Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar.
Om midsommar reste vi en hög majstång på en backe bortom kullen i Broby. Vi klädde en lång stång med björk och spikade också fast en tvärarm. En krans av vilda blommor placerades i toppen på stången och en i vardera änden på armen. Så dansade vi kring den två - tre nätter å rad. De var i min barndom inga fäster utom vid jul och midsommar.
Wärmdökyrkas byggande. Skalle, Bergtrollet. Konung Olof byggaren af Wärmdö kyrka.
Skalle skulle hjälpa konung Olof att bygga Wärmdö kyrka och skulle såsom lön få konung Olofs hufvud, om han satte upp spiran rätt, och Olof ej dessförinnan fått reda på hans namn. När nu kyrkan var färdig, och spiran skulle sättas upp, gick konung Olof ut en natt i skogen och var grubbelsam. Då hörde han plötsligen en barnaröst i bärget, som grät, hvarpå en kvinnoröst lugnande sade: "Tyst, tyst, snart kommer Skalle hem med Kung Olofs hufvud!" Då förstod Olof, att trollet hette Skalle, och när denne sedan skulle upp spiran på kyrkan och satte den snedt sade Olof: "Skalle sätter spiran snedt." Då trillade Skalle ned från spiran och Olof satte sin fot på hans hufvud, och det är bilden häraf, som förvaras i Wärmdö kyrka.
Sätrarna måste läggas öde – underjordiska på platsen
Vid Acktjenna, synna Funnersdalsbyn, yst på åsom (Jfr gen. Stab.karta: Ackberget) var e sex volla. Men dom gatt slut upp vara där. Dom feck aldrig vara tillfreds där. Dom såg underjordiska och småfolk. Tjyn feck itt vara inni fjösum heller. Det var myttje såna gammelvolla dom gatt flytte.
Intervju med Hilmer Nordström (f. 1891)
Intervju med skomakare Himler Nordström, född år 1891. Intervjun genomfördes av Folke Hedblom och Torsten Ordéus 1959.
Intervju med Agnes Eriksson (f. 1886)
Intervju med Agnes Eriksson, född år 1886 i Norrby socken, Simtuna härad i Uppland. Folke Hedblom intervjuar och Torsten Ordéus ansvarar för tekniken. Inspelningen gjordes 1959.
Trollbröllopet
Det är en vall västa Tännäsbyn, som kallas för Styggmanvolln. (Styggman = Hin onde). Det var en jänta från byn, som var där en gång. Och då var det en stor sten på volln där, och sen hon hade stöka från sej, så bruka hon sätta sej där med sitt handarbete. Men så en torsdagsnatt så kom det en gubbe och gav henne en psalmbok, och andra torsdagsnatten kom han med en ring. Och hon tog emot den, men så börja hon ängslas och tänkte att nu var hon kanske bunden vid nå troll. Och på tredje torsdagsnatten då fick hon höra ett förfärligt oväsen, och då kom det en hop troll och klädde henne till brud och satte på henne krona och silversmycken. Men far hennes han hade släppt hästen på skogen, och då det där hände, då kom han hem och var vild, men gubben han körde i väg-en igen, men han kom tillbaka en gång till. Då körde han i väg-en igen, men då han kom tredje gången då måste han följe. Han kasta sej opp på hästen, och då sprang han direkt åt sätren. Och då trolla hade klädd henne färdig, då fick hon höra en häst knäjja (gnägga). "Å Herre Gud, nu hör ja hästn hoss far knäjja ute!" Sa hon då och slog sej på bröste och tog fast i krona. Men då hon nämnde Guds namn det tålde inte trolla, så då for dom på en gång. Men det hon slog handen så då hon nämnde Guds namn det fick hon behålle. Hon grov ne krona i en täkt, och den har dom aldrig hitta.
"Älvdansen i skogen vid Gustafsberg"
"Dä va i min ungdom, vi bodde vid Gustafsbergs porslinsfabrik på Värmdön då. Där intill vi bodde va en stor, stor skog som hörde till Gustafsbergs bruk. Dä va missommarsafton, å ja kom från skogen med kransar som jag hade bundit å skulle gå hem. Jag kom då te en glänta som ja skulle gå över i skogen, för dänn vägen brukade jag allti ta. Männ då fick ja se en älvdans där på den gröna slätten. Dä va en tio st som dansade i ring och de va barfotade och hade vita slöjor omkring sig. Jag fick ju, som väl var, se dem därför att jag är ett söndasbarn, för annars hadde jag gått på dem, och blivet sjuk, för dä blir en, om en inte viker för dem. Jag gick ju omkring gläntan nu och blev inte sjuk heller. "
Traditioner om sätern Kåvan
På det här ställe ska det ha vöre skrömt alla gånger. Dom ha sett så mycke här. Det var en gammal gubbe, Hômmôrn (Per Hammar) som sa: "Dä må int byddje nan voll hän borti, för dä ha vöre skrömt där alle gånger." Dom hade sett kröttörhopa och jäddkulle. Det var store fine tjyr. Dom byggde en vårvall här en gång för länge sen och dom feck aldrig ha kröttran i fren, dom blev löst å vettran och uthadd å. Så då slute dom opp å vara här och rev husa å. Men kåvvon (mjölkkannan) blev kvar – dom hade väl bara störrös och kåvoo – och sen blev det sagt "opp mä kåvvon" då dom tala om det här stället, och nu hete-ne så. (N.U. har nu säter här, och stället kallas nu Kåvan. Så står det också på en av väggväsendets vägvisare, som från landsvägen pekar mot avtagsvägen till sätern.) Men inte ha vi sett nånting här.
Maran?
V. Jansson talade om att då han för sitt arbetes skull några nätter låg å gården Siggesta Värmdön så var det lite konstigt. Han sade att han ej kunde förklara hur det var fatt. Första kvällen han låg där hände inte något särskilt. Men andra kvällen gick han i säng strax efter klockan 9 på kvällen. Då han legat en stund var det som om någon hade tagit i honom om bröstet och kramat så hårdt att han knappt kunde andas. Han vrad på sig för att undkomma den hårda omfamningen, men det hjälpte ej. Så äntligen kom han sig för att gå upp ur sängen. Han var sedan uppe någon timma och gick åter till sängs. Men då fick han vara i fred. Under det han varit uppe hade J undersökt hela våningen, men kunde ej finna någon förklaring på fenomenet.
Viktor Jansson och Karl Gustav Jansson
Lien forts. Viktor bjuder på snus, Meurling frågar vad sort det är. Viktors bror kommer in och börjar delta i samtalet. Slåtter, räfsan.
Viktor Jansson och Karl Gustav Jansson
Hedblom frågar efter höslädar och hävlar; Viktor börjar tala om slagtröskning, brodern fortsätter, slagans delar, spanntalströskning (brodern).
Karl Gustav Jansson
Brodern talar om kvarnar och deras konstruktion. Om maltberedning och brygd. Brodern forts. om brygd, beskriver en bastu, Linberedning. Viktor gör ett inpass (om "tåtar").
Viktor Jansson
Börjar med prat mellan Viktor, Meurling och Hedblom. Viktor drar en ramsa efter en gubbe i Söderby. Räknar upp byarnar i socknen. Gårdsnamn. Skiften och utflyttningar. Byggnadsskick; färgtak, spåntak. Ljustring forts. Om "tjurigt" virke; om kåda; om julgran. Om fasta fiskeanordningar. Om kvarnar och vattenhjul, väderkvarnar och deras konstruktion. Viktor och Hedblom samspråka om stugan som V. bor i. Om V:s bärplockning, "tränjon", om vitlingon och andra lingon. Att torka mört. Lövtäkt (asp) till foder åt hästarna. (Viktor och Hedblom snusa!) Ljustring. Om svampplockningen och svampsorter.