Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Jättar och troll
På ett ställe hade hustrun fått barn, och det försökte trollen ta. Det kom ett troll och hade ett barn med sig och skulle byta. Men mannen där på stället tog en yxa och högg till barnet, som hon bar, och då var det bara en allebit.
Jättar och troll
Virse hatt stod på guldstöttor julafton. Så var det en, som red dit, och då kom trollen och bjöd honom på vin. Det hade de i en kalk, och den tog han, men vinet slog han ut på länden på hästen. Då var trollen efter honom och ropade: "Enben, spring!" Det var både enbeningar och tvåbeningar och trebeningar, men enbeningen sprang värst. Då ropade det i luften: "Du man, du man, du dåre, rid inte vägen den håre, utan rid på åkern den kors fåre!" Då red han på åkern och kom fram till prästgården. Prästen kristnade kalken och ställde den i farstun, och så kom trollen och ville ha den. "Aj, aj, han biss", sa trollen, för kalken blev alldeles het, då de tog i den.
Jättar och troll
I Smörkulla i Derome fanns troll. Det var en hustru, som var ute och inte var tagen i kyrke än, och hon hade stål och brännesten i fickan. Det ropade i berget: "Stål å brännesten." Hade hon inte haft sådant i kläderna, hade trollen kunnat ta henne.
Troll
Det ligger ett rätt högt berg härinne i bergmarken. Det heter Våern 1). Där bodde troll förr i världen. Man kunde känna långt ifrån hur det luktade nybakat inifrån Våern, när trollen bakade. Men de gjor- de i allmänhet inget ont. Kvinnor som hade fått barn och inte voro kyrktagna, hedna kvinnor som vi säga, de skulle akta sig för trollen. Om en sådan kvinna skulle våga sig utanför dörren, så kunde man vara säker på att ett troll passade på och tog henne om hon inte varit så klok, att hon hade något av mannens plagg på sig. Det kvittade vad det var: en mössa, en tröja, ett par vantar men i alla fall ett plagg som ___________ 1) Vården = vårdkasberget / tillhörde mannen. Kom hon ut men icke hade ett sådant, var det stor fara, att hon råkade i trollens klor. Dock inte så att hon blev bergtagen. Det var något an- nat trollen ville en hedna kvinna. En kvinna hade gått ut för att mjölka kon. Hon hade inte "karlakläder". Det kom ett troll och "kyrketog" henne 1) På ett fattigt ställe voro de mycket besvärade av troll. Varenda natt brukade en hel smita troll komma in i stugan och leva rackare. Folket fick aldrig sova i fred. Allt vad mat där fanns slukade forts. ________________ 1)"Kyrketaga", öva samlag. Notisen är av vikt såtillvida, att det är första gången jag inom Halland träffat någon förklaring till det förhållandet, att trollen voro så måna att få hedna kvinnor i sitt våld. Uppgiften bör sammanställas med det rätt vanliga uttrycket: "Åh, ja körketog ´na nog själv först, innan jag lät prästen körketa ´na." (J. K.) / trollen i sig. De slogo sönder och förstörde så mycket de kommo över. Folket där i stugan voro rent översig- givna. Men så en kväll kom där en knalle van- drande och bad att få låna hus över natten. De sa honom, som sanningen var, att det var inte roligt för dem att lova någon låna hus. Och så talade de om, hur besvärligt de hade det med trollen. Men knallen var inte rädd. Bara han fick stanna så skulle han nog få råd med trollen. Han hade en stor stark hund med sig, sa han. Mannen gick efter en halmbunta och så fick knal- len lägga sig på golvet med hunden bredvid sig. Fram- på natten kom trollen som vanligt och började sitt gamla liv. Då reste sig knallen upp lite och kallade på sin hund. "Opp, Björn," sa han. Hunden upp som tusan och for rakt på själva stortrollet, grep honom i strupen och slog honom raklång i golvet så det small. Sen rök han på ett annat troll. Men / sen ska jag säga, det dröjde inte en minut innan stu- gan var ren för troll. Någon tid efteråt gick pigan i gården ut i marken för att mjölka. Hon omringades av en massa troll, som skreko om varandra: - Lever Snödals-pisen? Lever Snödals-pisen? 1) - Ja, han lever. Han dör aldrig, svarade pigan. Efter detta besked vågade sig trollen aldrig dit mera. I bergen som höra till nr 4 Sintorp (Landa, har också bott troll. Någon särskild berättelse om dem, vet jag inte. Men där finns en klyfta i ett av bergen, som heter Trollförsta (Trollförstuga). ________________ 1) Benämningen tycks angiva att sägnen vandrat och inte har uppstått i Landa, dit den tydligen kommit från Skällinge sn. Snödal är en gård i Skällinge. Den är ju känd från flera håll.
Troll.
Det bodde troll i Dônekulle. Johannes Månsson på Varekul- la ägor hade hört hur de röschla´ med bakegreslor i berget och sagt något om att trolla´ baka´, men han miste lukten av det. De kallade den gubben för Svajen och han dog 1918.
Trolldom
Min farfar kom hit från Finland. Och så trodde folk, att han kunde trolla, eftersom han var finne. Men han bru- kade säga, när de kommo och ville han skulle trolla något: "Jag kan inte göra andra underverk än att skära av en tunna så att det blir två baljor."
Troll.
Det var i Vege. Trollen hade tagit en brud och hade henne hos sej i berget. Men fästemannen red dit och tog bruden ifrån dem. Då var det ett troll, som ropade: "Rid inte vägen den hårde utan agern den våde!" (=våte) Då red han över åkrarna och över kyrkemuren och där var han räd- dad; trollen var hack i häl efter honom dit. I Vege var det en basta, som brände var julafton. Men en jul- afton gick en karl till bastan och satte sej till att koka tjära, men bäst han kokade kom ett troll in och ställde sej ijämte honom och värmde sej. "Vad heter du?" frågade trollet. "Själver", svarade karlen. Sedan tog han tjära och slängde i räva på trollet. Då sprang trollet ut och ropade: "Själver har bränt mej." Då svarade / de andra trollen: "Har du själver bränt sej, får du själver ha´t." Men sen brände den bastan aldrig mer.
Jättar och troll
Det var verklighet, att det fanns grytmänniskor eller troll, som bodde i Höråsen och i Trollabjär och på andra ställen, men de har försvunnit, sen järnvägen kom till. Förr lånte folk titt kärl av trollen till brygd och slakt, och de la i drick eller korv, då de satte dem tillbaka vid berget. Några Fastarpsboar hade slaktat och kokat korv, och de hade fått låna kärl i Höråsen. Men drängen, som skulle sätta dem tillbaka, åt opp korven och orena kärlen. Då sprang LillaTotta i Höråsen till gården, men drängen kasta lut på henne, så hon ropte: "Hage i Höråsen och Val i Valabjär och Troll i Trollabjär, nu är Lilla-Totta skållad." Sen fick de aldrig mer låna kärl av trollen.
Troll.
På ett ställe hade hustrun fått barn, och det för- sökte trollen ta. Det kom ett troll dit och hade ett barn med sig och skulle byta. Men mannen där på stället tog en yxa och högg till barnet, som han bar, och då var det bara en allebit. 1) 1) Allebit = ett stycke alver.
Kloka
Här strök i min barndom omkring en krämare- käring, som de kallade Smör-Olleska. Hon kunde både spå och trolla, sa hon. Och så minns jag en båtmanskäring, som hade skuld för, att hon kunde trolla. Men det var inte att undra på, för hon var född i Finland. Hon hade träffat sin blivande man en gång när svenskarna förlorade Finland. Då var ju en del av våra krigsskepp där- uppe.
Troll
Trollen hade makt att ta’ förbannat och syndigt.
Troll
Trollen bodde här uppe i bergen. Vi har en stor grotta här uppe i Börsås. Det var där de bodde. Det stod en stuga där nere här mittför. Där var en gammal gumma, som hade varit i Hofgården och fått en kaka bröd en gång. När hon gick hem kom trollen ihåll med henne. De följde efter henne. Till slut tog de henne i näven. Och näsan blev så tjock och hon fick en sådan näsa, så länge hon levde. Längre uppigenom här är ett berg de kallar Koberg. Det var en vallpojke som gick vall med kreaturen där och han hitta tio koppartallrikar som var utställda. Han tog med sej en. Dagen efter skulle bonden gå med honom dit och hämta de andra. Men då var de "väk". Det var trollen som hade satt ut. Ute i Knipered är en bäck de kallar Finebäck. Där var en kvarn. Så gick de och mol om nätterna - de var många om den, så de fick hålla på om nätterna. Det var en gubbe som hade varit och / fått malet. När han gick hem med sin mjölpåse om natten, kom trollen efter honom. Så ropte trollet: "Mitt öga är rött!" - "Ja, min röv är svart", svarte han. De fick ingen makt med honom, de bara noppa i säcken. Se, de ville han, skulle vänt sej om, då kunde de tagit honom i ansiktet förståss. Där uppe där vi ser den där gården, var ett fruntimmer, som var med barn. Hon var gången utåt kullen och skulle hug- ga ene och trollen kom. Men så hade hon karlens rock på sej. "Mans tröja, mans tröja" sa de. Då kunde de ingenting göra vid henne. Det var en uppifrån Inseredsos som hade varit i Anderstorp med ved. De körde inte inte vägen då, utan bort igenom skogen. När han kom till Härtegår´n, kom trollen ut ur berget. Så sa det: "Hör du Anders Blask, kom ska du få äta soppa!" - "Har du mer än du behöver", svarte han, "så göm det tills i morgon." - "Ha, ha, ha", skratta trollen, "det var ett bussa råd." Det var en karl som skulle rida till ottesången. När han kom till Kållsås - det är längre uppåt i Björketorp - så kom där troll ut ur berget. De hade en kalk och bjöd honom dricka. Han tog / kalken, och som han tog den, ryckte han till i betslet så hästen satte i galopp. Trollen efter honom. Men så, i Bueråsa berg mitt emot, där bodde troll med, och de var ovänner med trollen i Kållsås. Och de ropa till honom: "Rid inte vägen, din hårde (###), utan rid åkern, din båle". Och han red fram till kyrkan. Där kasta han sej å hästen och över kyrkomuren. Sen hade trollen ingen makt mer. Och den kalken som han tog finns än.