Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
trettondedagen och Knut.
Före min tid hade det varit bruk att de gått med ljusa stjärnan. Det hörde jag mor tala på. Men jag har inte något minne på hur det gick till. "Tjugondag-Knut körer jula ut." Det var sista dagen på julen. Då var det att repa ihop det sista en hade av julbrödet och julmaten å äta upp. Då körde en ut julen.
En spökhistoria.
Det var trettondedag jul i mitten på 1800-talet. I den gamla gården i Drared sovo alla sin tunga sömn. Vid midnatt vaknade en av sönerna vid, att det spann någonstans i stugan. Han såg ingenting , men hörde hur spinnrocken surrade. Fram på ottan gick far själv ut, för att ge hästarna foder. Han varken hörde eller såg någonting, och hade visst därför gått för nära den som spann, ty han blev i en hast väldigt sjuk. Där hade några år innan dött en gammal gumma, som brukade sitta och spinna, och det troddes, att det var hon, som i nattens stillhet varit i sitt hem och hälsat på.
Vårhalvåret.
Mars med sitt skägg lockar barnen utom vägg, April med sitt skinn kör dem in. Kyndelsmäss - lella jula. Då skulle man äta ungefär som om jul. 1 maj - dricka gökar och äta litet bättre. Korsmäss - 3/5 - det blev allid styggt väder då. Göken kommer i 8:de veckam, ett stycke in i maj. Kristi Himmelfärdsdag. Jag tjänte i Vallda ett par år. Den dagen for vi alltid ut till holmarna och tog fågelägg. Kyndelsmäss är halvliden vinter; hade de hälften foringer kvar då, så födde de fram sina kreatur det året. Ej tal om Brynulf, bryna lien etc.
Vårhalvåret.
Ingen bestämd första vallgångsdag. Hörn sådde de på Rebecka. Bondbönorna satte de tidigt; de skulle ha tre blad Bönedag; nej, inte på Korsmässe. 1 maj firade de; de skulle supa då, dricka märg i bena. Det var den 25 mars, så skulle de sluta med "kvällsetera", inte tända upp lyse sedan. Hantverkare slutade att arbeta vid ljus då. Har ej hört uttrycket "bär ljus i säng". Korsmässe, då är det alltid kallt. 40 martyrer, är det frost då, den 9 mars, så blir det 40 frostnätter, innan den andre vintern börjar. Det har jag varit med om att vi fick doppa en julakaka i kaffet 1 maj. Det skulle vara styrka. Den var av vetebröd och hade legat på julbordet över julen.
Julafton.
Lucia firade vi inte här i min barndom, men julafton på morrn fick vi kaffe på sängen. Ingen tröskning på logen julaftons morron. De ville ha trösket upp till jul. De gjorde upp halm morron och bredde ut den innan de åt meddan mota kvällen. Vem som helst fick bära in halmen. Som liaste var det barn, som bar in den. Min man ville alltid ha julhalm, och vårt var det sista stället i byn, som hade julhalm. Vi hade halm över hela golvet. Barnen låg i halmen och tog julbocken och "rodde till Tyskland". De har brukat ta vara på julalyset och ge kreaturen in av det, när de blev sjuka.
Annandag jul
Jag har själv varit med och ridit staffans skel. Nu kommer jag inte ihåg något vidare av visan, för den har jag knappt tänkt på på femti år. Staffan var en stalledräng, han vattna´ sina fålar fem, alltför den ljusa stjärna. De två de voro röda, de sprungo utan möda. De två voro vita, de voro vandra lika. Den femte den var apelgrå som Stefan själv red ut uppå. / Kom gossar, låt oss lustiga vara, en gång jul om året hava. Allt för den ljuse stjärnan. Här kommer far med glaset, med glaset, han skänker oss hela kalaset. Allt för den ljusa stjärnan. Finns här någon flicka fin, hon öppnar genast sitt äpplaskrin.
Julafton.
Min far var båtsman. Julekost gick han och bar upp ett par dar före jul. Han skulle ha en duktig kaka, sul, och ett ljus på vart ställe. Rotabönderna hävde i honom brännvin, så han orkade inte till hem med påsen. Ibland var jag med honom och hjälpte till. Julahalm fick pappa av rotabönderna, en styba på vart ställe. Hon var stor som två neker, uppgjorder, ren och i ordning. Far bar in några styber och satte dem i en hög på golvet. Så sprunge vi rundan omkring dem. De finge stå tills vi ätit om kvällen, då bredde han halmen. Vid nyår bråjde han nyer halm som låg till Kyndelsmäss. Julgran hade vi hemma, när jag var barn.
Troll
Det finns en kulle neråt Fjärås, som heter Dyberget. När en bonde från Tom for förbi där en kväll, så hörde han, att det ropade i berget: "Säg till Bese Hagla, att hon går hem, för gö- per (yngsta barnet) sprang i elden och brände upp sig". Så snart bonden kommit hem, ropade han ut hälsningen. Då hördes strax ett förfärligt skrammel i källaren. När husets folk kom dit, så hittade de två kopparkittlar av besynnerlig form. De var ovala upptill och vida nertill. Den ena var full, och den andra var halv med svagdrick, som trollet varit där och stu- lit för att få litet att dricka till jul.
Julafton.
Hade någon dött, skulle han komma hem på julnat- ten, trodde de. Men på ett ställe i Tölö var det en, som kom hem samma kväll begravningen varit. De såg han doppa fingret i en annans toddy. Vet inte att man satt fram mat åt den döde om jul. Det var nästan slutat i min barndom, men jag kan minnas, att någon skulle gå runt huset och sedan titta in genom ett fönster. Såg han då en en, som var hu- vudlös, skulle den dö under året. Vi barn fick julahögar. Vi fick fem kakor var och en stor ring uppå. Vi började smått att äta av dem sist på jula. Nej, far och mor brydde sej inte om att ha någon julhög.
Annandag jul.
Om annandag jul så var pojkarna ute och gjorde skälm- stycken i ladugårdarna. Detta var jag med om själv. Vi kastade in så mycket gödsel och skit vi kunde få tag i, sen smög vi därifrån. Det var en bonde vi unnade detta. Men i min ungdom så förekom det att pojkar var ute och sjöng i stugorna. Det var tidigt på morgon. De sjöng julvisor. Om de inte fick någon traktering, när de hade sjungit, så gjorde de så- dana där skälmstycken. Men fick de traktering av bränn- vin och mat, så kanske de t.om. gick till fähuset och mocka och gav kreaturen, innan de gick från går- den. De gick från den ena stugan till den andra och bara söp och åt. Det var mest för brännvinets skull.
Annandag jul.
Annandag jul red de stäfaneske; då skulle de vattna hästar- na i en springkälla vid Värö Backa. Bara de inom byn vattnade där. Nej, de red inte till någon annan bys källa. Det var alltid sam- ling vid gästgivaregården, sedan red de till det ena stället efter det andra och sjöng: "Staffan var en stalledräng, han vattna´ sina fålar fem o.s.v. " Den sjongde jag mycket, när jag gick och plöjde. De gick i andras lagårdar och skulle ta mökebollen. De mö- kade ordentligt och sköttet väl på somliga ställen, och se´n kom de fram och skulle ha mökebolle - supar och gökar, ibland frukost med. Men andra var uhälliga, strödde mjöl i mökerännorna o.d.
Vårhalvåret.
Vallfroedag - skulle de lägga sej vid dagens ljus. Korsmässa - ? ? Kyndelsmäss - lilla jul - firade vi med julgröt av risgryn. Sigfrid, om han kom med snö på hatten, skulle det bli mycket snö sedan. Böne söndag skulle bönan vara i det tredje bla´t. Kristi himmelfärds dag skulle ungdomen gå till havet och bada, det skulle vara så nyttigt. Det var förste badeda´n. Jag var med litt. Vi gick härifrån till Åsklosterfjorden. Pojkarna badade en liten bit ifrån där flickorna badade. Den dagen skulle folket gå bararmade till kyrkan förste gången. Mamma hade snöreliv. Och västar med silvernålar hade de. Beda - den dagen sätter de bruna bönor.
Vår-och hösthalvåret.
"När Torre är våter, är det mången man, som gråter." "Hade jag den makten som Torre, så skulle jag frysa kalven ur koa och grisen ur soa". Om det regnade bönesöndag, så blev det ett gott år. Så långt före jul det blev rim, så långt före midsommar blev det regn. Men det betyder en del, om rimmet går bort i tork eller i regn, torkar rimmet bort, så blir det tork. Vallfroeafta skulle de sluta med kvällsitterna, ej tända upp ljus sedan. "Pålera", det var Pål och Polycarpus / då brukade det alltid bliva kallt. Kristi himmelfärdsdag var förste badedag och förste metedag. Den timme det nappade bäst då skulle det nappa bäst hela sommaren.