Transkriberad uppteckning

Dom hade långa bröllop förr, och det kunde nästan hända att det vart nätt om maten på slutet. Två spelmän, fioler, bruka dom ha. Då gästerna kom så skulle spelmännen stå utanför och spela in dom. Allihop skulle spelas in. Och då dom sedan skulle in och äta, då skulle spelmännen gå före och spela en marsch. Det kom knutare och skulle se brudfolket, och då var dom utklädd i aviga pälsar, eller pojkarna var klädd som kvinnfolk eller så där. Och så hade dom masker då utav nå slag. Brudfolket gick självmant ut och visa sej, och knutara blev väl mottagen och fick komma in och få spandering. Dom gick med en bricka som dom hade småe brännvinsglas på och så någon slags bakelse som dom fick. Och så fick dom dansa då också. Men dom gick sen dom hade varit ett tag. Dom hade den hedern i sig, att dom skulle inte vara länge. Merendels var dom alldeles nykter också. Det kunde vara nån enda som var onykter. Dom vågade inte, dom hade fått stryk annars. Några utav gubbarna bruka passa på då ungdomen låg och sov och stjäla bort skorna för dom, och så blanda dom ihop omaka skor, annevör [varannan] sko karl och fruntimmers, så det skulle bli riktigt tokigt. Och så hade dom en auktionist då och gjorde auktion på dom där. Det var för att ställa till nånting roligt.