Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll
Min faster var från Lindome. Hon talade om hur de lånade bröd av trollen, och trollen lånade av dem. Men det var kryp och insekter i trollens bröd. Trollen bakade i "Lillakyrkan". När en moster till pappa gick förbi såg hon trollgumman, och såg hur elden flamma- de. Och hon hörde trollgumman packade.
Anders Carlsson
Kyrkklockorna. Ett dödsfall. Kalven i graven. Kyrkogården. Personhistoria. En orättvis skollärare. Den gamla skolan. Griffeltavlor. Läsa för prästen. Vintern 1888. Tinget. Eldsvåda. Eldsvådor. Billebjer. Dalby hage. Troll. Troll. Dalby hage. Personhistoria. Halmtak. Grisar inne i stugan. Personhistoria. Halmtak. Fastigheten. Träskor. Träskor. Förr och nu. Årsmånen. Skörd. Liar. Förr och nu. Liedon. Som dräng. Köra in säd. Sädesuppsättning. Bot mot hudåkomma. Sädesuppsättning. Personhistoria. Hudsjukdomar. Bot mot vårtor. Ormbett. Ormar.
Troll
Det finnes ett berg alldeles invid Vånga kyrka, i vilket troll fordom sägas ha funnits. En flicka, som en afton hade sin väg därförbi blev intagen i 'berget och man visste icke vart 'hon tagit vägen. Man sökte henne över allt, men utan resultat. Flickan var som. bortbiåst. Men så hände en söndagsmorgon att hon fått komma ut ur berget. I samma ögonblick började det ringa i kyrkan och därmed var förtrollningen bruten. Under det klockringningen pågick lyckades hon komma hem till den gård, där hon bodde och trollen hade icke mera makt med henne.
Svartkonst
I Smedhult var en smed som kunde trolla. Hans bössa började skaka på väggen, var gång något villebråd kom in på hans mark. Och när han gick ut och sköt bommade aldrig skottet från den bössan.
Nilsson Anett
Möbler. Såld på socknen. Såld på socknen. Såld på socknen. Tjänster. Dagsverken. Brygd. Bak. Slakt. Handel. Marknad. Fastighetsaffärer. Vävning. Linberedning. Affärer. Brännvin. Brännvin. Troll. Snapphanar. Rida Staffan. Fattiga. Bär. Stadsresor. Rida Staffan. Dans. En stortjuv. Plommon. Frukt. Granit. Hemmanet. Personalia. Personhistoria och byskvaller. Personhistoria och byskvaller. Personhistoria och byskvaller.
Troll
Vid Gerastorp i Hästveda socken fanns det i forna dagar troll. Där finnes nämligen en stor sten, som ligger ovanpå två andra. Från denna leder en underjordisk gång långt in i berget. I min barndom brukade ofta bondgummorna lägga lin vid öppningen till denna gång att sedan komma igen dagen därpå för att hämta garnet.
Trollen. Ljungby horn.
En dräng red förbi den upplyfta trollkullen. En skön jungfru trädde fram och bjöd honom en dryck ur ett vackert horn. Drängen misstrodde den sköna. I stället för att dricka ur hornet hällde han ut innehållet, under det han vände hästen för att fly. Olyckan ville, att drycken rann ut över hästens länd. Håret sveddes av, så nog var det en farlig dryck. Jungfrun ville ha sitt horn igen. Men drängen red bort i sporrsträck medtagande hornet. Efter följde de förbittrade trollen. Drängen hade ej tid att följa vägen. Han ville också förtaga trollens makt genom att rida tvärs över de upp-plöjda åkrarna, ty stål berövar trollen deras makt. Men trollen / voro tvungna att springa mellan fårorna, där plo- gen gått fram, noga aktande sig för att tram- pa tvärs över. Det gick förfärligt långsamt att komma fram på det viset. De upp- muntrade varandra med tillrop: ”Enfoting, tvåfoting, trefoting spring fort.” Drängen kom undan med hornet. Sen han kommit hem, ville han varken se ljus eller tala, det skulle vara vissa döden när man sett eller hört något övernaturligt. Inte förrän nästa dag var det rådligt att göra det. Han gick alltså och lade sig i stallet. Men hans fästmö, som ej visste vad som hänt honom, gick ner i stallet med en lykta. På morgonen var drängen död. – Trollen kommo stän- digt till gården och begärde igen sitt horn. När de ej fingo det, lagade de att gården brann upp. Folket byggde sig en ny gård. Men när även den / brann upp på ett oförklarligt sätt, vågade de ej längre behålla hornet. Gårdens ägare lämnade hornet till kyrkan i Ljungby. Efter den dagen var trollens makt bruten. Sen de också förlorat sin pipa, kunde de ej längre samlas och bestå. Åskan slog ihjäl dem, sen de förlorat sina båda klenoder hornet och pipan. Men på den tiden trollen ännu levde och hade makt, kom en trollman och slog sällskap med en människa. Trollmannen berättade, att han skulle bort och ”koka bröllop” i en gård. Karlen misstänkte, att han fått sällskap med ett troll, men låtsade ej därom. Medan de gingo tuggade mannen på en silverknapp, som han tagit ur sin rock. Till sist var silverkulan färdig. Han lade den i sin bössa och sköt ner trollet. Vad återstod så av trollet? På marken syntes fyra träpinnan och en utspilld spann tjära. / Trollen var avundsjuka på människorna därför att de hade vackrare barn än de själva hade. Så snart de såg sig ett tillfälle läm- nade de sin egen unge och tog människornas i utbyte. En sån trollunge var alltid otro- ligt ful med stort huvud, omöjlig att lära något nyttigt. Bortbytingen hade god aptit, snattade vad han kom åt. ”Han hade ögonen på folket, men händerna på hyllorna.” En gång hade ett barn bortrövats av troll. Det grät natt och dag och bad att få komma hem. Till sist bevektes trollens hjärta så pass, att de öppnade dörren till berget så att en mycket liten springa bil- dades. ”Kan du tränga dig ut genom den lilla springan, blir du fri” sa de till bar- net. Barnet försökte gång på gång till sist slapp det igenom och sprang lycklig till föräldrarna, men då var ”skinn och kött avskrapat / på armar och ben.” Ville man bli av med en bortbyting skulle man elda spisen varm, sätta på en gryta vatten och hålla ungen däröver. Sen skulle en grannkvinna spörja: ”Vad gör du människa?” ”Jag kokar mitt barn,” skulle den andra då svara. När trollkäringen, som naturligtvis fanns i närheten, hörde detta kom hon och försökte slänga ner människobarnet i grytan. Då gällde det för moran att vara kvick i vändningarna och gripa tag i sitt eget barn medan trollmodern sprang bort med sitt. Ty fast människobarnet var vackrare ville hon ej sitt eget barn illa. Ett annat sätt var att slå och misshandla trollbarnet. Då, blev trollmammorna ledsna och lämnade igen människo- barnet.
Troll
Då Erkeneds kyrka skulle byggas var det meningen förlägga denna på Flyboda ägor en halv fjärdingsväg därifrån med vad som om dagen uppfördes blev åter om natten nedrivet, varför man fann sig föranlåten förlägga den på sin nuvarande plats. Men även här ha trollen sökt komma åt den. På flera ställen finnas stenblock, som man kastat mot denna. Men alla dessa ha förfelat sitt mål, ty en högre makt har bevarat kyrkan för alla onda anslag både i den ena riktningen och den andra.
Olof Hansson och Wilhelm Hansson
Skogen. Skolgång. Läsa för prästen. Prästen. Prästgården. Nöjen. Spelmän. En kolportör. Prästgården. Ägonamn. Fiskdammar. Personhistoria. Vedaffärer. Virkesauktioner. Vägen till staden. Matbjälla. Fickur. Vägen till staden. Torp och torpare. Klockor. Åby marknad. Åby marknad. Resande. Järnvägen. Källna kyrka. Olyckshändelse. Össjö krog. Byn. Järnvägar. Källna kyrka. Stämma blod. Svartkonster. Svartkonstbok. Trolldom. Förgöra hästar. En trollkunnig kvinna på Tommarp. Trolldom. En klok gumma. Kloka Anna och Anders Hansson. Norskan. Norskan. Skäverkvinnan i Vedby. Trollens drickatunna. Skäverkvinnan i Vedby. Ljungby horn och pipa. Troll och jordfolk.
Skyddsmedel mot gastar
Näcken, trollen och gastarna äro fallna andar som störtats av Gud. Om man var ute och körde nattetid igenom skogar kom gasten och satte sig upp bakpå för att få åka, det syntes strax på hästen, ty denne blev genomsvettig och orkade knappast draga vagnen. Då skulle man läsa "fader vår" baklänges, samt taga betslet av hästen och se igenom, då försvann gasten, men var man icke kvick nog att sätta det på igen, fick man en så kraf- tig örfil att man föll omkull på vägen.
Troll
För många år sedan hade en bonde i Kattarp varit 'ridande i Broby efter barnmorska. Det var :lidet långt ut på natten innan de begåvo sig iväg uppåt landsvägen den milslånga vägen till bondens gård. Då de :kommo upp i närheten av Vileboksbackarna, där förr troll funnits, blev den häst, på vilken barnmorskan red, :helt plötsligt så tung, att han knappast orkade gå, långt mindre springa. Emellertid' lyckades man draga sig fram till Korsaslätt och där måste trollet ge sig av. Dessförinnan slet 'man emellertid kappan ,av den stackars barnmorskan, som var alldeles Vettskrämd, då hon äntligen anlände till gården.
Bergtroll
Det var inte bara gårdens folk, som var förtjusta i det goda hembyggda ölet. Trollen ville också gärna smaka därav. Det hände ofta nog, att när allt husfolket var hemma, all man hörde någon gå ned i källaren och börja tappa ur öl. På det sättet tog ölet slut allt för snart. En gång när man hörde, att någon var i källaren, ropade husmodern: "Vem är det?" Svaret kom: "Det är Nicke Ping ifrån Hanehöj, som ville ha lite öl i sin långsnuda". "Ja, tappa i Guds namn!" ropte moran. Då sprang trollet skräckslaget därifrån. Och folket fick efter den dagen ha sitt öl i fred för bergtrollet Nicke Ping.
Kokt ål och potatis från Trolle Ljungby
Ingredienser (För 5 personer) 1½ kg ål 3 tsk salt 2 tsk kryddpepparkorn 1 liten bundt dill Potatis: 2 liter Beredning Ålen lägges först ett par timmar i saltlake, därefter rensas, skrapas och sköljes den; lägges sedan ett par timmar i kallt vatten. Skäres sedan i små bitar, 4-5 cm långa; lägges i kallt vatten att koka tillsammans med salt, peppar och dill. Recept från: Fiskaren Anders Nilsson, Landön, Vanneberga, Trolle Ljungby, Skåne. Upptecknat: Den 4 juli 1904 av Anna Billing. (Uppsala 29403:14) Kommentar: Ål är en rödlistad art som inte bör fiskas alls.