Transkriberad uppteckning

Kvinnfolken mördade barn. Det blev gast av ett sådant barn. Det hörde en så mycket talas om, å jag har hört gasten själv en natt. Barnungen grät. Här på Svansåsen finns det en "lok" (=litet tjärn). När en gick förbi där om natten, så kunde en få höra gasten. Där i "loken" hade de kastat i ett litet barn. Men så var det en som gjorde slut på det. Han fick höra skriket. Då sade han: "Är du karl så skall du få heta Jakob som jag, å är du kvinnfolk så skall du få heta Sa- ra som hustrun min". Se'n blev det tyst på det stället. Det var ingen som hade haft mod att tala som han, för de var rädda att de skulle bli fast där å få dö där. / Det var på fler ställen som en fick höra så- dant. Det var en jänt som gick å jätt. Hon fick barn å grävde ned det i en myrstack. Så var det en karl från Berget som gick på fågellek. Han ville vila å lade sig på en myrstack. Han hade gjort upp eld å så låg han en stund. Så blev det skrik å jäm- mer i myrstacken. Han skulle försöka å sä- ga som var brukligt vid sådana tillfällen, men han sade fel, å det blev hans död. Han sade: "Du får mitt namn" utan att nämna något mer, å det gick inte bra. Han å bror min låg sjuka på en gång. Men han gick inte ge- nom. Men han fick sjuken på myrstacken, å den sjuken kunde inte doktorn bota. Det är inte värst länge sedan de hörde nol på Strana, att det "snufs å gret". Det var en sådan stackars varelse. - Det var inte farligt om en kunde läsa rätt. Om en inte kunde det, så var det bäst att gå mol tyst som / om en inte skulle ha hört något. Det var på ett annat ställe som hon hade grävt ned barnet i en mosse. Å jämt om kvällen så skrek han. De höll på att skrika så länge tills så många år hade gått att de varit färdiga att dö.