Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Tomtar
Farfar brukade å fråga mig ibland, om jag hade sett den enögde. Det var tomten han kallade så. Jag horde aldrig att han hade annat namn på "tômten".
Tomtar
De kunde inte ha hästar i alla spiltor i stallen, för de stod så svetta om mornarna i vissa så- dana, då måste de flytta på dem. Detta skyllde de på tomtarna, häs- tarna stod i vägen för dessa.
(Hus- och gårds)tomten
"Tomten" visade sig som en människa. Men han var inte mer än en vanlig käpplängd lång. Så har de talat om honom. Han var manlig. Han hade grå kläder på sig. Kålten rack nästan till knäna. Om mitten hade han ett bälte å blanka knap- par framtill i rocken. Byxorna rack inte mer än till knäna. Där var det spänne som drog till dem. Så hade han röda strumpor å röd mössa med tofs på. På fötterna ha- de han inte annat än träskor. Om nätterna bar han lykta med ljus i för att lysa sig. Han skulle allt ha två ögon, men de skulle sitta långt isär. Han var oryn- kig å det var bara någon ende, som kunde få se skymten av honom. Det var sådana som kunde se mer än andra, som fick se honom. Vet inte om en skulle hälsa i lagård å stall, men en skulle vara försiktig när en var där så att en inte gjorde kreaturen / något för när eller ###. Han tålde inte det. Men det var bara på kvällen som det var så där farligt. 'Tomtarna' höll till i stall- lagården å var som helst i gamla hus. För det var i de riktigt gamla husen, som tomtarna trivdes. Det var allt flera tomtar, men det skulle väl inte vara mer än en i var gård. När inte tomten fick vara ifred på kvällen, så var han inte god att komma utför. Han var så stark, att han kunde kasta ut den största karl ur stallet. Det var många som jag hörde tala om att de hade fått örfil av honom. Han slog till med den stora näven, så att de varken hörde el. såg på en lång stund. Om en röt eller skrek på krea- turen eller sparkade dem så blev han ond. Eljest hade de inte annat gott av honom; bara han fick styra å ställa som han ville, så gick det bra. Om någon högg ved eller tröskade eller hade något annat bullersamt arbe- te för sig på kvällen, så var det ingen på gården som fick fred att sova på natten för honom. Han tröskade, högg ved eller slamrade hela natten så mycket han / orkade. Tomten höll med den som han bodde hos. Han var å stal foder från andra å drog till sin husbonde. Farfar hade mött tomten. Då kom han bärande med en hel hösåta på ryggen. Det var på natten. Så hjälpte han toöö att vaka när någon ko skulle kal- va. Då gick han på stugfönstret å slog å ropade på någon. Om de då inte hörde honom, så tog han itu med kon själv å hjälpte kalvden dit han skulle. På julkvällen fick han mat. Då sätter en skål gröt i lagården, å den var uppäten på morgonen.
Tomten
Mormor hade sett en tomte med ett öga. Det var i Ås. Hon vaktade kreaturen fram på kvällen. Rätt som det var fick hon se en liten gubbe springa i koskoc- ken. Han tog i hornen på en ko och skulle kasta sig upp på nacken på henne. Då gick mormor framåt. Och då tittade han åt henne och fick se att ögat satt mitt i ansiktet. Det var som en lykta. På kvällen blev hon sjuk. Men bara hon hade sovit över natte, så blev hon bra. Det skulle inte vara något bra att komma så nära tomtarna.
Tomtar
Jag hörde berättas hemifrån att tomten en gång kom in när di satt å åt på julkvälln. Han sa: Gå ut i stallet å vänd hästa för di pissar å skiter på vårt matbord. Di geck genast ut å bytte plats för hästa å på våren byggde di nytt stall på annat ställe. Tomten hjälpte då te så alla såg'et å sen gav han bästa foder.
en tomte, som ger örfil.
En gång kom jag i ett ärende in i ett skjul hemma. Det var sena kvällen. Bäst jag gick där, fick jag en örfil av en tomte, så jag trodde, att huvudet skulle spricka.
Tomtar
På Halvardsnäs här i Glava hade ägarens hustru sett två tomtar. Där i stallet hade hästarna alltid bra och rikligt med mat. Likadant på Trångstad vid Lenungshammar där min far var. Hästarna hade alltid foder. Men så bytte husbonden där bort en häst på Årjängs marknad och bytte till sig ett fint, grått sto. Men det fick aldrig vara i fred för tom- tarna, de levde med det så att det stod svettigt om mornarna. Han fick byta bort det mot en svart häst igen, och denne fick vara i fred.
Tomtar
Det var på ett ställe som de hade en tomte i ladugården. Han hjälpte till med att "skôte" och rykta korna. Ingen gång kom de till ladugården utan att korna hade att äta. Så en gång så hittade de en liten röd vante i ladugården. Den tog pigan med sig in. Och så band husmora ett par vantar som var lika med den vanten, och så fick pigan lägga vantarna i ladugården. Men innan hon gick därifrån så fick hon en örfil. Det var tomten som ville ha sin riktiga vante till- baka. De nya vantarna fick ligga.
Tomtar
Jag såg mycke tomtar i skogen, de va så store som ett årsgammalt barn, men de va stadiga i kroppen, och så hade de röda luvor på sig. Första tomten jag såg var på en söndagskväll, jag låg å kola å hade varit ute å sett om mila. Då small dä i dörra. "Stig in!" sa jag. Men ingen kom. Å så bulta dä igen. Då gick jag ut, å då gick den lille gubben där å spatsera vid milan. Han ville väl visa, att han var hemma där.
Tomtar
Di sôm helga tomten, dit bar han mat å allt möjlit. Dä va en gôbbe, sôm hade två häster. Ve ett tefälle bytte han bårt den brune hästen å feck en vit. Denne höll tomten på å slô ihjäl. Bon va tvången te å byte ôm igen å få en brun häst, men senna ble dä tyst i stal igen.
Tomtar
"Tömter" fanns det här i Månäs. Det var "smått folk". De kunde göra sig osynliga så fort de vil- le. Min far var på logen en kväll å skulle kas- ta säd. Då var det som om en brädlapp skulle kom- ma från ladan å fara ut genom dörren. När han kom att titta efter, så satt det en liten grå gub- be på en stock mellan ladan och logen. Då blev inte far på logen längre utan gick ut å stäng- de dörren sakta. Han ville inte hålla på längre, för han var rädd för att tomten skulle kasta ut säden om natten. Säden låg allt kvar som den skulle på morgonen, men skoveln å det han satt på låg utanför väggen. Se'n var det inte värt att han hade skoveln el. stolen på lo- gen, för det fick aldrig vara i fred. Så mins / jag de gamle här. De ville aldrig att en skulle stö- ka något särskilt om kvällarna. I all synner- het så fick en inte hugga ved eller slå med något. Inte fick en tala om skrömt, när det blev kväll. – Det var allt riktigt väl beställt för den som hade en tomte i huset. Då blev det in- te något som fattades. Men det blev ju så att di beskylde tomten för att han stal för andra. Det blev så drygt, där han hörde hem- ma, men grannarna fick släppa till det. Men nu var det nog inte tomten som stal alla gånger utan det var nog folk som stal för varandra. Det tror jag.
Tomtar
Men faster sjöng när hon var i ladugården på kvällen. Men var morgon gick kreaturen lösa i "fjuset". När de kom att tänka efter på saken, så höll hon sig tyst om kvällarna, och då var inte en enda ko lös. Det var "tôssen" (tom- ten) som ville ha fred, anars så löste han krea- turen. I Sundsbyn har det funnits tomtar, men vart de ha tagit vägen nu, vet ingen, borta är de i alla fall. Förr hörde folk att de skrattade i ladugårdarna och dundrade som om de hoppade från den ena stocken till den andra. Och ibland hördes det som om det skulle knastra. När Jonas i Ögården kom till stallet en kväll, så fick han se tre små "guttongar" sjunga kring / hästen. Men när han hade kommit fram till krub- ban, så sprang de bort. Han såg tydligt att de ha- de röda luvor på huvudet och grå kläder. Ibland så ryktade de hästarna. Det hördes att de knackade ur skrapan mot väggen. En gång fick Jonas i Ögården en smäll av tomten, så att han blev döv på ena örat. Det gick inte an att föra väsen om kvällen. Och de gamle här ville inte gärna hålla på med nå- got bullersamt arbete om kvällarna. Det var värst om man inte hade fred vid husen. Fick inte tom- tarna fred på kvällen, så hamrade de, slog och bankade om natten, så det gick inte för någon att få sova.