Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Gamla märkesdagar.
Om det regnar på sjusovare (27 juli), blir det regn i sju veckor. Om det regnar på Gallus (16 okt) kan man så på både klippor och hallar nästa år. Om Anders braskar, så slaskar julen. Så många solskensdagar det är i advent, så många yrdagar blir det i februari. Så mycket rim det är före jul, så mycket regn blir det före midsommar nästa år. Jula sommar är påska vinter. När det gamla, och nya året inte frysa ihop, blir det ingen vinter.
Lucia.
Om lusse var här folk som sväva i luften och änna lik- som var ihåll med att slåss. De kallade det Lusseförssläckta. Det var onda andar, ingenting annat. Handlarn i Limmanäs hade en däga och en gosse, som hade varit i Göteborg och hämtat hem va- ror till jul. De kom körande på vägen uppepå bräckan, men vid grusgropen vid Lii var det som folk hade gormat och slagits. De tordes inte fortsätta den vägen utan körde omkring härat (Toms by) och upp till Limmanäs.
Vårhalvåret.
1 maj. Man gömde en kaka från jul som skulle ligga till 1 maj; då doppade man det i mjölk eller kaffe och åt det. Då fick man också ägg och pannekaka - de skulle äta märg i bena. Sådag för linet har jag glömt. Ej tal om Urbanus. "Tolfte vega" började den 12 april. Havre sådde de i 12:te veckan. Kornet såddes sist - det var i 6:te veckan. De räknade inte de sis- ta fem veckorna. De var en som sådde när det ingen vecka var, men han fick korn ändå.
Goenisse
Man talte mycket om goe- nisse i min barndom. Det var ett litet väsen som bar till dem som skötte sig väl och voro hjälp- samma mot andra. Då gjorde goenisse så att kreaturen trivdes och att folket mådde väl. De som voro snåla och hårda, från dem tog goenisse den husliga trevnaden och trivseln. Vid helgerna, särskilt om jularna skulle man ihågkomma honom med den bästa maten. Att far och mor gjorde något sådant kan jag inte nu dra mig till minnes, men det fanns folk, som gjorde det, har far talat om.
Lucia.
Lusseottan var det vanligt att mamma och pappa var uppe klockan 4 och drack lussekaffe, och då fick vi barn - vi var fem - kaffe till oss, där vi låg. Så hade mor bakat, så vi fick var sin dövelkatt. Den var avlång, i ena änden var det kluvet och virat till lite grand, och mitt i ryggen hade mor skurit en remsa och så skulle det föreställa en rump i bak. Den var av siktat rågmjöl och vetemjöl ihop. - Vi fick också var sin dövelkatt till jul i våra julahögar.
Annandag jul.
Annandag jul var de ute och red Stafffansritt många i föl- je. Då jag var i Kulle för 66 år sen, kom de tio-femton stycken ridande dit. De sjöng Staffansvisan utanför - den har jag aldrig kunnat, för jag var aldrig med själv. De vöre inne och finge spen- dage. De finge bara en sup. De hölle på hele dan. Somma blev så fulla, så de dutte av hästarna. Vet inte att de skulle vattna häs- tarna på viss plats, i viss källa el. dyl.
Mara
En skomakare satt och sydde på ett ställe. Det var nära julen, och han satt länge uppe och arbetade, och kallt var det med snö och frost, så det knakade i knutarna. Rätt som det var, satte flickan på stället sig upp och sa: "Hy, det är långt och kallt till Kragared!" Detta hände tre gånger, och då hon hade satt sig upp den tredje gången, så sa skomakaren: "Lägg dig, din förbannade mara!" Sen var hon fri, och hennes mor gav skomakaren en bra belöning.
Lussefärs släkte
Om lusse var här folk som sväva i luften och änna liksom var i håll med att slåss. De kallade det lussefärssläkta. Det var onda andar, ingenting annat. Handlaren i Limmanäs hade en däga och en gosse, som hade varit i Göteborg och hämtat hem varor till jul. De kom körande på vägen uppepå Bräckan, men vid grusgropen vid Lii var det som folk hade gormat och slagits.. De tordes inte fortsätta den vägen utan körde omkring häråt Toms by och upp till Limmanäs.
Goenisse
Man talte mycket om goenisse i min barndom. Det var ett litet väsen som bar till dem som skötte sig väl och voro hjälpsamma mot andra. Då gjorde goenisse så att kreaturen trivdes och att folket mådde väl. De som voro snåla och gårda, från dem tog goenisse den husliga trevnaden och trivseln. Vid helgerna, särskilt om jularna skulle man i hågkomma honom med den bästa maten. Att far och mor gjorde något sådant kan jag inte nu dra mig till minnes, men det fanns folk, som gjorde det, har far talat om.
Eugen Andersson
B345A; Ett marknadsminne (delvis uppläsning, ca 10 min.). Därefter: Tröskning. Göra upp halm. Taktäckning. Liar. Slåtter. Mad-veke-sidd o.d. Slåtteröl. Måltider. B345B1: Slåtteröl. Dansbackar. Ortnamn.
Hösthalvåret.
Olsmässe krok hade de mesta lidet brö. En tös fyllde år "Olsmässe krok, när vi inte har något brö." Larsmässe - Mamma sa, att ingen fick gå åt potatislandet förrän till Larsmässe. Var hon tvungen att gå dit tidigare, kröp hon i potatislandet, för att ingen skulle se´ t. Bartelsmässe var här Bartelsmässe-mässe i Kungsbacka, och all ungdom skulle dit. Då köpte de mässaskaker, små trinda kakor åt dem, som var hemma. Men det var före min tid, när mamma var liten. Anders braskar -jula slaskar. Larsmässe skulle de till Göteborg och sälja entänne och eneskaft.
Julafton
Det var en bonde som kom in med mögegreba (måkegrepen) och skyffel och la under bordet, när de skulle äta julafton på kvällen. Hans hustru - han var nygift - frågade, vad det var för arier. "Det ska du inte bry dej om", sa han. Men det var för att han skulle få behålla lyckan, han hade, antar jag. Julafton skulle aldrig julosten tas av bordet - det andra var det inte noga med. De har brukat gömma en julakaka eller som de sa vårkaka från jul till första maj - då skulle både folket och kreaturen ta av henne. Nej, hon hade inte legat på julbordet.