Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
"Gasten" var inte annat än en död unge som di hade tagit liv av och gömt. "Gasten" skrek som en unge. Det var en som mötte "gasten" och fråga: "Vad vill du, mitt lille barn”. Då tala han om, att mor hans hade tagit liv av honom och stuckit honom under en tuva. Så bad han, att han skulle vara så snäll och frakta honom till kyr- kogården. ”Det skall jag göra i Jesu namn”, sva- rade den andre, och då blev ”gasten” borta.
Gastar
"Gasten" var ett "spöke". Han skrek där någon hade drunknat. Di påstod, att den som hade drunk- nat gick igen som en gast. Men hur gasten såg ut, vet jag inte.
Gastar.
Det minns jag att när någon drunknade, så sa de gamle, att det blev en gast av honom. Det hördes utåt sjön ibland. Och när de fick höra gasten, så var det någon som hade drunknat eller också var det förebåd till att någon skulle drunkna. "Dä vållar allt snart nô styggt för jag hörde gasten skrek utåt sjön i kväll", kunde en få höra folk säga. Det var inte säkert för gasten vid den gamla ham- nen,
Myling
Mördet barn, som spökar, kallas för "gast". Det spökade efter barnet, och det var detta som kallades "gast". Han flytta inte från den plats, där barnet blivit mördat. Om barnet var döpt, så blev det ingen "gast".
Gast
Gasten var det mycket tal om. Den skulle hål- la sig i sjön. Å jag vet att farfar talade på att den som drunknade blev en gast, å fick hållas i sjön till dess att de fann den dödes kropp å begrov den.
gasten.
"Gasten" skulle bo i en stor ek, som stod här vid gården. Farmor sade att "gasten" höll till i luften och att han var farlig. "Gasten" var som ett torrt skinn, sade hon. Han vil- le suga blod.
Premiärturen i GKSS-ekan
Han hade seglat förr den gasten
Gastar
Det var en som hette Bryngel på Tegelbruket, det är vid änden på Örs sjö. Så gick han ut i skogen i Gråpälsa, och när han gick hem, så rätt som det var blev det sånt väldigt brak i skogen. Han blev rädd och sprang, och till slut kröp han in i en stor ihålig ek. Rätt som det var så kom gasten dit. "Sågst du ja påse'n?" fråga gasten. "Det var rätt, påse'n bra!" svarte Bryngel. Det var två gastar som var ihop och slåss.
Gastar
I min barndom var det tal om gasten. Han skrek, sade de. Det skulle bli annat väder. Vad det var, vet jag inte.
En flickas klagan
Aldrig vill jag gastar se, ty så falska äro de
Gasten
Om en kom i närheten av gasten om kvällen, så blev en "gastkramen". En blev tvärt sjuk å "yra- de"."Gasten" var en "vålnad" från de döda. Han var elak, för att han inte hade fått "körgål". Om det var en som drunknade i sjön å inte flöt upp å att han blev tillvaratagen, så var han gast. Det var mest vid sjön han höll sig. När "gasten" skrek skulle det bli annat vä- der.
gasten.
'Gasten' höll sig i Bodane. Där går vägen genom en liten skog, å i den skogen höll hon sig. De vo- ro rädda, om de skulle genom den skogen på kvällen eller natten. 'Gasten' var den ' stygge själa' det. Hon skrek så styggt å ibland lät det, som om en slog ihop ett par torra skinn.
Gasten.
Gasten han skulle ropa "Hå här, hå här." Det var så att det var gårdsskifte på ett ställe. Och den ene han skulle svära på att jorden var hans, det var ett stycke som di tvista om. Han tog jord i skorna från sin egen åker och svor på att han sto på sin egen jord. Men det var inte hans jord- bit som han sto på, utan han svor falskt. Så ble han förvandlad till en gast och sprang omkring och ropa: Hä här, håhär!