fähusdörren" å ett kors på logdörren. Påskkäringarna skulle hållas ute. Det var en ring med ett kors i. Det gjordes med tjära. Så lades en yxa innanför fähuströskeln. I min barndom var det inte så i bruk med "påskellar" som det varit på senare tider. På 1860-talet var det sällan att man såg en sådan eld. Men på 70-talet börjades det mera allmänt. Minns inte att det var så mycken skjutning påsk- kvällen i min barndom. En kunde få höra något akott smälla då och då. Det skulle vara för att skrämma påskkäringarna. Förfädren sa att påskkäringarna red på kvastar till Blåkulla. De hade ärende till den onde. De / slog sig ned i skorstenarna för folk. Inte något vidare med ägg på påsken. De hade högst två á tre höns var sig den tiden. Om skärtorsdagskvällen "rände de med påskebrev". De påskbrev som skulle vara till de kvinnliga lades innanför fähuströskeln å de som skulle vara till de kvinnliga innanför stalltröskeln. Man ri- tade stygga käringar och gubbar. De lades ihop som ett brev å smordes igen med kåda. En fjäder sat- tes i sigillet. Ingen skulle få veta varifrån de var. De smög sig bort med dem i hemlighet. Men det var blott i vänskap som de förärade varan- dra dessa brev. Inuti brevet lades en liten kud- de. Det var en liten trekantig kudde stoppad med bomull el. dyl. å en tofs i vardera hörnet av gult å blått silkegarn. Den kallades för "påskepute". Påskbreven bars ut på skärtorsdagskvällen för de som skulle till Blåkulla skulle rusta sig till färden den kvällen. Det var meningen att de skul- le ha de breven med sig då. / Påskkäringarna for skärtorsdagsnatten å kom tillba- ka påsknatten. Så hörde jag att de gamle trodde. De skulle vara hemma före kyrkedags. Hann kyrkklockan att ringa innan de kom hem, så föll de handlöst ned där de var. Påskmorgonen skulle en gå upp på ett högt berg å se när "solen dansade" vid uppgången. Då tog de ett tunt svart sidenkläde å höll för ögonen å såg på solen genom.
Påsk
Morfar fick inte hugga ved längre än till middagen på på 'dimmelonsdagen', för om kreaturen kom å gick över de kasorna så fick de ont i klövarna eller benen. De kunde lätt bryta benen av sig. När en käring gick in med mjölken från lagården så svarade hon inte på en hälsning förrän hon fått sätta ned flaskan å stått tyst en stund.
Påsk
Påskkäringarna var uppe i kyrktornet skärtorsdagsnat- ten å skrapade på klockorna. På påskkvällen var det inte gott att vara ute - å då var folk rädda. En gammal soldat (Ränken) för Ränke- rud var ute en skärtorsdagskväll. Då kom han ut för en hop påskkäringar. De höll på att ta dö på ho- nom. På påskkvällen eldade de å sköt. Men nu för tiden så firar de Valborgsmässan mest. På Marfjället elda- de di 'påskeller' i forna tider. Där hade de trumslagare med sig, som slog på trumman, så sköt de. På Rå- daneknitten (?) brukade de alltid att elda. Så eldade de rishögar var som helst. Både yngre och äldre gick till de stora eldarna. Det var alltid så att de drog ihop en stor rishög å antände. Det fylldes på med ris undan för / undan allt efter som det brann upp. Jag mins, att de eldade tjärtunnor. Men då ställde de tjärtunnan högre än vad rishögen var. Påskkvällen sprang de med påskbrev. Då hade de klätt ut sig till gamla fula käringar och gubbar. Kvinnfolken kläd- de ut sig till karlar å karlarna till kvinnfolk. De hade långa störar med sig. De gick in i de stugor de vågade.