Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtegubber ska dä ha varit vid Lenungshammar här i min tid. En hästhandlare mötte en tomte vid Dammen där, han hade köpt en ny häst, blårosete. Den tyckte tomten om, så han skulle hälsa. Tomtarna tyckte inte om alla hästar i stallen. Det var tomtar vid kvarnen i Lenungshammar. De stängde kvar- nen ibland för min svärfar där. En gång stod tomten där och höll i hjulet.
Tomtesägner
På ett ställe hade dom en gammal svart ko som var tomtens favorit. Så var det en karl där som skulle slakta kon, när han hade tagit huden av henne och benen voro avskurna, så gick karlen in och drack kaffe. När han kom tillbaka till slaktplatsen var kon borta, han börgade leta efter kon men fann henne ej, slutligen fann han henne stående på de kvar- blivna benstumparna i sitt gamla bås. Det var tomten som hade varit framme och burit henne dit. På ett ställe förvarade man brän- nvinspannorna på vinden till stugan. / En kväll skulle husbonden gå dit efter några klädesplagg, då fick han se en tomte som stod och slickade brännvinspannan, han hade ett stort rött öga mitt i skallen. På ett ställe hade drängen på gården köpt brännvin, detta förvarade han gömt på stallrännet. En söndags- kväll skulle han gå dit efter detta, när han kommit upp i stegen, som ledde upp till stallrännet, så fick han se ett rött öga som lyste mot honom oppifrån höskullen, när han var på översta steget, fick han ett slag så han damp ned i stallet, det var tomten som tilldelat honom detta. / På ett ställe var det som husbonden gick opp kl. tre på morgonen och gick till logen för att kasta havre, när han skulle ta havre i kastskoveln så slog något till denna så havren föll ur och i detsamma skrattade det i ladan. Det var omöjligt för gubben att kasta någon säd utan han måste gå från logen. Det var tomtarna, som spelade honom detta spratt.
Julafton
Klockan två på julnatten skulle kreaturen kun- na tala å då talade de om för tomten hur de hade haft det under året. Den natten blev allt rinnande vatten till vin. Mor talade så mycket på detta.
Vättar
Det bodde små gubbar i jorden. Det var under stora stenar och i berg. När en gick över där de bodde så "oma" det. Det lät som det skulle vara inhåligt. Det var "tomte- vetter". Vet inte om det var detsamma som tomtar.
Tomtar.
På de gamla timmerlogarna var det inte säkert för tomtegubbar. Där stod de och tröskade om nät- terna. Det har jag hört själv så tydligt. På ett ställe kom det en tomte och bar ett ax på ryggen. När han kom till logen så släppte han ned det och pustade så förskräckligt. Hus- bonden, som hade stått och sett det, sade då: Dä va allt nô å puste för. Tomten svarade: ja ska dra iffrån dä så mö ja ha droge te dä, så får du se va mö du får kvar. Det dröjde inte förrän han fick gå från går- den.
Tomtar
Det lär ha varit mycket tomtar för i tiden. Jag hörde berättas att de kunde hoppa upp och sätta sig på lobalken, när man höll på att tröska på logen. Det gick inte an att tröska från det att solen gått ned och fram till midnatt. Men framåt ett-tiden på natten kun- de man börja. Då var det inte farligt. Om man var vänlig mot tomtgubbarna, så voro de vänliga igen. Mor berättade, att det var på ett ställe som tomtgubbarna bodde under ladugården. En gång så hörde de tomtgubbarna säga, att om husbon- den flyttade ladugården, så skulle där sedan bli uträttat lika mycket arbete om natten som om dagen. Tomtarna skulle då bli flitigare än vad de tillförne varit.
Tomtar
"Då jag var helt ung", berättar O.O., "fick jag följa till sätern, där vi hade kreaturen på som- maren. Stället var sådant, att man hörde tom- tar där. Om man gjorde något en viss tid på kvällen (mellan kl. 9 och 11 skulle tomtarna ha fred), så att det åstadkom vissa ljud, fick man höra samma ljud, sedan man lagt sig. En gång hörde vi steg på vägen till stugan. Det hördes gång på gång, och det kom så nära, att det rörde vid dörrn. Vi hade varit ute och gått för sent på kvällen." Detta var för omkr. sjuttio år sedan. Cirka tio år senare såg Karin U. en tomte vid Övra Jolfall. Han var liten och drog en kälke med några vedpinnar på. Vid kvarnen såg man ibland tomtar, som sutto på kanten av mjölhon, men man / skulle ej ofreda dem, ty då gick det illa: en gubbe, som malde vid kvarnen, fick se en tomte, som åt mjöl så fort det kom fram under kvarnen, och han föste bort honom, men då blev mjölet bara sådor. En man, som låg i kolkojan och sov, vakna- de av att tomtarna ropade honom i namn, och då han skulle till att gå ut, dängde det till kolbodörren ett duktigt slag. Det var tomtarna som väckte honom, ty det var ett stort hål på milan. Inne i kolkojan såg man ibland, att tomten tog av tobaken, som låg på hyllan, men det gjorde ingen- ting, "ty det kom intet bort". För över hundra år sedan såg Kristin- Larsgubben, då han skulle gå hem på kvällen, en hel mängd "smått folk" på en hed norr om sin bostad. "Dä va fullt mä folk imälla bôskaan på hea, å e kom da / å ville dans mä mej." På morgonen gick gubben till heden för att se, om det fanns något spår efter folk, men det syntes ingen- ting, säges det. Åtskilligt senare såg Nils i H. på en hed längre söder ut många små gubbar, som sutto i buskarna vid ett bord och åto. De hade en eld bredvid och "dä va se blankt, se ja sog dom se väl", sade gub- ben. På ett bygge såg arbetsfolket tom- tegubbar undan för undan. "Sätt fram ost och smör åt dem", sade byggmästaren. De som byggde gjorde så, och då försvunno tomtarna. "Se dä ä så, en blir int kvett dom, förrän en sätter fram nônting at dom", sade en av arbetsfolket.
Tomtar
Det var en i Ulvestad i Silbodal som inte fick vara i fred för tomtarna där han bodde. Han packa då ett flytt- lass med bytter o kôller o kärner o skulle flytta därifrån. Han mötte då en på vägen som frågade vad han skulle göra. "Ja ska flötte," sa han, för ja får ingen fred för tomtane." Då stack dä opp en tomte ur var bötta o kôlla o kärna o ur alla kärl på lasset o sa: "Vi flötter i da, flötter i da!" I Djufsheden (inom Silbodal) hade de så mycket tomtar i en gård. Det var någon som såg / dem också. De hade en svart häst där, o på den var det "nisse-flätter" om mornarna. Om hus- bonden där hängde opp selen på väggen, fick den aldrig hänga i fred, utan den ramlade ner. Men om han la' den på golvet, fick den bättre vara i fred. Far och morbror till en fru här intill såg en liten tomte i gödselgluggen på grannstället där i Djufsheden.
tomtar
Dä va e gammel gômme som kom å geck en skogsstig. Räss som ho geck, så feck ho se en li- ten, liten gôbbe mä en åttekanti hatt. Ho sav att dä va en tomte. En annan gång feck ho se en an- nan tomte ve e baste där di bruka å tôrke lin. Ve den basta va dä ett förfärlit smalt berg. just på den bergfläcken stog dä en gôbbe å e lång kärre. Den- ne lelle gôbben hade grå häst. Ho hälsa på hônom, men han svara inte. Guds kväll, hälsa ho, men dä va tyst. Den lelle gôbben môschla mä sett. När ho gått ett stöcke, så kom ho å tänke på att dä va en tomte.
tomtar.
På Apertin fanns det tomtar. Jag brukade laga iordning "nattfor" vid dagsljus men när jag kom till stallet för att ge hästarna på kvällen, så hade de hö i häckarna. Det är tydligt sanning. Min mor var med sin far till Karlstad en gång. När de kom till Lövesberget i Gra- va, började hästen att "frusa." Rätt som det var fick de se en hop "små rö- da gubbar" komma fram ur berget och sprang ivägen för hästen. De skräm- de hästen, så att han ville gå bak- länges. Men då sade morfar: "I Guds namn skall vi fram." Då gick hästen som i sken. / Vid Apertin fans en bastu. Där bru- kade de "käfta lin". Det egendomliga var, att det alltid "käftade" i bastun, när man gick förbi nattetid. Om man stannade, så slutade det att käfta, men så snart man började gå, så blev det detsamma. Mor brukade göra "vandlar" till korna me- dan hon såg av dagsljuset. När hon kom till ladugården på kvällen och skulle ge kreaturen vandlarna, så stod de var och en i sitt bås och åt på dem. Hon kunde inte få annan mening om detta än att det var tomtarna som hade hjälpt henne. Jag såg en gång ett par tomtar, som hade gått upp på bordet och ställt sig. De voro en halv aln långa. De hade blåa "kôlter" å röda topplu- vor och röda strumpor. Kolten var / "rätt så lång." En annan gång såg mor en tomte på vedtraven en gång hon skulle hämta ved. Den skulle ha en röd toppluva och en "svartgrå" kolt, sa- de hon. Om man lade två eggjärn i kors fram- för dörren, så kunde inte tomtarna gå genom dörren. Men man trodde, att de kunde göra sig så små att de kunde krypa genom springor och hål.
Tomten
"Tomtegôbber va dä mol tjockt tå." I Norane byggde de en ny lagård. Men de höll på att inte få upp lagårn, för tom- tarna rev ner stockarna på nätterna. Å allt medan de höll på att bygga på lagårn dundrade det å packade vid la- gårn om nätterna. Varje julkväll skulle tomten ha med av alla rätter som la- gats i ordning till julen. Farmor var noga med det. Min mor var från Skeppenäs, å hon talade om, att där såg de tomten rätt som det var. En gång såg de honom hop- pa upp å ned vid lagårdsväggen. Han skulle försöka kom- ma in i lagårn. Där var de rädda att släppa spjället så hårt om kvällarna, att det hördes. En kväll hade "klonka" igen det hårt å då gick det upp å ner hela natten, så att inte människa kunde sova i huset. Tomten var liten som en "gössonge". Han hade röd mössa. / På ett ställe fick de se tomten. Han hade så trasig rock. Då beslöt de att de skulle sy en ny rock åt honom, som han skulle få till julklapp. I det huset felade det inte något slagen före den händelsen, men sedan så fick de inte något att räcka. "Aldrig sekte mjôl mer", sade han å blev borta. I Sandtegen var det farligt. När Anders i Sandtegen begrovs, så hade de begravning efter honom. När folket ha- de ätit middag, så gick de åt ladan å lade sig i höet. När de skul- le dricka kaffe, så kom pigan å skrek: "Kom in alle i som ä i stôl". Allt efter den dagen ställde tomtgubbarna till för- skräckelse i gården. Förut hade de inte gjort annat än gett å varit fredliga. Men efter den betan fick ingen fred att sova om natten. Det var rummel å väsen. Allting ännevändes. I Sandtegen fattades inte något för varken folk eller krea- tur, så folk visste att de hade tomtar.
tomtar.
Då jag ägde egendomen Rävheden i Torsby på 1880-talet var jag mycket besvärad av tomtar. De komma fram på golvet om nätterna. En av dem ville upp i sängen till mig, så jag måste schasa ner honom och säga till honom: "Hit kommer du inte."
Tomtar
Far låg vid Stormôsen och kolade. En gång så gick han inte upp, när tomten nöp honom i armen. Då fick han en hurrande örfil. Se'n var det allt far som gick upp, när han blev väckt. Och det slog aldrig fel än att han blev väckt om det hände något med milan. Han vågade aldrig att hugga ved om kvällen. På Högerud gård var det en änka som sålde öl. Stället, där hon sålde, kallades Futten. Hon var ute och högg ved en kväll. Se'n fick di inte fred på hela natten. När de blev ### där, så fick de örfilar av tomten och blev ut- kastade.