Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Jag har hört gasten skratta i skogarna. Där någon hade blivit mördad blev det en gast.
Gast
Små barn som var mördade kallades för "gast". Härborta i en bäck hördes två gastar skrika. Borta vid Håsätra skrek "gasten". Det gick inte att få tyst på honom förrän nå- gon tog mod till sig och talade till honom. "Gasten" kunde inte tala först.
Myling
Det var på ett ställe vid landsvägen efter en bäck uppe vid Eriksheden, som det inte höll tyst. Det var somliga nätter som en onge skrek där. Det var en ”gast” för det var tal att en piga skulle ha fått en ong å tagit liv av där. Nu är det länge sedan som ongen skrömt, men jag har hört tales om det i min tid.
Myling
Det var på ett ställe vid landsvägen efter en bäck uppe vid Eriksheden, som det inte höll tyst. Det var somliga nätter som en onge skrek där. Det var ett ”gast” för det var så att en pi- ga skulle ja fått en ong å tagit liv av där. Nu är det länge sedan som ongen skrämt, men jag har hört talas om det i min tid.
Gastar
"Gaster" och "gengångare", gaster va olyckliga som hade blivit mördade och mördade barn, och gengångare var döda i allmänhet. Det var en, som kallades Råtte- Petter, som brutit benet under körning, och så hade han satt sig på lasset för att hästen skulle gå hem med honom. Men hästen fastnade i en rot under vägen, och Råtte-Petter dog, en person hittade honom efter flera dar genom att hästen gnäggade. Mannen, som fick höra detta, var ett år därefter i Knoll o Glava och gjorde skor, då blev det tal om detta, / och han försäkrade, att han ej var rädd för de döda, och att han ej skulle vara rädd för att ha Råtte-Pet- ter hos sig hela natten. Men om kväl- len blev det som ett ljussken i rummet hos honom, och Råtte-Petter kom in och var där hela natten hos honom. Men sedan sa han när de talade om sådant: "Tyst barn, låt de döda vara i fred!"
Gastar
Det var i kvällningen som en kunde bli gastkramad. Sådant kom så hastigt på. Man blir tvärsjuk i hela kroppen, och benen vill inte bära en. När jag var pojk, så sa mor att jag hade varit ute för gasten en gång. Det var i kvällningen. Jag kom in och var så sjuk. Jag fick ta av mig, så att jag stod mitt på golvet i bara skjortan, så tog hon ett eldkol ur spisen, så släppte hon det mellan skjortan och kroppen. Så gjorde hon tre gånger. Sen fick jag lägga mig. Nästa morgon var jag bra. Gasten var ett slags spöke. Det var vålnad av en död eller tockere döda, som inte fick vila i graven. Jag har inte sett gasten, men som de gamla beskrev den, så skulle han vara som en fågel. När han flög, så lät det som när man handskas med torra fårskinn. De gamle sade, att när de fick höra honom, skulle någon komma i olycka. Det var farligt för att någon skulle drunkna.
Gastar
"En som var i sjön di kalla gasten." Han skulle vara farlig. Det skulle vara en som drunknat, å om han fick en annan att drunkna, så blev han fri". Vi hade en stor förskräcklig fågel i fjället som kalla- des "stenulven". Hanen skrev "ko-hu" å honan "ko-hi". Det var farligt att "skäcka" (härma) efter honom. En blev sjuk.
Gast
Skeppare och sjöfolk från Västkusten talade mycket om "gasten". De hade hört den ropa om nätterna. Sjöfolket på Vänern hade inte så mycket med den att göra som med "sjöråa." Men även många av dessa sjömän hade hört honom. Det påstods, att han ropade, om någon hade dränkt sig eller att ett fartyg hade förlist. Har inte hört talas om någon som råkat få se honom.
Gastar
Gasten uppkommer på en plats där de begravt ett barn i lönndom. Men hur han ser ut, vet jag inte. Han skriker som ett barn, o det fladdrar i luften. Det var en som kom o påstod att han hade blitt "gastkrama." Han hörde nåt i luften, o det kom nånting stort o alldeles överkylde honom. Och det blev så kallt så han börja frysa.
Gastar
Om en fick höra ongskrik på något ställe i backen eller i skogen om kväl, så var det inte annat än att det var kvinnfolk som fått onge å gjort å mä’n. Det spöka efter ongen, å det var ”gasten.” Om en hade mod å gå dit som en fick höra skriket från å tala Guds ord, så fick han ro.
Gastar
Uddman kom å geck över Falkenshage. Så kom en hare te bredens med honom. Då säjer Uddeman: "Jaså du ä ute, så vi får fôlje". Då va dä som om nô skulle ta'n, å han kom te körkeplanke mä e stånes fart. Uddman kallade detta för "gasten". Dä skulle vara dött folk.
Gastar
Om en fick höra ongskrik på något stäl- le i backen eller i skogen om kväl, så var det inte annat än att det var kvennfolk som fått onge å gjort å mä'n. Det spöka ef- ter ongen å det var "gasten". Om en ha- de mod å gå dit som en fick höra skriket från å tala Guds ord, så fick han ro.
Myling
Det hörde jag talas om att det var på sina ställen som småfolk skrek. Det var ett ställe upp emot Årjäng som di var illa ute om nat- ten för tocken skrik. Det var efter en bäck. Om di kom körane om natten där, så skrek det i bäcken. Den skriken följde så långt vägen gick efter bäcken. Det var en piga som hade dränkt en unge där. Gasten var i bäc- ken, sa folk.