Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
(Spökeri.) Gastar
Ett barn dog för länge sedan vid Grässågen. Det går igen, som man säger. En gubbe, som varje gång kommer på vägen vid Hagen, som ligger strax ovan Prästgården, känner varje gång hur någon sätter liksom klor i hal- sen på honom och klämmer till. Ibland kan han känna klorna i armarna också. Det skall vara gasten, som gör detta. Det var nå- got med barnets död, men det har man glömt bort nu.
Myling
En hörde som ett spädbarn skulle skrika. Det var en gubbe på Lennartsfors, som brukade vara hemma när far och prata ibland. Di bru- ka å sette å tala om sådant däre. Han tala om, att han gick efter sjön en kväll och då hörde han ongeskrik. Den ongeskriken följde honom så länge han var i närheten av sjön. Det kalla han för "gast". Om di tog liv av en unge och göm- de kroppen, så blev det så.
Gastar
Kvinnfolken mördade barn. Det blev gast av ett sådant barn. Det hörde en så mycket talas om, å jag har hört gasten själv en natt. Barnungen grät. Här på Svansåsen finns det en "lok" (=litet tjärn). När en gick förbi där om natten, så kunde en få höra gasten. Där i "loken" hade de kastat i ett litet barn. Men så var det en som gjorde slut på det. Han fick höra skriket. Då sade han: "Är du karl så skall du få heta Jakob som jag, å är du kvinnfolk så skall du få heta Sa- ra som hustrun min". Se'n blev det tyst på det stället. Det var ingen som hade haft mod att tala som han, för de var rädda att de skulle bli fast där å få dö där. / Det var på fler ställen som en fick höra så- dant. Det var en jänt som gick å jätt. Hon fick barn å grävde ned det i en myrstack. Så var det en karl från Berget som gick på fågellek. Han ville vila å lade sig på en myrstack. Han hade gjort upp eld å så låg han en stund. Så blev det skrik å jäm- mer i myrstacken. Han skulle försöka å sä- ga som var brukligt vid sådana tillfällen, men han sade fel, å det blev hans död. Han sade: "Du får mitt namn" utan att nämna något mer, å det gick inte bra. Han å bror min låg sjuka på en gång. Men han gick inte ge- nom. Men han fick sjuken på myrstacken, å den sjuken kunde inte doktorn bota. Det är inte värst länge sedan de hörde nol på Strana, att det "snufs å gret". Det var en sådan stackars varelse. - Det var inte farligt om en kunde läsa rätt. Om en inte kunde det, så var det bäst att gå mol tyst som / om en inte skulle ha hört något. Det var på ett annat ställe som hon hade grävt ned barnet i en mosse. Å jämt om kvällen så skrek han. De höll på att skrika så länge tills så många år hade gått att de varit färdiga att dö.
Gastar
Kvinnfolken mördade barn. Det blev gastar av sådant barn. Det hörde en så mycket talas om, å jag har hört gasten själv en natt. Barnungen grät. Här på Svansåsen finns det en ”lok”. När en gick förbi där om natten, så kunde en få höra gasten. Där i ”loken” hade de kastat i ett litet barn. Men så var det en som gjorde slut på det. Han fick höra skriket. Då sade han: ”Är du karl, så skall du få heta Jakob som jag, å är du kvinnfolk, så skall du få heta Sara som hustrun min”. Se’n blev det tyst på det stället. Det var ingen som hade haft mod att tala som han, för de var rädda att de skulle bli fast där å få dö där. Det var på fler ställen som en fick höra sådant. Det var en jänt som gick å jätt. Hon fick barn å grävde ned det i en myrstack. Så var det en karl från Berget som gick på fågellek. Han ville vila å lade sig på en myrstack. Han hade gjort upp eld å så låg han en stund. Så blev det skrik å jämmer i myrstacken. Han skulle försöka å säga som var brukligt vid sådana tillfällen, men han sade fel, å det blev hans död. Han sade: ”Du får mitt namn” utan att nämna något mer, å det gick inte bra. Han å bror min låg sjuka på en gång. Men han gick inte genom. Men han fick sjuken på myrstacken, å den sjuken kunde inte doktorn bota. Det är inte värst länge sedan de hörde nol på Strana att det ”snufs å gret”. Det var en sådan stackars varelse. Det var inte farligt om en kunde läsa rätt. Om en inte kunde det, så var det bäst att gå mol tyst som en inte skulle ha hört något. Det var på ett annat ställe som hon hade grävt ned barnet i en mosse. Å jämt om kvällen så skrek han. De höll på att skrika så länge tills så många år hade gått att de varit färdiga att dö.
Gasten
"Gasten" var en fågel som hörde till den onde. Vi va så rädde för den. Han hade något ont med sig när han kom i närheten av en människa. Om de fick höra den så skulle det ske något ont. Då skulle någon dö änne också skulle det bli nå- got annat ont. Om en fick höra honom från sjön så skulle någon drunkna. Å om en fick höra honom från kyrkan så skulle någon dö i socknen eller också så var någon redan död. På senare tider trodde folk att det var "katt- ugglehan". Somliga sade att det var haren som skrek så.
"Skrömt" Spöken o. gast
På den gamla vägen, som ledde ifrån Ivarsbjörke till Björkefors är det en backe, där det skulle finnas mycket "skrömt". Där hade de sett vita kvinnfolk på vägen om natten och ibland hade de mött karlar, som försvann, när de kom mitt framför en. Ibland var det grävlingar framme vid vägen och skrek just när det kom någon, och då hette det förstås, att det var gasten, som skrek. Nu är vägen omlagd där, men jag minns när jag var liten, att jag var mycket rädd för att gå där. Och det var de flesta andra också förresten.
Gastar
På Backa skog ligger en myr som kallas för Björnmyren. Det var en gång ett fruntimmer som gick och plockade bär vid den myren. Hon träffade ut för en björn där. Han tog henne. Hon var havande, å det var farligare för en havande kvinna att råka ut för björn och varg än för andra. Björnen skulle rista ur henne ung- en, påstås det, så skulle det bli en gast som har hållt till där å skrikit. Björnen grävde ned kvin- nan i mossen el. myren. Efter den dagen fick han heta Björnmyren.
myling.
Det var en piga som tjänade på Agnhammar. Hon blev med barn. Men hon tog så illa vid sig att hon, när hon hade fått barnet, tog det i ett förkläde och ka- stade det i en bäck. Det var ingen som visste om det. Men folk hörde att det var barnskrik vid bäcken. Det var en del nätter. Om en var flera i sällskap, så kunde inte mer än en höra det. Till slut så erkän- de pigan. Di fick inte reda på ungen. Det var gasten som skrek. Ungen skrek för att det skulle bli uppdagat det som hade skett. Det var ingenting som gjordes i lönn att det kom fram i ljuset.
Vallvisa
Kör i vallsko, kör i vallsko, alle getter å alle får, alle krötter sôm går. Först Linna, sänna Brona, sänna Vitta, å sänna Krona, sänna Kransa, å sänna Horna, å kalvetartar, mä rompesnartar. Bålôt fjälla, nolôt skogen, över åsen långt bort i väst. Lägg stål i taska, dä ä bäst, för dä ä trôlla, å hakklesôlla, å gasten skriker på hôrenda kvest.
Gasten
Jag låg i en sätterstuga i S. Finnskoga en natt. När jag hade lagt mig, så fick jag höra ett barn skrika. Jag fäs- te mig inte vid det för jag trodde det var pojkar, som var ute för att skämta. Men rätt som det var, börja- de det på samma vis. Då gick jag ut. Då tyckte jag att det hördes alldeles under stugan. Det var ett barn som kved. Jag blev rädd och tyckte det var styggt och gick därifrån och till ett grannfolk. När jag talade om detta, så talade de om att en sätterkulla hade mördat ett barn i den sättern och att det var det barnet, jag kom till att få höra. Det svävade som en gast, sade de.
Läkekonst
När ungarna skrek, så stöptes det över dem. Då an- vändes en stöpslev och ten el. bly. Det var för att de skulle tystna. Om barnet troddes ha " engelske sjuken" så grävdes en jord- torva upp. Ungen drogs tre gånger under torvan. När det var gjort, så lades jorden tillbaka under torvan och torvan la- des så väl till att ingen skulle kunna se att den varit uppe. Det gick inte an att se sig tillbaka el. att tala. När en fick höra "gasten" skrika, så skulle en stänga dörren, för han var farlig för "ongane". Han kunde skicka sjukdom på dem. Det var om kvällen han var farlig.
Vättar m.m.
Det var farligt att var ute sent på kvällen i synner- het för barn. De kunde komma ut för "småfôlk" å då blev de inte som de skulle vara till förståndet. Så kunde "gasten" komma över dem å han bådade inte annat än ont. (Somliga sa att "gasten" var detsamma som kattugglan). På kvällen var det mest farligt för sjukdomar å skul- le en träffa ut för spöken å "gengångare" så var det på kvällen å natten. Skulle en ut å åka en kväll, så skulle en inte sätta ##### på hästen förrän en hade spottat genom den tre gånger å nämnt Je- su namn.