Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul. Knut
Annandag jul började de gå med ljusa stjärnan. Tidigt på morgonen kom de. De voro klädda i rött å blått pap- per. De gick i stugorna å sjöng. I den sista stugan blev det kalas å dans. "Tjugnedan dansa jula ut". Anda trätt å jula ställ tjugneda Knut ä jula slut.
Husbygge
Ett uthus eller en stuga, som brann eller som an- nan olycka föll på byggdes aldrig upp på samma tomt. Det nya huset skulle ha annan plats, för un- der det förolyckade huset fanns inga goda makter. 'Dålig' och 'god' tomt hörde en ju så mycket talas om. På den 'dåliga' tomten var det 'onda makter'.
Hemmet
De hade allt för sig förr i tiden att de kunde bli av med lössen genom att lägga några i kistan till den döde. De skul- le läggas vid fötterna och så bad man att graven skul- le ta dem och alla som fanns i huset.
Husligt arbete
Mor talade om att somliga hade skurit in kvicksilver i bottnen och i locket på kärnan för att det skulle bli bra med smör. Jag mins en mora, som höll på att 'ränna väven'. Medan hon höll på med det, kom det ett fruntimmer in. Moran blev så ond, att hon blev oförskämd mot den som kom in och påstod, att hon hade onda ögon. "Nu kan jag al- drig svepa denna väven," sade moran, och körde ut den främmande med en kvast.
Husliga arbeten (vävning)
När de höll på att sätta upp en väv, så var de all- tid rädda för att någon kvinna skulle komma på besök. Den karl, som kom in, skulle ta ett långt steg framåt golvet och säga: 'Så skall väven skele'. Det var bra, för då skelade väven bra och det blev lätt att väva. Ett frun- timmer hade inte så långa ben, så att hon kunde skre- va så långt osm en karl, därför var hon inte välkom- men.
Vävning Husligt arbete
När de höll på att 'svepa' väven och det krångla- de, sade den som 'svepte' att en led människa skulle komma. Bara den människan hade kommit så gick det bra. Ingen främmande människa fick komma in medan väven avklipptes. Det var för att väven skulle bli hållbar. Kom någon in blev det motsatsen. När väven var av- klippt hängdes den över 'skilaget'. Då skulle fågeln få vila, som hade arbetat så länge, sades det.
Husligt arbete
De brukade lägga ett silvermynt på kärnan för att de skulle få bra med smör och så litet salt för att de skulle få smör fort. När jästen lades i bryggkaret 'hôjtade' de för att det skulle bli god 'gång'.
Vårarbete
När man skulle börja 'vårantia' å plogen sattes i backen första gången om våren, så skulle både den som plöjde och hästen ha av 'stompen', som gömts från jul. Från julen sparade man också en 'såkaka'. Av den åt de som hade med sådden att göra. Den bröts sönder och kokades upp i dricka. Se'n förtärdes den soppan. 'Dä va kraft i den sôppa'. Sådden skulle börjas före middagen, eljest gick den inte till mognad.
Djur
Morfar talade om, att vargarna kommo in i ko- el. fårskocken ibland och då gällde det att skrämma ho- hon med luren eller blåsa på hjälp. Det kunde va- ra så många 'hôlingar' att de kunde stå på vakt runt om koskocken. Det gick inte an att säga varg utan man skulle sä- ga 'grôben'. Sade man varg, kunde man locka den till sig.
Himlakroppar
Det gick inte an att fälla träd, som skulle tjäna till ved eller slöjdvirke eller timring på nedane. Det skulle ske vid nymåne. En 'kas' i skogen höggs inte an- nat än på ny. Och när marken var bar på våren skul- le man hugga 'kas' el. 'sved'.
Himlakroppar
Antingen träden skulle användas till bygge, snickeri eller spisved, så skulle de fällas på ny. Fälldes de på nedan, blev veden dålig och mindre användbar. Slakten skulle ske på ny för att fläsket skulle bli drygt i pannan. Lysning skulle tagas ut på ny för att det skulle bli tur i äktenskapet. Om kvinnan var rådd med barn och de tog ut lysning på nedan, så blev barnet mörkt och konstigt. Inte skulle det få lysas i fastan.
Himlakroppar
All vedhuggning i skogen skulle ske på ny för att veden skulle bli tjänlig att elda med. Ljusen skulle stöpas på ny för att de skulle bli dryga å inte rinna. Slakten skulle ske vid nymåne för att sovlet skulle bli drygt. Lysning skulle tas ut på ny, för att det skulle bli ett lyckligt äktenskap och för att egendomen skulle förkov- ras å inte förminskas. Fruktträd skulle sättas på ny för att frukten skulle bli hållbar.
Himlakroppar
Ved skulle man hugga på ny. Höggs den på nedan, ville den inte brinna. Den låg där å "höljade" och "syrade". Slakten skulle utföras på ny eller innan månen blev halv. Eljest blev inte kött el. fläsk drygt. Lysning skulle tas ut på ny. För togs den ut på nedan, så blev det besvärligt i äktenskapet. Dessa tre saker voro de noga med ända intill sena tider. Men väven skulle blekas vid fullmåne, för då blev han vit och fin.