KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Alla teman · Hälsingland
Landskap
Visar 12 av 338 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

En liten hand är min

En liten hand är min

Helig är Gud herren Zebaot

Helig är Gud herren Zebaot

Vad man sade till nyckelpigan

Då man hade fått en nyckelpiga på fingret, brukade man läsa: "Gullko, gullko, flyg opp i himmelen får du äta mjölk och gröt!" Då skulle hon flyga.

["Göra för ormstick"]

Då man ska göra för ormstick, då tar man en sån där kniv (med tången genom skaftet) och stryker motsols tre gånger kring stället och läser för varje gång: Tvy vale dig, din stygga orm, som stack min get (ko, får eller vad det gäller) i gröna lund. Jag skall bota dig i samma stund. Det där har jag nog gjort flera gånger.

Barnet ville dansa med mamman

Jag har hört talas om att det var bal eller nån lekstuga eller tocke där ställe, och där var det väggfasta bänkar med lock på. Så ropa det från en utav bänkarna: "Om inte det vore för sassa, så skulle jag opp och dassa me mamma!" Då segna en av flickorna ner, och blodet börja på strömma ifrån'a. Så var hon då röjd på en gång. Då hitta dom barnliket med en sax på.

["Göra för vre"]

Då man ska göra för vre, då ska man ta en kniv som tången går genom skafte på, och så ska man stryka med kniven tre gånger kring ställe och säja sisån: Där stå dä vree i bot och i le, i le och i lag som förre dä var. Och så slår man tre gånger med kniven på stället och säger: "Hall ihop! Hall ihop! Hall ihop!"

Bergväsen

I Blacksås har det funnits gruvor förr i världen, och omkring och i dessa fanns en hop "lappri". Där fanns ett väsen som kallades "gruvfrun". Det berättas om henne, att hon kunde bli förtretad ibland. Då slog hon igen gruvporten så det dånade i bergen. Det skulle vara ett farligt väsen det där, som ställde till mångahanda förtret för dem som arbetade på platsen

Mannen fick ont i huvudet då man klappade kläder

Det var en som drunkna på hösten ve Glombosjön. På våren så flöt han opp levande, för det hade slagit sej en luftblåsa kring huvudet på'n. Då hade han klagat över att det värsta, som hade varit på vintern, det var att dom hade klappat kläder i en vak på sjön, och då hade det sprängt i huvut på'n.

Stä blod

Dom har kunnat stä blod. Det var en pojke här som hade huggit av sej tre fingrar med barrhacka, och dom [kom] springande hit och ville att jag skulle skjutsa honom till doktorn. Och det gjorde jag ju förstås. Men medan jag höll på att göra skjutsen i ordning så skicka jag bud efter Fri-gubben, och han kom hit och städde blon åt pojken. Han fråga när han var född — namnet visste han ju förut — och så mumla han nånting, och så sluta det blöda. Men Brattgubben han kunde stä blod på avstånd, det gick lika bra. Stensve-Ingrid i Nor, hon kunde också stä blod. Det var en gubbe som högg sej så styggt, men hon städde blon. Hon sa en gång att hon nämnde alla gudoms-personerna då hon gjorde det.

Jättar

Det var en gång två jättar som byggde en kyrka (Högs kyrka). Den ene jätten hette Blacke och bodde på Blacksåsen, den andre jätten hette Tante och bodde i Tantaklinten. Båda jättarna hade kommit överens med varandra att de alltid skulle sammanträffa vid kyrkan på en och samma timme. Men så hände det en gång, att Blacke kom för sent och han ville inte gå in i kyrkan utan nyckte nyckeln ur kyrkan och gick. Efter den dagen voro de båda jättarna alltid osams.

Jätten fick skräp i ögat

Var en jätte från Norge, han var hit och odla upp Kinsta äng, gick hit på morron och gick hem på kvällen, och när han kom te gumman, sa han att han hade nå boss i ögat - "vet inte vad det är" - så var det en gammal timmerkälke eller vad det var.

Några uppgifter om bröllop

Dom hade långa bröllop förr, och det kunde nästan hända att det vart nätt om maten på slutet. Två spelmän, fioler, bruka dom ha. Då gästerna kom så skulle spelmännen stå utanför och spela in dom. Allihop skulle spelas in. Och då dom sedan skulle in och äta, då skulle spelmännen gå före och spela en marsch. Det kom knutare och skulle se brudfolket, och då var dom utklädd i aviga pälsar, eller pojkarna var klädd som kvinnfolk eller så där. Och så hade dom masker då utav nå slag. Brudfolket gick självmant ut och visa sej, och knutara blev väl mottagen och fick komma in och få spandering. Dom gick med en bricka som dom hade småe brännvinsglas på och så någon slags bakelse som dom fick. Och så fick dom dansa då också. Men dom gick sen dom hade varit ett tag. Dom hade den hedern i sig, att dom skulle inte vara länge. Merendels var dom alldeles nykter också. Det kunde vara nån enda som var onykter. Dom vågade inte, dom hade fått stryk annars. Några utav gubbarna bruka passa på då ungdomen låg och sov och stjäla bort skorna för dom, och så blanda dom ihop omaka skor, annevör [varannan] sko karl och fruntimmers, så det skulle bli riktigt tokigt. Och så hade dom en auktionist då och gjorde auktion på dom där. Det var för att ställa till nånting roligt.

« Föregående Sida 14 av 29 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR