Transkriberad uppteckning

På Apertin fanns det tomtar. Jag brukade laga iordning "nattfor" vid dagsljus men när jag kom till stallet för att ge hästarna på kvällen, så hade de hö i häckarna. Det är tydligt sanning. Min mor var med sin far till Karlstad en gång. När de kom till Lövesberget i Gra- va, började hästen att "frusa." Rätt som det var fick de se en hop "små rö- da gubbar" komma fram ur berget och sprang ivägen för hästen. De skräm- de hästen, så att han ville gå bak- länges. Men då sade morfar: "I Guds namn skall vi fram." Då gick hästen som i sken. / Vid Apertin fans en bastu. Där bru- kade de "käfta lin". Det egendomliga var, att det alltid "käftade" i bastun, när man gick förbi nattetid. Om man stannade, så slutade det att käfta, men så snart man började gå, så blev det detsamma. Mor brukade göra "vandlar" till korna me- dan hon såg av dagsljuset. När hon kom till ladugården på kvällen och skulle ge kreaturen vandlarna, så stod de var och en i sitt bås och åt på dem. Hon kunde inte få annan mening om detta än att det var tomtarna som hade hjälpt henne. Jag såg en gång ett par tomtar, som hade gått upp på bordet och ställt sig. De voro en halv aln långa. De hade blåa "kôlter" å röda topplu- vor och röda strumpor. Kolten var / "rätt så lång." En annan gång såg mor en tomte på vedtraven en gång hon skulle hämta ved. Den skulle ha en röd toppluva och en "svartgrå" kolt, sa- de hon. Om man lade två eggjärn i kors fram- för dörren, så kunde inte tomtarna gå genom dörren. Men man trodde, att de kunde göra sig så små att de kunde krypa genom springor och hål.