Transkriberad uppteckning

Namn på påskveckan: dymmelvecka, påske- vecka. Namn på dagarna i den veckan: "Kôrve- måndan, fläksetisdan, askeonsdan, skärtors- dan, långefrädan, påskelördan. Det var så grannlaga med allt den veckan. Måndagsmid- dagen åt en korv å på tisdagen fläsk. Onsda- gen lade käringarna kläderna i blöt som skulle tvättas. De lades i asklut. Somliga tvättade kläderna den dagen. Skärtorsdagen var det gan- ska grannlaga. Då fick en inte tälja med knivar el. hugga med yx. Kom kreaturen å trampade på sådana stickor fick de ont i benen. Jag höll in- te på det bruket. En gång kom min granne å fick se att jag högg. Han frågade mig om jag inte var rätt klok som kunde ge mig till att hugga den / dagen. Han menade att hela gårdens kreatur skul- le få sona det. Den gubben å hans syster var den sis- ta i denna gården som höll på sådant gammalt. Långfredagen var det bäst att gå upp ur sängen så tidigt en kunde. Låg en stilla, så fick en stryk. Påsklördagen gjordes ett kors på "fähusdörren" å ett kors på logdörren. Påskkäringarna skulle hållas ute. Det var en ring med ett kors i. Det gjordes med tjära. Så lades en yxa innanför fähuströskeln. I min barndom var det inte så i bruk med "påskellar" som det varit på senare tider. På 1860-talet var det sällan att man såg en sådan eld. Men på 70-talet börjades det mera allmänt. Minns inte att det var så mycken skjutning påsk- kvällen i min barndom. En kunde få höra något akott smälla då och då. Det skulle vara för att skrämma påskkäringarna. Förfädren sa att påskkäringarna red på kvastar till Blåkulla. De hade ärende till den onde. De / slog sig ned i skorstenarna för folk. Inte något vidare med ägg på påsken. De hade högst två á tre höns var sig den tiden. Om skärtorsdagskvällen "rände de med påskebrev". De påskbrev som skulle vara till de kvinnliga lades innanför fähuströskeln å de som skulle vara till de kvinnliga innanför stalltröskeln. Man ri- tade stygga käringar och gubbar. De lades ihop som ett brev å smordes igen med kåda. En fjäder sat- tes i sigillet. Ingen skulle få veta varifrån de var. De smög sig bort med dem i hemlighet. Men det var blott i vänskap som de förärade varan- dra dessa brev. Inuti brevet lades en liten kud- de. Det var en liten trekantig kudde stoppad med bomull el. dyl. å en tofs i vardera hörnet av gult å blått silkegarn. Den kallades för "påskepute". Påskbreven bars ut på skärtorsdagskvällen för de som skulle till Blåkulla skulle rusta sig till färden den kvällen. Det var meningen att de skul- le ha de breven med sig då. / Påskkäringarna for skärtorsdagsnatten å kom tillba- ka påsknatten. Så hörde jag att de gamle trodde. De skulle vara hemma före kyrkedags. Hann kyrkklockan att ringa innan de kom hem, så föll de handlöst ned där de var. Påskmorgonen skulle en gå upp på ett högt berg å se när "solen dansade" vid uppgången. Då tog de ett tunt svart sidenkläde å höll för ögonen å såg på solen genom.