Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Tomtegubbar - jag vet ingen särskild gård, där de hade sådana. Men bonden kom ut på natten händelsevis och mötte tomten och han hade ett halmstrå på axeln. "Du var mej en liten stackare, orkar du inte bära mer än ett halmstrå?" sa bonden. Men på morgonen när gubben kom ut, låg där ett helt lass med halm, där han mötte tom- ten. Vet inte om tomten sedan flyttade. Så var det en tomte som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gång- er drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På / kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu är tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer." Julgröt satte de ut till tomten på logen.
Tomtar
På Hellerup kom det en tomte och frågade fröken där, om de ville flytta en skuletunna, som de samlade avfall i. "Vi plågoms så av allt droppet", sa han. Och hon såg till, att tunnan blev flyttad. En annan gång kom de och ville, att hon skulle stå fadder åt tomtens dotter. Det gjorde hon, och så fick hon sin lön i hyvelspån, och det lade hon i kakelugnen. Morgonen efter skulle pigan göra upp eld, och då var det guldsmycken. Det var sagt, att den fröken aldrig skulle få skratta åt tomtarna, men en gång hade de kalas, och då ramlade en av deras betjänter omkull på en kvist, och då kunde hon inte låta bli att skratta. Men efter den dagen var de borta.
Tomtar
Tomte var det en i Torpa. Min faster såg en liten satt på trappan med svarta byxor och röd mössa. Hon gick in och sa: "Kom ska I få se en sån liten grann gosse det sitter på trap- pen !" Han släpade från de rike till dem, som hade mindre. (Känner inga sägner om tomten!)
Tomten
Tomten var nog en ond ande. Det gick inte med gott att få tomte. Di fick komma överens med dåligheta. I Hallås hade di en tomtabese. En främmande frågte varför di satte ut bröd och mjölk. "De har du inte me att göra. Bry dig inte om de," fick han till svar. Det var för att det inte skulle tryta foder.
Tomtar
Somliga sa tomtabese, andra gonisse. Petter Bengtsson i Säm hade en. De kunde inte bli av med en sådan utan att de fick en som övertog honom. Petter Bengtsson låg sjuk och var så usel men kunde inte dö, förrän hans son lovade att han skulle över- ta tomten. Tomten var la den Ondes utsändning. Tomten skulle ha sin mat: gröt med sirap på var kväll. En gång skulle drängen sätta ut grötafatet till tomten, men han åt upp gröten och sirapen och sedan sket han i skålen. När tomtagubben kom och fick se skålen, sa han: "Tretton trävar havre och elva mil och likaväl skit i fatet."
Tomtar
Tuntabese, det kommer jag ihåg att en bonde fick se med rött hår och röd mössa. "Stå mej, " sa tuntabesen. Ja, det var bonden belåten med. "Men vad ska du ha tilll lön ?" Ingenting annat än en karl, då han blir död" - "Ja, det kan du få så många du vill, när de blir döda." - "Men du blir väl dyr i maten" - "Nej, jag ska inte ha mer än en skål med mjölk var morgon." Tuntabesen stal pengar och foring till dom och laga att deras kor och hästar inte dog. Men hade de en ovän, kunde han döda domses. Alla gamla, t.ex. min farfar, som var född 1792, trodde på tomtar. I en gård på Högen - det är tre gårdar där - kom tomta´ eller smådjävla in ofta och tog mat. Folket talade vid en karl som / var i syne och han kom. "Nu om en stund, när jag blinkar åt dej, så tag yxan och hugg ett djävla hugg där jag pekar," sa han till bonden på stället. Om en stund blinkade han och pekade, och bonden tog yxan och högg benet av en tomte - fast han såg ju inte tomten. Tomten skrek till och hoppa ut på det benet, han hade kvar. Då ropade de andra tom- tarna till honom: "Var det den blinde eller den som såg ?" - - "det var den blinde." Då hade de ingen makt att straffa honom som högg. En bonde möttte en tomte, som var så liten och hade en så stor börda. "Du som är så liten borde kasta ner bördan och sätta dej och pusta", sa bonden. Och det gjorde tomten. Nästa gång de möttes, sa tomten: "Du ska ha tack för att du lärde mej pusta. Jag visste inte att det fanns pusta till." Känner ej sägnen "Pusta för ett ax !
Tomten
Tomten var nog en ond ande. Det gick inte med gott att få tomte. Di fick komma överens med dålighe- ta. I Hallås hade di en tomtabese. En främmande frågte varför di satte ut bröd och mjölk. "De har du inte me att göra. Bry dig inte om de," fick han till svar. Det var för att det inte skulle tryta fo- der.
Tomtar.
Min syster Soffi tjänte till Sievers (i Fjärås) och där sade de alltid, att det var tom- tar för de blev så ohyggligt rika. En gång när de körde gödsel, gick de in för att dricka elvakaffe. När de kom ut, var hela lasset lässt, och Soffi såg tydligt en liten tomte (tùmta) med röd hätta. Han stod vid sidan om lasset.
Tomten
Tomten har jag hört talas om. Han kallades tomta- bese. Men han har nog aldrig varit allmän här.
Tomtar
En man hade en gång varit borta på besök hos en släkting vilken bodde i en annan socken. Det hade nu blivit avton, och det blev ganska sent innan mannen anträdde sin hemfärd. Men natten var klar och månljus och mannen traskade modigt framåt. När han nu var kommen ganska nära sin hem- by, skulle han passera en korsväg. Nu i det klara månskenet kunde han tydligt se att någonting för- siggick borta vid korsvägen. Han saktade av stegen och riktigt smög sig fram för att se vad det kunde / vara för någonting, då kunde han i det klara månskenet tydligt se att det var en del tomtar som dansa- de i ring borta vid korsvägen. Man- nen gömde sig bakom en stor yvig enbuske så tomtarne märkte hon- om inte, efter en stund steg han dock fram för att fortsätta sin hem- färd. När tomtarne märkte man- nen, var det precis som om de bliv- it uppslukade av jorden. Det var första och sista gången mannen såg någ- ra tomtar.
Tomtar
En bonde i Lindberga hade ord för att han hade tomte. En gång var en märr uppkommen på ett ränne, och de fick ha en hel hop karlar till hjälp för att få ner henne, och ändå blev kon "höftater" - litet halt - efter det. Då satt tomten på rännet och skrattade och sade, att han hade lyftat upp märra ensam. Bonden hade blivit så rik på det stället. Det kom an på att tomten hade släpat dit så mycket.
Tomtarna
När man var i ladugården och mjölkade skulle man slå lite mjölk i ladugårdens hörnor till de goda tomtarna.
Tomtar.
I Backa var det en hustru som såg två tomtar, två små gubbar med röda hättor. De hade lagt en stock över ett kull- fallet träd och satt och gungade. Den kvinnan var gudfruktig och ljög aldrig. En bonde i Köttorp i Idala hade tomte, som drog från alla så de hade inget på gårdarna runt ikring, men den gubben hade husen fulla med allt han ville önska.