Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror på väg till ett kapell
Min matmor Märta Edlund i Hartung på Alnön berättade år 1906, att hon en kväll strax före kl. 8 e.m på väg till babtistkapellet mötte ett helt sällskap små vittror med schalar, knutna bak på ryggen samt huvuddukar, knutna under hakan. I händerna hade de psalmböcker. Vittrorna gingo tvärs över vägen till metodistkapellet. Där skulle det då ej vara sam- mankomst, men det var ändå väl upplyst. Märta hade flera personer i sällskap. Hon uppmanade dessa att stanna, medan vittrorna gingo förbi, och det gjorde de, men de sågo ingenting.
Naturföremål
Där de hade hittat någon död, skulle alla kasta en sten, när de gick förbi. På vår mark (nr. 6 i Välås, Hälleve), ligger två rös, som kallas Bruarerösa. Där hade två karlar, en från Onsala och en från Vallda, slagits om ett fruntim- mer, och de hade blivit liggande döda båda två. Det är en domarering med sju stenar strax intill.
Hantverkare
Här gick en gammal huddragare från Alafors i Älvs- åker; de kallade honom för Hans Hake. Fruntimmerna var så rädda, att han skulle komma in i köket. Skulle han ha mat, fick han sitta ute och äta, och de tvättade och gnodde koppen, som han ätit ur för den gubben var som förgift. Han var hos oss en gång, för min far hade en gammal märr, som han ville ha tagit livet av. Gubben ledde märra långt bort åt bergen och stack henne i bringan och flådde henne. Han hade brännvin med sej och söp. Jag och några poj- kar till låg och ropade till honom. Hästkroppen fick ligga för rävar, korpar och kråkor. Jag vet inte, om han använde något hästkött. Han var inte tattare.
Naurföremål.
På en skog invid sjön i Stamnared var ett rös, som de kastade en sten på var gång de gick den stigen fram. Jag såg det i min barndom. Det var väl bara för det var en gammal sed. På de markerna, där jag är barnfödd, fanns två stycken stora stenrös. De var sen krigen. När fienden var ute, hade folket de rösena i stället för telefon. När de tände i det ena röset, be- tydde det, att fienden var i annalkande.
Jättar
I Hulegårds berg i Stråvalla bodde en jätte. Han hade en pojk, som plockade upp en karl med plog och hästar och bar hem det. Men den gamle sa till honom: "Släpp tillbaka de där småttingarna, där du tog dem !"
Troll.
I Skålleberget vid Skålltorp bodde bergatroll. De hade tagit in ett fruntimmer till sej, men hon hade fästeman. Han tog en häst och red dit en kväll och tittade in genom hålet. Då såg han, att de var i håll med att dansa. Han sprang in och fick tag i håret på sin fästemö och sedan ut och upp på hästen och därifrån med henne. Trollen kom efter, och de ropade och bad honom att han skulle "rida vägen den hårde och inte åkern den bårde." Men han red över åkrarna och in på kyrkogården. Då kastade trollen ett guldkorn efter honom; de ville väl slå ihjäl både ho- nom och henne med det.
Spiritus.
Spiritus talte min far om. En bonde i Gissela i Hanhals ha- de en spiritus. Bonden ville köpa en gård. Han frågade spiritusen, om han skulle köpa gården. "Ja, pengar ska inte tryta", fick han till svar. Då ropade bonden in gården och sa: "Jag betalar kontant." Och i vicken lomme han kände, hittade han pengar, men de var så varma, så han brände sej på dem. På kvällen blev bonden och spiritusen osams för att pengarna var varma. "Ja, du behövde inte haft så brått", sa spiritusen. Spiritusen hade han i en låda, som stod i fähuset som mest. Han hade la köpt den. Han gav honom väl mat. Nej, jag vet inte, hur den såg ut.
Läkekonst.
Skriver. Många gick till en karl i Smedsgård i Gällinge och fick lite blod av honom i en flaska. Han stack sej i ett finger. Han hade mördat. En gumma botade skiver med kvistar av nio sorters frukt- bärande träd, som hon kokade i mjölk.
Kloka
I Mark bodde en klok gubbe, som hette Sträng. Farfar ha- de ett så fint betsel med ormaskaller på pannremmen. Det blev han av med, medan det hängde i stallet. Han gick till den kloke gubben. "Gack till kyrkan till sönda´n, så skall du få igen´et", sa Sträng. Och farfar gick till kyrkan och där kom en karl med ett paket under armen och stack till honom, och belslet låg i det paketet. Finska Lotta gick i Landa mycket. På ett ställe fick hon inte sugel till brödet. "I ska få sugel när I inte vill det", sa hon. Och de mistade två kor kort därefter. Men på ett ställe hade en karl ställt sej bak försterdörren, och när hon kom, gav han henne ett slag, så blon kom loss på henne. Se´n kunde hon inte göra så mer.
Frimurare.
En lagman i Ölmevalla hade sålt sin lekamen till frimu- rarna och de skickade den till Turkiet. När han var död och skul- le begravas, var det bara tre tomma kistor, den ena i den andra. I min barndom var det ett par som skulle förlova sig och var i Göteborg för att köpa presenter. De var komna in till frimu- rarna. Fästmön var tjock och fet, och de tog henne genast och hade henne i ett annat rum. Men karlen spjände ner dör- ren. Då låg hon avklädd med en kavle i munnen. Han tog henne naken och bar ut henne och fick köpa kläder åt henne.
Skatter.
Borta i Landa vid ett stort berg vid Flamsnås blev jag var ett lyse en natt,; Det var som ett ljus eller en eld i en buske. Jag fick något stål med mej och gick dit och kastade det, där jag sett lyset, och sedan stod jag där till dan, men det blev inte uppenbart.
Död och begravning.
Inne i marken nära Stridsdalen är en tjuv nergraven, där står en ekepåle en bit över mossen, en aln hög ungefär. De gamle sa, att de hade drivit ekepålen genom kroppen på ho- nom, för han skulle inte bli liggande still eljest. Lång före min mormors tid lät fruntimmerna sy sej kjortlar av satin, när de hade sorg, och satt och hade kjor- teln om huv´et, när de var i kyrkan - ansiktet skulle inte sy- nas. "De satt och sov i sina satinkjortlar."
Krig och fejder
Walabjer kalltes så ###, det var en inhägnad av sten som var där; där skulle de se när danskarna kom. Hamnaberget kalltes så för där var en hamn. Där låg Hunnehals borg som var från tiden danskarna besökte trakten.