Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
På midsommar skulle man ut o plocka "midsommarskost" av alla sorters blommor. Den gömde man sen, o om någon ko blev sjuk, fick kolik, så skulle man röka med den kosten, tända på o ha över ryggen på kon. Och om någon hade utslag, så skulle de ut o rulla dem i daggen på midsommar. Jag vet, att de gjort så här för inte så länge sen med en liten tös. Och hon blev ju bättre.
Majstång
Det är gammal sed. Stången kläddes med löv och blommor. En tvärstång fanns alltid här i bygden. På vardera änden av tvär- stången hängde en grann krans. Men det märkliga var att stången restes på pingstafton. Och då dansades där omkring den. När det blev midsom- mar, så såg man efter om klädseln hade blivit mycket skadad av storm och regn. I så fall tog man ned stången och skaffade nya blommor och nytt löv och klädde om stången. Och så dansa- de man igen. Var klädseln något så väl bibehållen, så brydde man sig inte om att ta ned och resa / upp stången, utan så fick hon tjänstgöra över midsommar som hon var.
Tideräkning.
Jag har aldrig hört talas om trettonde veckan, men tolfte vec- kan gick in de 12 april. Fick man vårat i 9:de och 8:e veckan, så var det bra, men i 7:de och 6:te var det inte bra - det blev för sent. Här var en västgöte, som sa: "Jag våra när dä inga vega va, men jag fick lika bra." Han hade vårat efter midsommar. Jag minns en bonde i Tårstorp, som inte fick våra före midsommar ett år. Han fick vackre säd, men det var ingen kärna i den. Om jorden var aldrig så passelig, så var det många i min barndom som inte ville så före havredan och krondan och böndean.
Midsommar.
Majestång hade de på en viss plats i varje by. Hon var klädd med ekelöv och blommor. Överst var det en riktig krans av ägg, en del omålade, andra röda eller gröna. Den hade armar i kors. Utklippta kulörta papper var det och på majestången. Den fick stå i åtta eller fjorton dar. Söndagen efter midsommar var de där igen. Det kunde komma ungdomar från andra ställen och ta och fördärva henne. Stången tog de vara på och använde år efter år. Midommarkvast plockade de midsommarafton på kvällen av alla slags blommor och grönsaker, kvistar och t.o.m. pors. Nej, den begag- nades inte till läkemedel. Men daggen var bra på barfota i, om man hade ömma fötter. Intel besök vid någon källa om midsommar.
Midsommar
På Skedala hed, excersisplatsen vid Halmstad, hade de majstång om midsommar, när jag var där för 75 år sen. Det var en fasligt hög stång med tvärarm. Den var klädd med björkris och behängd med väldiga lövkransar. I toppen hade de bundit fast en figur, som var stor som en människa. Den hade på sig kockens räliga klä- der.
Pingst
På pingsten på tredjedagen, for man i små båtar ut och dansa på skären och stannde tills solen gick ned. Det kom folk från alla håll och var med. Lucia har man inte firat. Man red heller aldrig Staffans. Julgran hade vi inte riktigt tidigt. Men majträd på midsommar; den var klädd med björkris.
Naturföremål
Många ungdomar gick från Förlanda en genväg över Brattås till Hällesjö (Helsjön) om midsommar. De badade i sjön och kastade små mynt i sjön. Jag var inte med och detta var före min tid. Var de sjuka, så blev de bättre, när de hade badat och offrat, för det var hälsovatten i den sjön. Jag tror att de hade flaskor och tog med sej vatten hem också.
Tideräkning.
Tolfte veckan började de med den 12 april. Den sista veckan var om midsommar. De som var gamla, när jag var småpojk, rättade sig mycket efter detta. De började så havren i elfte veckan, om det var gott väder. Kornet sådde de i 5:te veckan. Potäter satte de, när de hade tid till det. Och hörfröet skulle de så i 7.de eller 6:te veckan. Hörfrös- dagarna var den 17 och 18. maj; det är allt i 7:e veckan.
Tideräkning
Den 13:de veckan gick in (ut) den 6:te april, efter den- na beräknades tiden för sådden av olika sädeslag. Början gjordes med vårrågen, som skulle sås då. Veckan före midsommar kunde man inte så. Den beräk- nades i tidräkningen lika med 0 d.v.s. "ingen vecka", men det kunde hända, om det varit mycket sen vår, att någon ändå sådde korn och kunde skryta med: "Jag sådde, då det ingen vecka var men fick ändå skörd.
Folktro när göken hördes första gång.
Västangök är bästa gök. Sunnangök är sorga gök. Nordangök är jordagök. Östangök är trösta gök. Om göken gol på bar kvist, blev det ett dåligt grödår. Om han gol efter midsommar i hötiden, sa- des det, att när göken gal på hösådetopp kommer korpen att gala på kokropp. Då skulle det komma kreaturssjukdomar. Folktro om ugglan. Om ugglan satt tyst på taket, bådade det döds- fall i gården. Satt ugglan i ett träd i närheten och skrek klä- vitt, kunde man vänta tillökning i familjen.
Gamla märkesdagar.
Om det regnar på sjusovare (27 juli), blir det regn i sju veckor. Om det regnar på Gallus (16 okt) kan man så på både klippor och hallar nästa år. Om Anders braskar, så slaskar julen. Så många solskensdagar det är i advent, så många yrdagar blir det i februari. Så mycket rim det är före jul, så mycket regn blir det före midsommar nästa år. Jula sommar är påska vinter. När det gamla, och nya året inte frysa ihop, blir det ingen vinter.
Midsommar.
På midsommar hade de majträ, en lång stake med armar eller tvärstake och kransar av blommor. Äggabollar trädde de på snoer och hängde om halsen på majeträt, där kronan slutade. Armarna var en stake, som de satte tvärs över. De band först löv om stången, sedan hängde de på kransar av klöverblom och prästkragar. Det var två kransar , en mindre och en större nära på uppe vid toppen på tvärs. Äggabollarna var till halsband. Midsommarkvast hörde jag talas om, då jag var ung. Vet inte att man rökade kreatur med den.
Naturföremål
Det fanns en källa långt inne i skogen. Den kallades Byggedals källa. Den ligger intill ett berg och det är svart vatten i den. Ingen människa hittade dit, men den ligger inte långt från Hultabacka i skogsbygden. T.o.m. följde jag ena, som gick efter vatten till sin gamla mor, som hade ont i benen. Så lärte hon lägga en peng i källan. Många gick dit. Nej, inte särskilt vid midsommar. - Det är nog femti år sedan jag var där. Känner ej till något offerkast.