Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det skulle bo troll i ett berg ute i Tyngryd. Det var en gammal gubbe de kalte´n ändå för Vasen, han var utför trollen flera gånger. De ville ta in honom i berget. Han tog till att ropa så förskräckligt, och då sprang folk dit, och då låg han utanför berget. Var gång han hade varit utför trollen, skulle de köra honom med ett par oxar och så skulle han åka baklänges. Det var väl för att det skulle ta makten ifrån dem. Han blev sådär som hade varit svagsint när han varit utför trollen. Men så dessemellan kunde han vara bra långa tider. Trollen bytte barn för folk med. Det var väl folk så rädda för förr. De som trollen lämna, var så illavulna, de hade huvud så förskräckligt stora, och så växte de inte. Nu för tiden är väl trollen borta. De påstår, att åskan har slagit ihjäl dem.
Stål mot troll i sätrarna
Dom ha vöre rädd för troll å slikt i sätervolla, det kunne vara osynliga där, och då bruke dom sätt opp stål oppför dörn i säterstuga. Då hade trolla inte makt på en. I fjöse (ladugården) gjorde dom å likens.
Trollen ute på torsdagskvällarna
Torsdagsnätterna då var trolla ute, sa dom, så då var det inte bra att vara ute. Dom har gått tillsammans till granngårdar förr och sitt oppe – dom hade väl nå handarbete med sej, nån stickning eller så – men på torsdagskvällar då ville dom inte gå för att trolla skulle vara ute.
Trollebo så heter det där trollen bor och där så är det livat värre
Trollebo så heter det där trollen bor och där så är det livat värre
Kors mot trollen
Dom gjorde kors förr på det dom ville bevara, så itt trolla skulle fara med det.
Medel mot att få barn bortbytt
Förritiden trodde folk att trollen gärna ville byta sig till odöpta barn. För att skydda ett odöpt barn att bli bortbytt användes många olika försiktighetsmott. Ett medel som användes var att utkläda en docka sätta denna någonstädes inne i stugan. Då skulle man be trollen som kunde vara inne i stugan i hövlig ton att leka med dockan. Man sade: "Lek med denna och låt mitt barn vara i fred".
Trollbröllopet
Det är en vall västa Tännäsbyn, som kallas för Styggmanvolln. (Styggman = Hin onde). Det var en jänta från byn, som var där en gång. Och då var det en stor sten på volln där, och sen hon hade stöka från sej, så bruka hon sätta sej där med sitt handarbete. Men så en torsdagsnatt så kom det en gubbe och gav henne en psalmbok, och andra torsdagsnatten kom han med en ring. Och hon tog emot den, men så börja hon ängslas och tänkte att nu var hon kanske bunden vid nå troll. Och på tredje torsdagsnatten då fick hon höra ett förfärligt oväsen, och då kom det en hop troll och klädde henne till brud och satte på henne krona och silversmycken. Men far hennes han hade släppt hästen på skogen, och då det där hände, då kom han hem och var vild, men gubben han körde i väg-en igen, men han kom tillbaka en gång till. Då körde han i väg-en igen, men då han kom tredje gången då måste han följe. Han kasta sej opp på hästen, och då sprang han direkt åt sätren. Och då trolla hade klädd henne färdig, då fick hon höra en häst knäjja (gnägga). "Å Herre Gud, nu hör ja hästn hoss far knäjja ute!" Sa hon då och slog sej på bröste och tog fast i krona. Men då hon nämnde Guds namn det tålde inte trolla, så då for dom på en gång. Men det hon slog handen så då hon nämnde Guds namn det fick hon behålle. Hon grov ne krona i en täkt, och den har dom aldrig hitta.
Den arbetsgirige bonden
Det var en bonde i Tengesbo som hette Lars Ersson som var så arbetsgirig, så han höll kvar sitt folk längre än andra och ville att de skulle arbeta till sena kvällen. Så var det en kväll som han hölls och plöjde och det var närapå mörkt. Då fick han höra det ropa från Peters klack: "Jo, jag ska koka Lasse Långomlår, som inte går hem då de andra går." Men då var han kvick att köra hem. Och sen dess hade han alltid vitlök insydd i byxlinningen för att inte trolla skulle ta'n, sa han själv.
Trollbröllopet i sätern
Det var en flicka som var ensam på en sätervall och hade sällskap bara med en stor hund. Men varje torsdagskväll kom det en fin pojke till henne. Och en torsdagskväll kom det hela hopen småtroll och hade stas med sej och krona och klädde henne till brud. Och dom hade prästn med sej och spelmän å. Men hon hade hunni sätte en papperslapp på hund och skicka hem hon. Och så hade-na sina omvägar, så dom inte skulle hinna klä henne så fort, så inna dom var färdig, hade far hennes hunni komma dit, och hon hörde hästen knäjja. "Men nu, gudskelov, hör jag min fars häst knäjja!" sa hon då, och så tog hon sej för pannan. Då for trolla och rev stasen utav henne; men krona fick a då behålla.
Trollbröllopet i sätern
En mil väster om Tännäs är det en sätervall som kallas för Trollkäringvolln. Det berättas, att det var en gång dotra var mol ense där. Och kröttera dom gick ense dom på dagen, så hon hade inte annat å göra, så hon bruka smycka en sten med blommor. Och så var det en torsdagsnatt sen hon hade lagt sej som en person kom in och ga henne en psalmbok. Och andra torsdagsnatta kom hon och ga henne en ring. Men tredje torsdagsnatta då kom dom och klädde henne till brur. Men hon hade hund, och han hade sprunge hem åt bonna (bonden) och han kasta sej på hästen och red i trav och hade geväret med, och då han kom nära valln, så sköt han över störröse. Men då fick trolla brått! Dom ryckte utav a stassn men krona hon blev kvar, och hon ska vara begraven på en täkt.
Viktor Pettersson och Joel Eriksson
Jakthistorier, bl.a. två historier om möte med skogsrå. Jakt på älg. Målskjutning. Älgjakt. Äppelstölden, (omtagning). Forts. av härmning från Nora. Skogsrå vid Rocksjön. Friarhistoria. Om godtemplare. Brorslotten (till Sala silvergruva) vid Karbo i Harbo. När Pettersson vann vad med en hästskojare genom att stå på huvudet. Om prästgårdspigan i Hedesunda som aldrig var rädd. Forts. Fiske med besök av rå. Bärplockerska träffar på och hör trollens kreatur. Älgjakt på andras marker. Forts. - Satans pakt. Den heta pannkakspannan. Hålet i stenen vid Kvallan efter pannan m.m. Skogsrå inspektear jägarnas bössor medan de vila i en lada. (=1489B) - Historier om Timan och hans käring. Härmning av Norabornas sätt att tala. Björnjakt genom trädfällning. - Vargjakt på hästkadaver på 1860-talet. Forts. om pigan som inte var rädd. Om bad och smutsiga bönder. Den hittade skjortan. "Ändå smutsigare".
Sägnen om Lisbet Nipum och puken
Lisbet Nipum det var e trollkäring. Ho skull gå åt tjörtjen (kyrkan), och då sätte ho piga till å kärne; men ho fick inte ta mer än ur två kongarike. (Vet ej hur detta skulle gå till.) Men piga tyckte det skulle vara roligt se hur det skulle gå om ho tog ur tre. Lisbet Nipum ho satt i tjörtja och då kände ho att det inte var bra hemme, så ho hadde klödd sej i nacken, och så gick ho ut ur tjörtja å sprang hem. Då gick grödda över tröskeln. Men då hadd ho stoppa-ne på nå vis. Då dom spiste sill hos Lisbet Nipum [gårdsfolket] då bröt dom ryggbena tå silla, för annars trolla ho kötte på bena igen, så det blev aldrig slut på silla. Så berätta farfar.
Pojken som blev bergtagen
Nedanstående saga eller sägen har berättats av en för 1 år sedan avliden 90-årig gubbe. Han hade hört den berättas av sin svärfader, som var född i Huddunge socken av Västmanlands län. Hans namn var Jan Jansson och son till en rysk krigsfånge från 1809 års krig. Nationalitet Östländare. Pojken som blev bergtagen. Det fanns en gång en pojke, som hela sommaren var i skogen och vallade djur. En dag då han var längre än vanligt långt borta från bygden fick han se en hjord av kor gå förbi. I spetsen gick en ståtlig kvinna. Hon gick fram till pojken och undrade om han ej vill gå i hennes tjänst. Hon var en rik mans dotter från andra sidan skogen, tillade hon. Pojken tänkte en stund. Då öppnade hon en påse och visade honom en mängd av guldpengar. Det blir dina om du vill tjäna mig, sade hon. Då försvann pojkens vankelmod med ens. Han följde henne. Det var i skogsfruns tjänst han gick. I bygden trodde man att han drunknat, när han ej kommer åter. Ett år hade han snart varit i skogsfruns tjänst och glömt hade han både människor och gud. En kväll då han satt ute i skogen och tänkte på guldet som fanns inne i berget fick han höra ett doft ljud. Det var kyrkklockan, som ringde in helgen. Då började han minnas sitt gamla liv. Han visste och att om han blev i skogsfruns tjänst ett år var han hjälplöst i hennes våld. Då tog han sin kniv och kastade över berget medan klockan ringde, det är då man får makt över trollen, och deras skatter. På så sätt blev pojken en rik och mäktig man under sitt återstående liv.