Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
Det var en gång två tomtar, Gerknäs tomten och Tjyle tomten, och de buro säd från varandras åkrar. Så hände sig en gång, då vardera tomten kom kånkandes med var sin börda, som de hade gjort utav stackarna på åkrarna, att de möttes på en bro vid Brobäcken som rinner mellan Storsjö och Lillsjö och så började de gräla och slåss. Efter ett skarpt kragatag smitade Gerknäs tomten Tjyle tomten i backen och for av med bördan hans. Från den tiden kom Tjyle tomten aldrig mer tillbaka och slutade att bära skylar från Gerknäs åkrarna. Från samma tiden blev Tjylehemmanet allt fattigare och fattigare.
De underjordiskas härstamning
– Vad skulle det vara för upphov till de underjordiska? – Ja va var-e dä var? Lusifax? Vad hete den apostlan? (!) Jo, "Lucifers släkte" sa dom det var!
Thea Östlund
Innehåll: torghandel, hemslakt, kräftfiske, sällsynta pengar, fiske, matraster, vällingklockan, lövtäkt, foder, bakning, bryggning, släkthistoria, jul, påsk, väghållning m.m. Utskrift av inspelning från Skogstibble socken, Hagunda härad, Uppland. ULMA Bd 1302-1303:1
Underjordiska önska fähuset flyttat. Sägnen "Bytte, bytte bo."
På sörsia om Tänndalssjön är det en sätervall som heter Ånnvikvallen, och det var en käring i sätren där, och då kom det en gång en käring ditåtn en natt och hörd åt hon skull flytt lagårn lite, för då korna deras pinka, så rann det på bordet för dom. Men jag vet inte hur det gick, om det blev nån flyttning. Men sen kom samma käring ditåtn tre nätter å va och sa: "Bytte, bytte bo, ge mej sju getter för e röbränder ko!" Käringa hon neka först, men tredje natten då sa hon ja. Och på morgon stod där en stor fin ko, och getterna dom var borta.
Trollbröllopet i sätern
Det var en flicka som var ensam på en sätervall och hade sällskap bara med en stor hund. Men varje torsdagskväll kom det en fin pojke till henne. Och en torsdagskväll kom det hela hopen småtroll och hade stas med sej och krona och klädde henne till brud. Och dom hade prästn med sej och spelmän å. Men hon hade hunni sätte en papperslapp på hund och skicka hem hon. Och så hade-na sina omvägar, så dom inte skulle hinna klä henne så fort, så inna dom var färdig, hade far hennes hunni komma dit, och hon hörde hästen knäjja. "Men nu, gudskelov, hör jag min fars häst knäjja!" sa hon då, och så tog hon sej för pannan. Då for trolla och rev stasen utav henne; men krona fick a då behålla.
Avdelning 2 angående döda som gått igen: Sägen No 1
En äldre syster till mig berättar: År 1909 stod i en av huvudstadens tidningar att ett äldre par från landsorten besökte utställningen i Stockholm och hade lyckats erhålla husrum genom förmedlingen för privata gästrum. Huset var åtskilligt gammalt men fullt tillfredsställande underhållet. – En natt vaknade frun vid en syn. Vid rummets skrivbord satt en person, iklädd stålrustning, fjäderbuske i hjälmen och svärd. Med fjäderpenna satt han och skrev. Frun väckte sin man, som också iakttog synen. Efter en kort stund reste sig riddaren, gick mot en viss punkt på väggen, och försvann utan att låta höra ett ljud. På morgonen omtalades händelsen för värden, som på deras enträgna begäran gjorde en undersökning. Flera lager av gamla tapeter revos bort där riddaren försvunnit och till slut upptäcktes en okänd lönndörr. Denna öppnade och innanför fanns ett litet lönnrum allra närmast lönngång. På golvet befanns ligga ett skelett iklädd liknande rustning som paret sett, med fjäderbuske och svärd. Skelettet tillvaratogs och jordades. Rustningens öde är ej av mig känt. – Artikeln slutade med de orden, att därest någon av tidningens läsare tvivlade på historien, fanns sagesmännens namn och adress hos redaktionen för konsultation.
Sägnen om Laggbergsgubben
I Laggbergshålan bodde en jätte, Laggbergsgubben. Denne blev mycket förgrymmad, då han hörde kyrkklockor ringa. En dag fick jätten se tornen på Uppsala domkyrka, som vid denna tid blivit fullbordad. I vredesmod över att nu få höra ännu flera kyrkklockor fattade han tag i ett väldigt stenblock och kastade det mot Uppsala domkyrka. Men under färden genom luften rämnade blocket i två delar, av vilka den ena föll ned vid Ängeby och den andra vid Kumla. I detsamma började Lagga kyrkklockor att ringa. Förargad härav och över sitt misslyckade försök att förstöra Uppsala domkyrka kröp Laggbergsgubben in i sin grotta. Då han stod vid ingången yttrade han: När Östunasjö som åker plöjer, och Lövstafjärden till ängemark höjer, och Lagga pinglor undanröjes, då kommer Laggbergsgubben igen.
Gamla huskurer och folkmedicin
När ett barn hade eltan (ältan) så tog en klok gumma en ullsax och lindade den i en duk. Så förde hon saxen några gånger om barnets lif, och sedan gissade hon efter, hvad barnet eltade på (d.v.s. hvad barnet för sin sjukdom behöfde) Sedan kastade hon ned duken, hvari saxen var inlindad. Föll då saxen ut, hade hon gissat rätt, och barnet fick, hvad hon gissat på, I annat fall fortsatte hon, ända till dess att det lyckats. På detta sätt kunde det hända att barnet fingo taga in de vidunderligaste saker såsom medicin. En stöpslef fans förut nästan i hvarje stuga och användes ofta, när någon var sjuk. Man kokte bly i slefven och kastade sedan detta i ett kärl med vatten, hvari då uppstod ett fräsande och bubblande, hvaraf den kloka gumman läste sjukdomsorsaken. Detta kunde t.ex. vara, att man hällt ut för varmt vatten på något ställe så att elfvorna hade tagit någon skada. Kärlet med vattnet och blyet ställdes ofta under den sjukes säng för att bota honom. Man spådde också i kaffesumpen, hvarför man kunde få sig några kaffegökar. När man hade tandvärk, tog man en spik och petade i den sjuka tanden, och sedan gick man till skogen och spikade in spiken i ett träd, och då blef man frisk. Men om någon annan då fälde trädet, så fick han tandvärken. Länge stod i Stafsnäsbyn ett par björkar, fulla med spik, hvilka ingen på lång tid vågade lösa, till dess att ändtligen en karl vågade fatta dem, och detta utan några vidare menliga följder.
Barnen komma in i den underjordiskas stuga
Det var en i Mässlingen, Johan Orsa hette han, men dom kalla-n för Byddje-Johan, för det hette Bygget där han bodde. Han tala om att då dom var barn, så var det en gång dom gick och plocka bär. Och rätt som det var, var dom i e lita stuga, och där var e kvinna som höll på tvätte koppa (träskålar). Ho fråga barna när dom skulle flytta från sätern. "I morrgo", sa dom. Då hadd ho sagt, att ho skull flytt därifrån i morgo ho å. Så fråga ho återigen om dom ville stanna där, men dom sa nej. Då försvann alltihop, och bärmarken var som vanligt. Det var nån av de underjordiska det å.
Gustaf Vennberg
Vennberg hade författat ett manuskript på rialamål för publicering i årsboken Uppland. Upptagningen gjordes närmast som en kontroll av detta manus. Vid besöket hos V. visade det sig att han hade ännu flera manuskript på rialamål. Han läser ur dessa. Vennberg talar inte rialamål i vardagslag; hans språk är närmast riksspråk med vissa provinsiella drag.
Intervju med Erika Eriksson (f. 1867)
Intervju med fiskarhustru Erika Eriksson, född år 1867. Inspelningen genomfördes av Manne Eriksson och Karin Eriksson år1948 i Älvkarleby, Uppland.
Karl Olsson
Om kolning. Om hemmanet i Vavd medan det arrenderades av olika ägare: "baron" och Gimo. Vattendränkt och svårarbetat. Om hemmanet, hur han kom att köpa det och om utdikningen. Om fårskötsel på skogarna och om fårens öronmärken.