Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten visade sig som människa. Han var väl en aln lång vid pass. Man talade mest om manliga. Men även kvinnliga kunde uppträda. Han bar röd luva eller grå hatt, gråa kläder, röda eller vita strumpor, korta byxor, jacka och lågskor eller träbottenskor. Omkring kolten hade han skärp. Tomtarna voro mycket gamla. Man hörde talas om tomtar utan skägg och tomtar med skägg. Tomten hade två ögon. Han var inte huvudlös. Han hade däremot ganska stort huvud. Han höll sig mestadels osynlig. Någon gång kunde han emellertid visa sig. Man gjorde bäst i att hälsa då man kom in i ett tomt rum. Tomten uppehöll sig vid husen. Han ville gärna hålla sig till människorna. Det var inte samma tomte över allt. Den som eventuellt vistades i bostaden, gick inte till "fäjset" och tvärtom. Jag tror att man många gånger har förväxlat tomtar med "vittror".
Tomtar.
Här var tomtar. Vi hade en dräng. Han kom in en kväll och slängde av sej rocken och torkade sej i ansiktet. Han sa inget om kvällen, men på morgonen talte han om, att han hade haft en tomte i följe. "När jag sprang, sprang tomten, och när jag stante, stante tomten", sa han. Tomten var rödklädd och hade pickelhätta, sa han. Han visste inte, var tomten var hemma. Tomtarna skulle dra från en till en annan.
Tomtar.
Tomtegubbar - jag vet ingen särskild gård, där de hade sådana. Men bonden kom ut på natten händelsevis och mötte tomten och han hade ett halmstrå på axeln. "Du var mej en liten stackare, orkar du inte bära mer än ett halmstrå?" sa bonden. Men på morgonen när gubben kom ut, låg där ett helt lass med halm, där han mötte tom- ten. Vet inte om tomten sedan flyttade. Så var det en tomte som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gång- er drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På / kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu är tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer." Julgröt satte de ut till tomten på logen.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Tomtar
Det var många som hade tomtar och de blev så rika. Det var naturligtvis onda andar. En bonde i Fjärås hade en tomte och de gick och stal så mycket om natten. Men tomten flämta´så förskräckligt och då fråga´ bonden honom varför han flämta så. Han kunde ju vila, det gjorde bonden, men det visste inte tomten att han kunde göra. "Hade jag vetat det", sa´tomten, "hade det inte varit något kvar i Tombo(?) lader.
Gårdstomten
Det var turligt att ha tomten boende i gården, men man fick icke bliva osams med honom. Var man snäll vid kreaturen blev man därigenom god vän med tomten. Det var endast de som gett sig i Skams våld, som hade tomtar att dra till sig.
Tomtar
Så var det en tomte, som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet, hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gånger drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu ä tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer."
Tomtar
I Börsåsa berg var tomtar också. En gång var tomten nere på skolgårn och lekte med skolbarnen. Så börja åskan gå. "Nu får jag gå, nu kommer Tor", sa tomten och han sprang. När han kom åt berget slog åskan ner där och sen såg de honom inte. Det var en liten med röd luva. De hade tomtar i lagårdarna förr på en del ställen. Men de fick hålla så rent, annars ville inte tomten vara där. Och stod de utanför bislaget och kasta vatten, så fick de sej en örfil av tomten. När de hade mjölkat, slog de mjölk på en tallrik - men den skulle vara diskad väl. Och på morgonen efter var det borta - De påstod på många ställen, där de var rika, att de hade tomtar som drog till dem. Men var de stygga vid dem, så drog de därifrån. Men vad var det? Inte annat än det dåliga.
Tomtar.
Tomtar stal från den ene grannen till den andre. Det var en gammal karl, som talte vid en tomte, som sa, att han skulle tagit så mycket till, om han hade visst (vetat) att det fanns pusta eller vila till. (Obs. Albertina såger tomte, ej tunte !)
Tomtar
Jag hörde talas om tomtar i min barndom, men jag vet ingen, som hade tomte. De skulle bo under loggolvet, och de vaktade gård och kreatur. En sägen var att en bonde hade förargat tomten. Sen nästa morron, när han kom ut i lagårn, då låg den bäste oxen huvudlös.
Tomtarna och julen
Tomtarna bodde i berghål i skogarna och komma fram till gårdarna för att få mat. Julnatten får maten icke tagas av bordet för då kommer tomtarna in och äter. Man skulle även sätta ut gröt till tomten, utanför förstudörren, julafton.
Tomten i Styrshult
Min farmor var födder i Kind, i Kalvs socken på en gård som heter Styrshult. Där voro två bönder. Den ene hade en tomte, och den bonden var riker som ett troll. Men den andre, det var min farmorsfar, han hade ingen tomte, han, och han blev utfattig, för tomten drog ifrån honom och till den andre. Men tomten skulle ha gille var julafton, om han skulle trivas. Det skulle vara vitgröt och fisk och ett kvarter brännvin. På det andra stället hos min farmor hade de en gammal gubbe, som levde. Det var således min farmorsfarfar. Och så en julafton, så sa gubben: — Jag ska gå ut på darra (granngårds) loge och se, vad de satt ut till sin tomte. Ja, han gick. Men när han hitte brännvinet, så drack han ur det och pissade i flaskan i stället. När han sen gick in igen, fick han en örfil, så han datt på ändan. Och sen var han aldrig frisker en dag, så länge han levde. Men sen dabbade de sig på det stället, där de hade tomten. Bonden la sig på logen en natt och vaktade ut tomten. Och då kom den med två strån och pustade och stönte alldeles faseligt. — Tyckte du det var att stöna för — två strå, sa bonden försmädligt. — Det kan bli minner, sa tomten ilsket. Och sen flyttade tomten, och de blevo rent utfattiga på det stället också.
"Tomte historia".
På ett ställe i Lindberga hade de tomte. Varje julafton var det alltid sed att tomten fick ett fat gröt med en stor smör klimp på toppen. Så hände det en julafon att de satt ut gröt till tomten som vanligt men denne kunde ej se att det fanns något smör på gröten. Detta retade tomten så mycket att han gick bort till den bästa kon i ladugården och den slog han ihjäl. När det var gjort gick tomten och började äta av sin gröt och när han kom till bottnen av grötfatet så låg allt smöret där. Då rev tomten sig i huvudet och ångrade vad han hade ställt till.