Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så kommer julen
Nu så kommer julen nu är julen här
"Dricka märg i benen".
Vid Valborgsmäss eller 1 maj skulle en äta ägg, så att en blev stark. Karlarna ställde så att de hade brännvin och öl hemma. Så drack di själva och bjöd andra. När en började ploganden om våren så skulle karlarna ha traktering. Då kokade en ihop dricka och såkaka - som en hade liggande sedan jul. En skulle "supe marg i bena".
Vårarbete
Jag mins att mor tog "Julkon" som låg överst på "julhögen" å lade i säden, när det var slut på julen. När det skulle sås om våren – i maj – så tog mor re- da på "julkon" och då delades den mel- lan husfolket – mest till den som skulle harva och så. Dragarna fick var sin bit. Det blev styrka och kraft av det.
"Ljusa stjärnan"
De gick med ljusa stjär- nan och "sjöng för dörr" vid jul. De gårdar som de satte främst gick de till först, och de andra gömde de till sist. Ingen var ut- klädd. De hade en stjärna som gick att veva runt med tre ljus i. Så skulle de alltid bjudas in i går- darna på brännvin och mat.
Vårarbete
Jag mins att mor tog ”julbon” som låg överst på ”julhögen” å lade i säden, när det var slut på julen. När det skulle sås om våren – i maj – så tog mor reda på ”julbon”, och då delades den mellan husfolket – mest till dem som skulle harva och så. Dragarna fick var sin bit. Det blev styrka och kraft av det.
Julafton
Före jul skulle alla arbeten göras bestämt. Man skulle tröska en särskild morgon (lusse), hugga ved en morgon (julafton) o.s.v. Det skull vär regelbundet med julstök. Det var för att en skulle få ordning i huset hela året igenom. Det mins jag att en var så noga med i gammal tid.
Lusse
Kreaturen skulle också ha "lusse" på lussemorron, tidigt, lite hö eller en säs- nek, o så skulle man säga till varje djur: "Ät väl o trivs väl, dä ä lusseotta i otte i år!" Man gav dem på juldagen o annandag jul också, o sa' likadant bara bytte ut "lussotta" mot "julotta"
Julseder.
Vid Lusse skulle slakten vara slut, och sedan hade åtminstone kvinnfolken fullt arbete med all slags kokning åtminstone till en åtta dagar före jul. Då kokade de så mycket så att de inte alls behövde koka någon mat före nyår åtminstone, och korv och sådant hade de ju lagat för hela vintern och våren då. Senast till tre dagar före jul skulle det arbetet vara klart, för den dagen var "Lelle go vala". Den hette väl så kan jag tro, därför att då skulle de smaka av allt det som var nylagat. Det var en riktig kalasdag. Ändå litet värre än Lusse. Ifrån "Lelle go vala" till jul hade de inte något särskilt arbete. Det var bara litet städning och sådant där, och så gick de och såg över allt det som hade blivit iordninglagat, så att det var riktigt i sin ord- ning. När de hade skurat till jul, så tog de in halm och lade tjockt över golvet. Den tog de bort på förmiddagen på julafton, och sedan strödde de över fullt med hackat granris, som fick ligga kvar under hela julen. När middagstiden var inne på julafton, så skulle man doppa i grytan, / då var det lika både i herrgårdarna och bondgårdarna. Då var alla som syskon och det fanns ingen skillnad på tjänare och herrskap. Även på herrgårdarna åt man i köket under juldagarna. Doppningen gick till så att man tog bröd och doppade i spadet i fläskgrytan, som kokade, och så fick man dricka till. Den grytan var den enda som kokade ordentligt under julen. Det andra behövde bara värmas. Drickan hade de stående i ett stort stop på bordet och ur det fick både herrskap och tjänstefolk dricka, åtminstone var det så hos Geiers på Berga. Där var det en särskild julhög för varenda en i hela huset. Underst låg julkorset, däröver en rund kaka, därnäst en limpa, en krans och allra överst en kringla. Mitt på bordet var det en annan julhög med samma slags bröd fastän de var större. I bondgårdarna hade de bara en sådan stor hög. Den fick ligga kvar julen ut. Underst låg julkorset, när de tog bort julhögen så grävde de ner julkorset i sädesbingen och där fick det ligga ända tills såanden började. Då tog de fram den och delade ut bitar av den till allt husfolket, och märk- värdigt nog så hade den inte blivit så värst hård. Den var gjord utav gott rågsikt med / vört i. När de bakade den så kavlade de först ut degen så att de kunde rulla ihop liksom två vanliga limpor, sedan lade de dem i kors och rullade ihop ändarna, så att det blev liksom fyra hjul. Kvällsmålet bestod av lutfisk med sås och potatis och sedan gröt och mjölk. Mest vetegröt kanske ute i bondgårdarna, men de använde allt ris- gryn där också. På Berga gick de aldrig med "Ljuse stjärna", men när jag var hos Vålstedt på Västanå, så kom de dit en gång, men där var de mycket oväl- komna. Han skickade ut en riksdaler till dem för att de skulle gå. "Ett så grovt skämt ville han inte vara med om", sade han. Det var smedpojkar från Torsby, som gick med stjärnan, och jag kände dem nästan allesammans.
Annandag jul
"Ljuse stjärna" gick de med på morron annandag jul, men jag vet inte om någon utkläd- sel som vise män. Men far tala om att Judas var med, o han var utklädd, o så tog han brännvin i en flaska på bröstet o hade en brädlapp under kläderna som de fick slå på. De skulle samla ihop till ett gille efteråt.
Vaggvisor
Om inte Gerda är snällare i dag än i går, så får hon smaka på riset. Ro, ro till fiskeskär, många fiskar få vi där; gädda stor, braxen god. Hogg 'en i backen, steck 'en i säcken, gömm'en till jul och påskekväl. Vyschan, vyschan lull, för mitt lilla gull, om han inte sover snart, så så får han smaka på riset, vyschan, vyschan, lullan.
Julafton
Det kunde bli 'varsel' i spisen på julnatten. Var det ett 'fät' efter en människa i askan så skulle det ha betydelse. Var det vänt utåt så skulle någon dö i huset under året, men var det vänt inåt, så blev det ett barn fött. Skällde hunden på julnatten, så såg han 'skrömt'. Den som tappade skeden vid bordet på julkvällen skulle dö in- nan nästa jul.
Trettondedagen och Knut
"Ljuse stjärna" har jag hört talas om, men bara att det förekom. Judas förstås var med o tiggde mat. Det var väl tretton- dedagsafton, som de gick med "ljuse stjärna". Att de var utklädda o gick i stugorna på tjugondagen har ju förekommit. Det var detsamma som att "gå julbock". De kunde allt gå så när som helst under julen men i allmänhet var det vid tjugondagen.
Troll
Det var till jul, di hade brygt på ett stäl- le. Om julkvällen så skulle piga hämta dric- ka i källaren. Då kom det ett stort troll å skrek åt pigan: "Hälse vörtasnugga att han skall komma hem, för dunten har farit i elden." Trol- let, som var i källaren å skulle stjäla dric- ka, sprang hals över huvudet.