Transkriberad uppteckning

När ett barn hade eltan (ältan) så tog en klok gumma en ullsax och lindade den i en duk. Så förde hon saxen några gånger om barnets lif, och sedan gissade hon efter, hvad barnet eltade på (d.v.s. hvad barnet för sin sjukdom behöfde) Sedan kastade hon ned duken, hvari saxen var inlindad. Föll då saxen ut, hade hon gissat rätt, och barnet fick, hvad hon gissat på, I annat fall fortsatte hon, ända till dess att det lyckats. På detta sätt kunde det hända att barnet fingo taga in de vidunderligaste saker såsom medicin. En stöpslef fans förut nästan i hvarje stuga och användes ofta, när någon var sjuk. Man kokte bly i slefven och kastade sedan detta i ett kärl med vatten, hvari då uppstod ett fräsande och bubblande, hvaraf den kloka gumman läste sjukdomsorsaken. Detta kunde t.ex. vara, att man hällt ut för varmt vatten på något ställe så att elfvorna hade tagit någon skada. Kärlet med vattnet och blyet ställdes ofta under den sjukes säng för att bota honom. Man spådde också i kaffesumpen, hvarför man kunde få sig några kaffegökar. När man hade tandvärk, tog man en spik och petade i den sjuka tanden, och sedan gick man till skogen och spikade in spiken i ett träd, och då blef man frisk. Men om någon annan då fälde trädet, så fick han tandvärken. Länge stod i Stafsnäsbyn ett par björkar, fulla med spik, hvilka ingen på lång tid vågade lösa, till dess att ändtligen en karl vågade fatta dem, och detta utan några vidare menliga följder.