Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Om bärgtroll
Det var en som skulle jaga, ock gick ock sköt i en skog utåt markerna. Ock då hörde han ini skogen, hur en kula slog på något gällt. Ock han var förveten ock ville se, vad det var. Ock när han var kommen fram, så fick han se något högt mellan träden. Ock det hade varit en kyrka, som trollen hade förstört, för hon var väl inte redigt vigd, kan jag tro. Ock runt ikring var det igänvuxet, så det var inte gott att komma fram.
Trollkäringen brändes på bål
Det var en trollkäring, som de skulle bränna i Halmstad. Hon nekade inte till något. Domaren ville pröva om hon kunde trolla och sa: "Kan du stämma oxa'?" - "Ja, dä kan ja", sa käringen. "Stäm då dom där, som går och plöjer", sa domaren och pekade bortåt en åker. "Dä kan ja inte", sa käringen, "för di har rönneträ i oket." Sen skulle hon brännas, men hon brann inte. Då var det en som sa: "Ta hit lite mjölk, som hon har mjölkat med sin mjölkhare." Då gjorde de det och hällde mjölken på bålet, och då brann käringen.
Sällskap med troll
Morfar talte om att då han en gång varit gående i Älmhult och skulle gå hem på natten, när han var kommen förbi Pjätteryd, hade han att gå genom en stor skog. När han kommit en bit in i skogen, kom där ut ett troll som sedan gick i sällskap med honom, han vände strax mössan så fick det inte makt att röra honom. Det följde honom genom hela skogen, till de kom till ett ställe som kallas nybygget, där gick trollet in i lagårn, sedan slog och dånade det därinne, trollet hade även någon sorts läte därinne.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
En mor var ute och plockade bär vid ett berg nånstans i Rumskulla. Hennes lilla flicka var med, och rätt som det var försvann flickan. Hur modern än letade och ropade, så fick hon inte rätt på henne. Det blev skallgång i tre dagar, men flickan var och förblev borta. Då var det någon som föreslog, att de skulle ringa i kyrkklockorna efter henne. När klockorna ringde, gick modern och några andra till berget. Utanför stod flickan och grät. Hon var så gammal, att hon hade lärt sig att läsa morgonhön och aftonbön och flickan sa, att när hon läste de bönerna inne i berget, vart trollen arga. De tålde inte att höra dem.
Troll
Min farfar hade en gång varit i Kristianstad och det blev sent innan han kom uppåt mot hemmet i Fälhult. Det var på sommaren, natten var vacker och,han tog sig icke så brått. Rätt som det var fick han se. ett stort lysande .kbot rulla framför hästen. Han fick genast för sig att det var ett troll, varför han höll in hästen, men det märkliga var, att hur mycket han än saktade, lika mycket saktade trollet av. Men rätt som det var kom en blixt och slog till detta, så att det blev fullkomligt förintat. Farfar tog mod till sig och gick av vagnen för att se., men det syntes icke ett spår efter klotet.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Vid Silverberget i närheten av Gallebo i Södra Vi ligger torpet Rotebäcken. En pojke på fem år blev bergtagen, när han var vid husets brunn i trädgården. En jätte som bodde i berget kom till brunnen, tog pojken under armen och bar honom till sin boning i berget. Men kyrkklockorna har en makt, som inga troll rår på. När Södra Vi klockor började ringa, blev jätten tvungen att bära pojken tillbaka till brunnen. När pojken blev tillfrågad, svarade han, att det blänkte av silver därinne. Därav kom namnet Silverberget.
Om gastar och spöken
Min karl hade något att beställa borti Granarpsskogen en kväll, det var för rästen själva julafton. Han tog drängen med sig. Men när de var komna ett stycke på väg, så kom där ett stort, långt spöke eller troll ock slog till drängen på axeln. Han sa inget, ock den andre sa ingenting häller, men de såg det ändå bägge två. Men när de skulle gå tillbaka, så fick de se den ledingen igän. Då ropade drängen: »Se där kommer den där konan igän !» Min karl blev arg ock skrek: »Har jag inte sagt, du skall tiga?» Men det var för sent, ock drängen han blev allt sjuk. Han hette för rästen Vässbärg, drängen.
Om bärgfrun
Jättefolket ock trollen de gick fram ock ville förgöra ock ville byta sig till barn ock gav sina igän. Det var en piga som gick ock harvade ock hade ett barn, ock så sa hon: »Mjölka den broka, mjölka den grå, ge lille att dricka, hornet ligger i busken». Ock när de hade gjort det, så på kvällen kom trollet fram ock ville ta ungen. Men då kom pigan ock skulle ta reda på sitt barn. Då kom trollet fram till hänne ock ville ha det. »Ja vänta lite», sa hon, ock så pussade hon barnet. Ock då hade trollet ingen makt med det.
Skydd mot trolltyg
Sådana som kunde skämma kritter var inte det bästa att råka ut för. Men det fanns möjligheter att hindra dem. Innan en släppte ut djuren på våren, såg en alltid till, att det fanns en bit stål under lagårdströskeln, så att de fick gå över stål. Då var det inte lönt att försöka skämma dem. Stål var för resten bra för folk också. När en kvinna hade fött barn, så fick hon inte gå ut utan att ha stål med sig. Ända tills hon hade blivit kyrktagen, måste hon bära stål på sig för att inte råka illa ut. Barnet skyddades" bäst med en psalmbok. En pojke skulle döpas, innan han var fjorton dagar gammal, men en flicka var det inte så noga med. Hon kunde få vänta fjorton dagar till. Men för att inte den lede skulle röra barnet eller trollen byta bort det, innan det var döpt, skulle det alltid ha en psalmbok liggande på bröstet.
Engelska sjukan
Nedan beskrivna sort av engelska sjukan kallas hor- skärvan. Om en ogift kvinna som lever jämte och umgås med en man som om de voro gifta, tar i ett nyfött barn, så får det skärven och kan endast botas genom att en bit tyg av kvinnans kläder tvät- tas i vatten och det vattnet skall sedan givas barnet att dricka. Skrikskärven. Om ett barn skriker en hel natt eller oavbrutet, så botas det med att man tager det barnet gjort i en trasa och lägger det under en sten efter solens nedgång. Sedan skall barnet inte skrika mer. Hjälper inte det, så skall man klä ut en gubbe av barnets kläder och hänga på ytterdörren. Då skall sedan trollen eller den onda makt som hänger övre barnet icke länge ha makt över det. Det finns nio olika sorters skärvor enl. ber.
Om gastar och spöken
Det finns folk som kan se mer än andra. Ock de kan se spöken ock troll ock likfärder framdragande, där en annan aldrig ser ett grand. Ock de säger, att de som är födda med segerluva, är mycket vetenskaps-rikare om sådant än vanliga människor. Ock hon där borta i Hästbron hade väl en karl som hade för¬måga till sådant. En kväll, när han gick hem med en dräng ock vankade över Sjöhultsgärdet, så fick han se två skuttrasande långa fruntimmer komma gångande. De var så långa, så de sköt upp över furu¬topparna. Supen var han förstås, så han var inte rädd till att säga det för drängen, ock han hade väl fått sig litet han med, så han ropade: »Dem skall vi ta ock —!». Men då fick han se på annat, för han fick sig en torving, så det var som ett bösskott. Ock sen var det han som blev så sjuk, så de trodde, han aldrig skulle ta sig till'. Ock hur det kom sig, så blev han väl aldrig riktigt ackurat efter den dagen.
Troll
I Kramphulta knatt i Åsenhöga fanns bergatroll förr. Där finns inte varken någon gång eller grotta –. De såg dem inte, men de la ut kläder och pengar ibland, och om man kastade en yx eller annat eggjärn på den egendomen, så fick man den. Bergatrollen var ihåliga på ryggen. Hr inte hört att de hade kreatur.