Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Det blev ”gast” av alla som blev mördade. Om det var stora eller små, så blev det gast av dem. Gasten grät ett i allt och fick aldrig ro. Det fanns gastar i bäckar, och i älven hördes gasten ibland.
Läkekonst
De voro ganska mycket utsatta för vårtor på hän- derna förr i tiden. Jag mins, att de tog bort dem på föl- jande sätt. När det hade regnat, så passade de på att gå till en grind genom vilken man fraktat ett lik, så höll man händerna under en grindspjäla och lät vattnet droppa på handen, så strök man ut det över hela handen. Egentligen skulle det vara tre droppar på varje vårta.
Svartkonst
Att gräva ned ett ben eller ett dött djur på en an- nans mark var elakhet. Det var att förstöra turen för en annan.Jag vet inte något direkt exempel på detta. Men det var tal på sådant.
Svartkonst
Vid 'Meckelsmässtia' skulle råttorna sägas upp till flyttning. Det hörde jag far tala på, att de haft för sig före hans tid. Då skulle bonden gå runt alla husen och skrapa i väggarna med en käpp och 'läsa bort' dem. Men hur de läste erinrar jag mig inte. Men far påstod att de gav sig iväg dit som de blev visa- de om det också var mitt uti sjön.
Svartkonst
När ett djur har störtat och man gräver ned det på en an- nans mark - eller ben efter djuret - så kommer olyckan till dens lagård, som tillhör marken. Jag vet intet exempel i min tid, men mor och far talade om, att det fanns så elakt folk förr i världen, att de kunde göra så.
Frimurare
Förr i världen voro de rädda för frimurare. Frimu- rarna tog personer och behöllo dem, så att de aldrig kommo tillbaka. Det var en ganska allmän tro bland folket här. De narrade människor med sig och tog dem med sig in, se'n blev de aldrig synliga mer. De mördade dem och skickade dem till Ryssland.
Varsel om död
Om den som fick se en likfärd nattetid såg sig själv med i liktåget, så var det inte han som skulle dö. Men var han inte med, så var det han själv som låg i kistan. Om en skackel gick av för den som körde liket eller det blev an- nat krångel, så skulle det snart bli lik igen. Om liktå- get delade sig i två parter, så hade det förut nämnda betydelse.
Tydor
Om man skulle gå ett ärende åt något ställe och man mötte ett fruntimmer, skulle man vända hem igen och springa runt stugan tre gånger och så gå igen. Om det sprang rävar framför eller över vägen, så skulle det hända olycka. Men jag vet att Kajsa i Ka- sa fick tur om en katt följde med henne eller sprang framför henne i vägen.
Tydor m.m.
Jag mins från det de bryggde till julen att medan 'ölgången' gick skulle de inte få dundra eller tälja något. Det skulle va- ra alldeles tyst. Eljest skulle det inte bli 'gång' på drickan. Om det blev en brätt på kakan, när den sattes in i ugnen, så var det inte bra. Och tappade man en kaka i golvet, innan man hunnit få in den i omen, så blev det inte bra. Den ka- kan gräddades inte, för det var 'olyckskaka'. Om kakan 'gick ned' i omen, så tydde det på att någon skulle dö.
Tydor
Det var inte bra, om ett par möttes i en korsväg. En av dem skulle dö. Men det var bra att gå till en korsväg med kärnan, om det inte ville bli smör. De skulle gå dit med kär- nan och kärna några tag, så fick de snart smör. Men det sades, att det var den onde som var framme och hjälpte. Därför ville de nog inte försöka.
Frieri
Pojkarna brukade allt gå till flickorna enskilt, när de gick och friade. Någon gång när de skulle bort och skoja med flickorna, så kunde de vara flera i ett sällskap. Det var inte alltid sådant frieri ledde till äktenskap. Det var allt för mycket smygeri med det. Men det före- kom allt både bland drängar och bondsöner. Flickor och gossar fick inte vara med ungdomen ute förr än det år eller året efter det de hade gått och läst för prästen. Till dess voro de ''snôrjeschar' el. 'snôrkarlar'. De kom in till flickorna genom att knacka på fönstret eller dörren, och för det mesta så var dörren olåst. Gossarna fick inte ta av sig mer än rock och skor. Men jag hörde talas om en som tagit av byxorna också. Då hade andra pojkar tagit byxorna, som han hängt av sig i farstun, och burit till hans hem / och hängt upp dem där. När modern kom ut på morgonen så ropade hon: 'Ja se här är byxorna men var är Karl!' De brukade mest fria onsdags- och lördagskvällar och söndagskvällar med förresten. Dylika frierier bru- kade inte vara så länge. Den ene pojken 'slog den andre ur skaftet'. Och så undan för undan. Det har inte varit så mycket brukligt att flickor- na gått ut och lagt sig i ladorna sommartid, men väl männan av olika åldrar och från husbonden till drängarna. - Vid dylika friarfärder brukade allt poj- karna ha en hoper konster för sig. De kunde hit- ta på att byta grindar, hissa upp hjul för ingång- arna till stugorna, skatta bina och många sådana slags upptåg. Men det skulle bara vara skämt. De kunde också hitta på att stänga för dörrarna där de visste att någon friare höll till, så att han inte slapp ut förrän på morgonen. Så kunde de hitta på att ställa upp en hop föremål framför dörren, så att det skramlade riktigt när han gick ut. Så- dant var ju inte tålt bland de äldre. Men de fick vara / nöjda, för det var de äldre som hade lärt upp de yngre genom att sitta och tala om sådana 'streck' de varit med om i sin ungdom. Prästerna försökte varna de unga för sådant.
Tomtar
Det var på ett ställe drängen var i stallet och gav hästarna foder. När han kom åt ladan, svor han till. I det- samma fick han en örfil, så det sjöng för örat, så for han omkull och blev liggande En gång hade jag varit uppe på halmestan. När jag kom in, började jag frysa och känna mig illamående. Jag rik- tigt skakade. Nu skall du bita över en kniv och gå och lägga dig, sa' svägerskan till mig, så blir du bra innan morgonen.
Drake ?
Det fanns ett djur i sjöarna, som de kallade för "krå- kedill". Det ligger om kvällarna vid sjöstränderna å skri- ker. Det vill locka folk till sig. Och när det får en människa till sig, så tar det livet ur henne och su- ger till säj blodet, för att det skall bli saligt.