KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Huddunge, Uppland 1946

Viktor Pettersson och Joel Eriksson

Transkriberad uppteckning

Jakthistorier, bl.a. två historier om möte med skogsrå. Jakt på älg. Målskjutning. Älgjakt. Äppelstölden, (omtagning). Forts. av härmning från Nora. Skogsrå vid Rocksjön. Friarhistoria. Om godtemplare. Brorslotten (till Sala silvergruva) vid Karbo i Harbo. När Pettersson vann vad med en hästskojare genom att stå på huvudet. Om prästgårdspigan i Hedesunda som aldrig var rädd. Forts. Fiske med besök av rå. Bärplockerska träffar på och hör trollens kreatur. Älgjakt på andras marker. Forts. - Satans pakt. Den heta pannkakspannan. Hålet i stenen vid Kvallan efter pannan m.m. Skogsrå inspektear jägarnas bössor medan de vila i en lada. (=1489B) - Historier om Timan och hans käring. Härmning av Norabornas sätt att tala. Björnjakt genom trädfällning. - Vargjakt på hästkadaver på 1860-talet. Forts. om pigan som inte var rädd. Om bad och smutsiga bönder. Den hittade skjortan. "Ändå smutsigare".

Socken Huddunge
Landskap Uppland
Härad Våla hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Uppsala (DFU)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Fler sägner från Uppland

Se alla i Uppland »
Huddunge, Uppland

Bergtagna samt bergväsen.

1 Nedanstående saga eller sägen har berättats av en för 1 år sedan avliden 90- årig gubbe. Han hade hört den berättas av sin svärfader, som var född i Huddunge socken av Västmanlands län. Hans namn var Jan Jansson och son till en rysk krigsfånge från 1809 års krig. Nationalitet: östländare. Pojken som blev bergtagen. Det fanns en gång en pojke, som hela sommaren var i skogen och vallade djur. En dag då han var längre än vanligt långt borta från bygden fick han se en hjord av kor gå förbi. I spetsen gick en ståtlig kvinna. Hon gick fram till pojken och undrade om han ej vill gå i hennes tjänst. Hon var en rik mans dotter från andra si- dan skogen, tillade hon. Pojken tänkte en stund. Då öppnade hon en påse och visa- de honom en mängd av guldpengar. Det blir dina om du vill tjäna mig, sade hon. Då försvann pojkens vankelmod med ens. Han följde henne. Det var i skogsfruns tjänst han gick. I bygden trodde man att han drunknat, när han ej kom åter. Ett år hade han varit i skogsfruns tjänst och glömt hade han både människor och gud. En kväll då han satt ute i skogen och tänkte på guldet som fanns inne i berg- et fick han höra ett dovt ljud. Det var kyrkklockan, som ringde in helgen. Då börja- de han minnas sitt gamla liv. Han visste och att om han blev i skogsfruns tjänst ett år var han hjälplöst i hennes våld. Då tog han sin kniv och kastade över berget medan klockan ringde, det är då man får makt över trollen och deras skatter. På så sätt blev pojken en rik och mäktig man under sitt återstående liv. / 2 Efterföljande saga har, om ej minnet sviker, en gång varit publicerat i Sala- Postens julnummer för många år sedan. Har själv hört den berättas av en kamrat på en folkhögskola. Det är möjligt att nedanstående text ej är ordagrannt lika som i nämnda tidning. Händelsen skulle till- dragit sig i Harbo socken, Västmanlands län. För länge, länge sedan fanns det i nämnd socken en bonde som det var ofanligt fattigt för. Han vill ej arbeta, endast springa i skogen med sin bössa. En dag sparkade hans hund av mossan inne i skogen och vad såg han. Jo, berget var av silver. Han stod en stund alldeles stum, men just som han skulle till att gå hörde han en röst. Du är fattig men på ett villkor må du bli rik. Tig med vad du sett och din släkt skall bliva rik, så länge du bevarar hemligheten. Från den dagen var det annorlunda där i huset. Bonden sprang ej längre i skogen på jakt, han skötte istäl- let sitt arbete. Och fattigdomen var som försvunnen. Så gick det i flera släktled, men så fann bonden det ej lönt, att längre tiga utan omtalade allt för sin hustru, men tillade att säg det för ingen, ty så snart någon utom släkten får kännedom om detta är vår rikedom slut. Men hustrun kunde ej tiga länge. Hon omtalade deras släkthemligheter för en grannkvinna. Hon hade knappt hunnit sluta förrän en stor sten kom inkastades i stugan under det att någonting skrek utanför. Men från den dagen var också rikedomen slut i det huset berättar sagan. / avs: Erik Johnsson, Sisselbo, Huddungeby. Västmanlands län. Ålder: 24 år. Födelseorten är den uppgivna adr.

1925 Läs sägen →
Huddunge, Uppland

Pojken som blev bergtagen

Nedanstående saga eller sägen har berättats av en för 1 år sedan avliden 90-årig gubbe. Han hade hört den berättas av sin svärfader, som var född i Huddunge socken av Västmanlands län. Hans namn var Jan Jansson och son till en rysk krigsfånge från 1809 års krig. Nationalitet Östländare. Pojken som blev bergtagen. Det fanns en gång en pojke, som hela sommaren var i skogen och vallade djur. En dag då han var längre än vanligt långt borta från bygden fick han se en hjord av kor gå förbi. I spetsen gick en ståtlig kvinna. Hon gick fram till pojken och undrade om han ej vill gå i hennes tjänst. Hon var en rik mans dotter från andra sidan skogen, tillade hon. Pojken tänkte en stund. Då öppnade hon en påse och visade honom en mängd av guldpengar. Det blir dina om du vill tjäna mig, sade hon. Då försvann pojkens vankelmod med ens. Han följde henne. Det var i skogsfruns tjänst han gick. I bygden trodde man att han drunknat, när han ej kommer åter. Ett år hade han snart varit i skogsfruns tjänst och glömt hade han både människor och gud. En kväll då han satt ute i skogen och tänkte på guldet som fanns inne i berget fick han höra ett doft ljud. Det var kyrkklockan, som ringde in helgen. Då började han minnas sitt gamla liv. Han visste och att om han blev i skogsfruns tjänst ett år var han hjälplöst i hennes våld. Då tog han sin kniv och kastade över berget medan klockan ringde, det är då man får makt över trollen, och deras skatter. På så sätt blev pojken en rik och mäktig man under sitt återstående liv.

Uppteckning Läs sägen →
Huddunge, Uppland

Utan titel

Efterföljande saga har, om ej minnet sviker, en gång varit publicerad i Sala-Postens julnummer för många år sedan. Har själv hört den berättas av en kamrat på en folkhögskola. Det är möjligt, att nedanstående text ej är ordagrannt lika som i nämnda tidning. Händelsen skulle tilldragit sig i Harbo socken, Västmanlands Län. För länge, länge, sedan fanns det i nämnda socken en bonde som det var olovligt fattigt för. Han ville ej arbeta, endast springa i skogen med sin bössa. En dag sparkade hans hund av mossan inne i skogen och vad såg han. Jo, berget var av silver. Han stod en stund alldeles stum, men just som han skulle till att gå hörde han en röst. Du är fattig men på ett vilkor må du bli rik. Tig med vad du sett och din släkt skall bliva rik, så länge du bevarar hemligheten. Från den dagen var det annorlunda där i huset. Bonden sprang ej längre i skogen på jakt, han skötte i stället sitt arbete. Och fattigdomen var som försvunnen. Så gick det i flera släktled men så fann bonden det ej lönt, att längre tiga utan omtalade allt för sin hustru, men tillade han säg det för ingen, ty så snart någon utom släkten får kännedom om detta är vår rikedom slut. Men hustrun kunde ej tiga länge. Hon omtalade deras släkthemlighet för en grannkvinna. Hon hade knappt hunnit sluta förrän en stor sten kom inkastades i stugan under det att någonting skrek utanför. Men från den dagen var också rikedomen slut i det huset, berättar sagan.

1925 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //