Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor och trollkarlar
De sa' att det var en gumma från Sinnerud här som blev nedskjuten en påsk, hon var påskkäring. En påsk minns jag, att alla gamla kvastar skulle samlas hop å brännas opp.
Påsk
Till dimmeln räknades dimmel- onsda o skrätorsda o långfreda. De tjära på lagårdarna vid påsk, o kanske satte de ett eggjärn över var ko också. Man ville alltid släppa spjället innan solen gick ner på påskafton.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan hette: "Askmånda, fetetisdag eller fläsktisdan, dimmelonsdan, skärtorsdan, långfredan o 'stäcke' (korta) lördan." Man skulle hugga opp veden före dimmeln, så inte "dimmel kom i veen." Dimmelonsda var farligast av dagarna, för då skulle "dim- mel" komma. De, som ville ha riktiga eggjärn, skulle smi tre skärtors- / dager, det kallades "skärtorsdags- stål." Men om de skulle ta stål till detta på något ställe, vet jag inte. Om man skar med skär- torsdagsstål i smör, så kom det opp blod ur smöret, sa' de, om det var något trolleri med smöret. Man skulle inte äta mjölk- mat på långfredagen, den skulle värka ut ur kroppen, det blev bölder o sådant. På påskafton eldade man också.
Påsk
Dimmelonsda, skärtorsda o påskkvällen var farligast i dymmelveckan.
Påsk
Vi skulle alltid ta in sopan o rakan o alla kvastar till påsk, det fick inte ligga ute. Man skulle inte låna ut något i påskveckan, då blev det olyckor. Man skulle ge bort då i stället. Och så skulle de hänga opp horn av getter över lagårn vid påsk som skyddsmedel.
Påsk
När de gick till kyrkan i fastan, så var de svart- eller mörkklädda, det passa inte med röda klän- ningar då. Jag hörde allt det talet att man inte skulle äta mjölk på långfredagen, men jag hörde inte varför. På påskkvällen elda de pås- eldar o sköt då också. De skulle opp på påskdagens morron o se solen gå opp, o så skulle de lyfta på hönsen, dessa skulle vara med o vara vakna då.
Påsk
De bruka skjuta över husen på påsk så inte trollen skulle komma ner. De sköt i skymningen på påskafton. Det var en som sköt över lagårn, o det kom eld från bössan o tände eld på hela hus- raden. Fåren blev klippta på påsk- natten. I Linhult i S. Råda titta de särskilt efter före helgen att få- ren inte var klippta, men efter- åt var de i alla fall klippta vid öronen så att blodet kommit fram.
Påsk
Om påskveckan och påskkvällen red påskkäring- arna och då gick de omkring i "fjusen" och klippte få- ren. De skulle ha ull med sig till föräring åt den onde. Så skulle de ta makten med sig från djuren på samma gång. Fåren klipptes på halsen och ena käken. Men om påskkkäringen skulle kunna ta nyttan av djuren, så skulle hon krypa baklänges ut genom "fjusgluggen". Det fanns sådana, som trodde, att de skulle kunna göra ont med detta. Men om en satte bössan i gluggen så hade hon inte makt att ta sig ut den vägen. Det var skärtorsdagskvällen och påskkvällen som var farligast, för på de kvällarna hade påsk- käringarna makt att göra ont. Om skärtorsdagen fick en inte använda kniv eller / annat vasst. För om det blev stickor på backarna den dagen, skulle en inte få någon nytta av korna medan sommaren. De skulle få bensjuka. Påskäggen fick en på påskafton. Skalen målades i alla färger. Hönsen fick skalen. Om skärtorsdagen och påskafton gjordes tjärkors på "fjusdörrarna". Det var för att påskkäringarna inte skulle ha makt att göra något ont. Jag såg många gamla dörrar med sådana kors på.
Påsk
Benämning på dymmelveckans dagar: Korvmåndan, fläsktisdan, askonsdan el klockonsdan långfredan påsklordan. Det var på "klockonsdan" som påskkäringarna var ute och skrapade på kyrkklockorna. Torsdagen i dymmelveckan fick man inte hugga ved. Stickorna var farliga för kreaturen. Korna blev halta.
Påsk
Namn på dymmelveckans dagar: askmåndan, fläsk- tisdan, dömmelonsdan, skärtorsdan, långfredan, påsk- lördan. I dymmelveckan fick en inte arbeta med kniv el. yxa. På skärtorsdan fick en inte ens bryna ett eggjärn. På fläsktisdan kokades svinfötter. Det gick inte an att koka dessa annan dag. Så skulle en äta av dem. Påskkvällen var farlig. Då var allt möjligt ont ute. Men det var påskkäringarna som satte skräck i folk. Det var inte bra, om de kom in till dju- ren, för om de orkade klippa hår el. ull av dem, så blev de inte något "tess" sedan. Det var inte annat än att slakta ett sådant djur / som blivit skämt av påskkäringar. På gamla ladugårdar fanns det kors på dörrarna. Det var för att hindra sådant ont som påskkäringar från att kunna "ta makten" från djuren. Efter middagen på påskaftonen kokades ägg, så då skulle en äta sig lystmäten på det. Inga konster gjordes med äggen. De koktes å åts som de befanns. Se'n fick hönorna äta upp skalen igen.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: "dömelmån- dan, asktisdan, fläskonsdan, skärtorsdan, lång- fredan, påsklördan." På skärtorsdagen skulle en inte befatta sig med egg- järn, sjuk eller sådant som var vasst. Det var mor å far så rädd för. Då gömdes knivar å allt som var vasst. Om sådant brukades den dagen så blev krea- turen sjuka på sommaren. Påskkvällen å påsknatten var farligast, för då var "troll- käringarna" ute. De gjorde mycket ofog då. De gick in i fähusen å klippte fåren på käken el. vänstra ho- gen. Det var för att ta makten från dem. Det var en hustru i Dalen som sydde en skjorta åt pojken sin på långfredag. Pojken kom bort för hen- ne. Flera år därefter hittade de honom död under / en gran. Det var så stor synd att arbeta på lång- fredagen, att hon fick detta till straff. Vet inte att ungdomen gått i bygden å tiggt ägg. Om påskkvällen el. påskafton gjordes ett kors på ladu- gårdsdörren av tjära. Det var en ring med ett kors i. Sådana fanns här på gamla dörrar i mitt minne. [Symbol] - Det var till skydd mot trollkäringar. Påskkvällen laddades bössan med silverkula å så sköt man tvärs genom ladugården med den kulan. Då bru- kades att skjuta upp mot luften. Det hade jag också fått lära att göra. Och så länge jag inte hade bättre förstånd, så gjorde jag det. Om påskkvällen kom "påskgubbar" och "påskkäringar" som var vitklädda. De kastade påskbrev. Det har fortsatt ännu.
påsk
Namnen på dymmelveckans ("dimmelvecka") dagar: "Köttmåndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfredan, påsklördan. Det skulle vara stilla å tyst den veckan. Inte företa några särskilda arbeten som att hugga el. packa med något. Det var påskkvällen som var farligast. Då kom påsk- käringarna till fähusen å skulle in å klippa fåren. Det var en tofs vid örat på fåren som de ville åt. Men för att inte de skulle komma in lades psalmboksblad i gluggarna å så gjordes tjärkors på väggarna. Med äggätningen på påskafton ingenting särskilt. Äggen kokades och åts upp utan några ceremonier.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: "Skärmåndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtors- dan, långfredan, påskalördan." Vet ingenting särskilt med dessa dagar. Både skärtorsdagskvällen och påskkvällen var farli- ga, för då skulle påskkäringarna ha stor makt med att förstöra djuren. Det var farligt att de skulle göra detsom ont var å ta nyttan av djuren. Men för att de inte skulle göra det, så tog en å strök ett kors på dörren. Om de kom in å fick klippa fåren i tin- ningarna, så vart det inte något med fåren sedan. Vet inte att någon tiggt ägg. Var det inte så att en hade ägg själv så fick en vara utan. Men efter ett gammalt bruk, så skulle en äta ägg på påsk- afton.