Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar.
Det minns jag att när någon drunknade, så sa de gamle, att det blev en gast av honom. Det hördes utåt sjön ibland. Och när de fick höra gasten, så var det någon som hade drunknat eller också var det förebåd till att någon skulle drunkna. "Dä vållar allt snart nô styggt för jag hörde gasten skrek utåt sjön i kväll", kunde en få höra folk säga. Det var inte säkert för gasten vid den gamla ham- nen,
Gastar.
Askemäre, som for här omkring och sålde aska uppi från Mark berätta´ om gastar. En sa´ han hade gasten efter sig en kväll och som han var kommen in slog gasten i dörren och gjorde ett flabbande. Gastar skulle var spöken efter ihjälslagna män- niskor. En annan hörde gastar slåss en natt. "Ge tappt, ge tappt," sa den ene, och de smällde på och slogs. På Lonkagården (##) var det en som hette Elin (####) och hon hade tagit livet av sitt barn och just då kom henna bror och då sprang hon ut genom fönstret och ut på Askberg och lät sig trilla utför där. Men hon slog inte ihjäl sig riktigt utan sprang till Fjärås till Alletorke kvarn och där hitta de na döer i snön. Och så har de alltid haft för sig att Lonka-Elin spöka och de hör hur hon gnäller. De skulle / inte få begrava så´na som hade självtatt sitt liv på kyrkogården utan de skulle lagt henne i en mosse och den kaller de än Lonka- mös.
Gastar.
Gast - det var någon som drunknat. Vid Rya berg var det ett par karlar som drunknade före min tid. Emot o- väder hörde de dem skrika; det hördes i många år.
Gastar
Det var en från Torpa som hade fått en gast på ryggen en gång han skulle gå hem. Han fick bära honom hela vägen, tills han kom hem till dörren, då gick han av. Gastarna ropte så illa, de trodde det var en människoskepnad.
Gastar.
Det var där Maria (Johansson i Sunvära) är född. Marias far sa till Karl Johan, hans svåger: "Har du hört gasten nån gång" ? - "Nä - då va det konstigt, för vår mor behövde bara gå ut på förstutrappen om kvällen, så fick hon höra gasten". Efter vad de påstod, skulle det kunna höras, när de dödat folk på så vis, att de la in människan i en spikatunna och lät en häst dra tills han stupade. Tunnan ramlade och den som låg i tunnan skrek. Men det var nog nån sorts fåglar, som flög i viss rikt- ning. De hade så illa grömma läte.
Gasten i Sannagården.
Min far Johan Bernt Eriksson talade många gånger om en gast som varit synlig i Sannagården, dock inte på hans tid utan det var efter sin far och farfar som han berättade detta. Sannagården var på 1700-talet belägen på en annan plats än nu, den låg ungefär 300 meter längre åt öster tillsammans med en gård, som kallades "Kärses". Hur länge gårdarna legat där är inte bekant., men säkert var det flera hundra år, då Sannagården är känd som en av de äldsta boplatserna i bygden. På 1700 talet brände båda gårdarna ner och en av mina förfäder, byggde då Sannagården på den plats där den nu är belägen, hans namn var Olof Eriksson. Gården byggdes just över en gammal fägata som gick från landsvägen upp genom skogen, där det på den tiden låg några stugor. Det var just på denna väg, som de gamle såg gasten. Han kom ridande på en vit häst uppe från skogen och ned mot landsvägen som går från Sannagård genom Drared by. / I bland kom han från landsvägen och red uppåt skogen och det var alltid mot oväder som han visade sig. Efter vad de gamle berättade så skulle för flera hundra år sedan en man ha kört ihjäl sig på den vägen någonstans uppe i skogen, han fick ingen ro efter sin våldsmma död. När han då kom stormande på sin vita häst, visste de gamle att svårt oväder var att vänta. Olof Eriksson var antagligen inte rädd för gasten, då han byggde sin nya gård just i gastens väg. Om han företagit något för att skydda sig och sitt nya hem mot gasten, vet jag inte. Men när gården var färdig och han flyttat in med sin familj, fick de påhälsning av gasten. Det var en mörk kväll och alla var samlade inne i stugan, då hörde de hur gasten kom ridande på vägen. De hörde ett hiskeligt oväsen och hur häs- ten slog med hovarna i köksdörren, sedan blev det tyst. Det var sista gången som gasten var synlig, sade de gamle, ingen hörde någonsin av honom sedan. Kanske tog han en annan väg eller också fick han väl ro till slut.
Gastar och myringar
Hôvdagubben var huvudlös. Han var inte ett bergatroll, utan han var en gast. Det var två slåtterkarlar, som blev oense, och den ene skar huvudet av den andre. På så vis blev han huvudlös. Den gamle gubben i Löpared skäckte efter hävdagubben, men han fick en örfil av honom till straff.
gastar
Här mitt för bort vid Trysstjärna hörde di mot oväder en gast klaga. Det var två karlar som hörde ett barn gråta, men så sprang di dit, och då hörde di inget. Det ska vara nån mänsklig varelse begravd där.
Gastar
Rövdagubben var huvudlös. Han var inte ett bergatroll, utan han var en gast. Det var två slåtterkarlar, som blev oense, och den ene skar huvudet av den andre. På så vis blev han huvudlös. Den gamle gubben i Läbared skäckte efter hövda- gubben, men han fick en örfil av honom till straff.
Gastar eller Spöken
På Getterön nära Varberg, hade de en längre tid besvärats av att ett spöke huserade på ett av ställena. Till slut måste de tillkalla prästen. Denne tilltalade spöket, och sade: "Var för får du ej vara i ro ?" "Därför att jag ej fått vila i vigd jord", svarade spöket. Midt på natten lemnade gasten huset och gick ner emot stranden där den på ett ställe sjönk ner i jorden. Prästen stack ner sin käpp i jorden (sanden) där han sett gasten försvinna och den på- följande dagen grävde de på platsen och funno där ett skelett. När skelettet begrovts i kyrkogården så upphörde spökandet. Någgon levande besättningsman från ett iland drivet "vrak" hade troligtvis dödats och nedgr- ävts i sanden - - .
Gastar och myringar
Folk, som var ute sent om nätterna, råkade ut för Hålakärrsgasten. Det var en lantmätare, som gick och mätte rågångarna mellan Skeftebo och Högalt från Enslövs gräns till Skarsjön. Så var det en karl och hans hustru, som hade tittat in i Breareds gästgivargård, och han hade druckit en hel del, och när de gick hem på natten, så blev han stygg mot henne. Då sa hon, att han skulle akta sig för Hålakärrsgasten. Men då ville han riktigt visa, hur modig han var, och ropade: "Kom du, bror långnos, ska jag ta dig om nosen!" Gasten kom med ens och lade till honom, så han stöp. Men nu var hustrun i välsignat tillstånd, och hon satte sig ner och lutade sig över honom, och då hade gasten ingen makt. Så satt hon tills solen rann opp.
Intervju med Gustav Jonasson (f. 1882)
Intervju med toffelmakare Gustav Jonasson, född år 1882 i Eldsberga. Han kom som pojke till Hasslöv. Fadern är född i Småland, modern i Hishult. Inspelningen genomfördes 1959 i Hemmeslöv, Östra Karup, Skåne. Intervjun gjordes av Sten-Bertil Vide.
Läkekonst
Om någon hade råkat utför en gast och blivit gasta- krammater, så blev han ju alltid illa sjuk med kräk- ningar och yrsel, men det var lätt hjälpt. Det var bara att röka den sjuke med svavel och dyvelsträck så släppte det honom genast. Därför ville man inte gärna vara utan svavel och dyvelsträck i ett hem.