Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Folklekar
Det lektes allt om jularna, när jag var ung. Ungdomen var ihop på bjudningar, å då lekte de. Sittleken brukades. "Tjyveleken" minns jag vi lekte, "låne varme" å "laste skeppe". Bro, bro, brygga minns jag också å "skära hav- re" å "backa lär". Men jag kan inte komma ihåg orden nu.
Räven o julkvällen
Räven fara (= var rädd) för den dålige jule- kväl. Han visste dä va jul då far satte opp speckeneka (=julkärven). Grôben (= vargen) skulle om julekväl ha en räv om intet annat. "I klyfta o överbo vill jag gärna mig gömma för mitt liv för den välsignade ulven." sa räven. (J. mindes inte rätt sista versen.)
Vaggvisa
Ro, ro te feskeskär, månge fesken få vi där: Laxen stor, gässa go, hogg den i nac- ken, slong den i backen å göm den te jul å påska! En te far, en te mor, en te söster å en te bror å en te den minste gôssen.
Julseder. Julebocken.
Julseder. Juldagen sov en i sko. Då tog far ō mor tre kvistar en av gran, en av fur ō en av en ō lade under kudden i sängen. Julebocken. De hade alltid en julebock revad med halm. Den togs in om julafton ō stôgs unner bolskiva, när en åt julekväl. Sen stôgg den unner bole te julas slut, ō dä va Knut dä.
Julafton
När folket från Dalen och gårdarna häromkring for till kyrkan julmorgon så lyste de sig med 'bloss'. När Gravadalssjön och ###sjön låg frusen så körde de på isen. Julaftons morgon steg man upp tidigt för att man skulle hinna bli färdig med de olika göromålen tidigt. Ju tidigare på dagen man blev färdig med arbetet och kunde börja fira jul ju tidigare skulle man få an### färdiga kommande år. Och det var så noga med att allt arbete skulle vara färdigt när de ringde in julen från kyrkan. Inte skulle man gå till lagårn efter sol den kvällen. Allt skul- le vara undanstökat. Detta var nu i mitt hem. - Först på morgonen fick vi smörgås, / så fick vi reda oss tills dess vi doppade i grytan. Vid tretiden på dagen vidtog doppningen. Då sat- te man grytan mitt på bordet och så satte vi oss omkring bordet, tog bröd och doppade. Till brödet åt vi av julkorven samt kött och fläsk. Strax far hade doppat i grytan gick han ut och satte upp "speckeneka" så att fåglarna skul- le få något till mat. När han tröskade på hösten så valde han ut av de vackraste kärvar- na, sådana som fanns mycken mat i, så lade han dem att inte råttor el. d. tog något av dem. Han satte en julnek vid varje lagård eller en nek vid svinhuset och en vid lagården. Eller och en på vardera sidan om lagården. Han brukade alltid sätta upp två kärvar. Jag hörde intet annat om denna nek än att fåglar- na skulle ha mat till julen. När den togs ner gavs den till kreaturen. Stugans klädsel. I mitt föräldrahem kläddes inte stugan på särskilt / sätt. Men min farmor satte upp tyg på bjälkarna i taket. Tyget var så brett som bjälken så hang det fransar nedanför bjälken. Det var vit linne- väv och fransarna voro flätade för hand. Framsi- dan på varje bjälke voro prydda på det sättet. An- nan klädsel hade de inte. Julbrasan. På kvällen tände de en "resell" å storspisen. Då la- de man på stora björkknoster så att det blev en riktig eld. Julkvällen dukades bordet i köket och alla i fa- miljen satte sig omkr. detsamma. Far brukade då läsa något Guds ord. Kvällsvarden bestod av gröt och fisk. Det var risgrynsgröt med en mandel i .Den som fick mandeln av de unga som del- tog i måltiden skulle bli först gift. Så an- vändes ju brännvin och juldricka till fisken. Bordet dukades av. Blott julhögen skulle lig- ga kvar. Hörde intet om att tomtar eller de / döda skullöe komma och gästa på julnatten. När mor hade diskat och gjort färdigt så gick man till sängs. Julgranen. Jag minns att vi hade julgran då jag var liten. Det var en liten granbuske med ljus och papper på grenarna. Till julen bakade mor "julstompar". De bakades av sik- tat rågmjöl. De voro inte så stora som det bröd man brukade baka, men de voro bra tjocka. Som- liga av dem naggades i kanterna andra voro onaggade. När man lade upp dessa i en hög på julbordet så lade man först en naggad 'stomp' därpå en onaggad och så en naggad igen och så undan för undan. På alltsammans lades julosten. Denna hög stod på bordet över hela julen och endast julosten fick röras. 'Stompane' skulle bevaras i sädesbingen till 'stomponsdan' i påskveckan. Då togs de fram och förtärdes. Högen kallades "julhög". / Mor stöpte ljus till julen. 'Julljuset' stöptes med tre grenar det stod på julbordet och brann på julkvällen. Jag tror visst inte de hade råd att låta det brinna länger. Om julljuset slocknade när man hade tänt det så skulle någon dö i huset under året. Halm hade de inte på golvet i mitt hem, men de hackade granris och strödde på golvet.
Julen
I mitt hem skulle julneken vara upphängd in- nan julen ringdes in. Man fick inte försumma det för klockorna skulle ha ringt över över den om fåglarna skul- le ha någon välsignelse av det som fanns i den. När far hade satt upp den gick han in och tog en sup ('speckesupen') och smaka på julosten. Om nyårsnyet var kallt skulle man få kall vin. ter och varm och torr sommar. Far brukade säga det.
Juldagen
Tidigt på morgonen fick hästen en kap- pe havre å korna fick var sin havrenek. Så fick de reda sig med det tills en kom hem från kyrkan. Havrenken fick de för att de skulle känna att det var jul. Varje ko blev tilltalad. "Ät väl, trivs väl, ta märgen i benen å lägg hullet på renen, det är julmorgon i jule".
Slakt
För havande kvinna ansågs det skadligt att åse slakt. Barnet kunder bli nervöst därav. Svinfoten kalades syltelagg. Den kokades färsk. Den höll sig länge, om den stod i sin buljong och var då så lös och god. Den kokades i ej för mycket vatten med salt och peppar. En tid före Luciadagen skulle djur till husbehov slaktas. Till julen skulle av svinhuvud och svinfötter samt något kalvkött kokas och beredas fläsksylta fläsksylta, syltefläsk som det kallades på dalsländska och som var det bästa barnen visste till julen. Så tillreddes fläskkorv (isterkorv), kött, korv och leverkorv till julen, plodpatt eller blodkorv var också gott när det stektes i flott. Inälvorna kallades vammen, botten och bottens bror, filten, ändtarmen och karsborn. Livmodern hos en ko kallades bäranet. Hår och borst användes. Hår av nötkreatur, ragg kallad, spanns och / färgades och vävdes till golvmattor, de blevo fina och vackra. Tagel av hästar snoddes till tåg, finare till sågas och grövre till andra tåg. De var så starka.
Vårsed
Ja var på ett ställe i Eds socken den da'n de börja å så. Det va' i maj månad. Här hade de ett väldigt kalas då. De hade bl.a. bollar av trä som de slog dricka i å sen sylla* de brö i detta. Bröt hade de gömt se'n jul. En stor sup brännvin slog de i bollen innan de börja äta. *bröt sönder brödet i småbitar
Tydor m.m.
Jag mins från det de bryggde till julen att medan 'ölgången' gick skulle de inte få dundra eller tälja något. Det skulle va- ra alldeles tyst. Eljest skulle det inte bli 'gång' på drickan. Om det blev en brätt på kakan, när den sattes in i ugnen, så var det inte bra. Och tappade man en kaka i golvet, innan man hunnit få in den i omen, så blev det inte bra. Den ka- kan gräddades inte, för det var 'olyckskaka'. Om kakan 'gick ned' i omen, så tydde det på att någon skulle dö.
Vårarbete
När man skulle börja 'vårantia' å plogen sattes i backen första gången om våren, så skulle både den som plöjde och hästen ha av 'stompen', som gömts från jul. Från julen sparade man också en 'såkaka'. Av den åt de som hade med sådden att göra. Den bröts sönder och kokades upp i dricka. Se'n förtärdes den soppan. 'Dä va kraft i den sôppa'. Sådden skulle börjas före middagen, eljest gick den inte till mognad.
Vårarbete
Så snart som jorden bar att sätta plog och häst på den, så började en att plöja om våren. Och se'n blev det om harvning så fort som jorden var tjänlig till det. Sådd av havre och andra sädesslag skulle göras med det fortaste sedan, så att det skulle vara gjort till Urbanus. Det var sista sådagen. Linet såddes på Eriksdagen. Så det var bestämt när det skulle sås. Och då fick inte något hjälpa, om en skulle tänka sig att få något lin. Plogbeten skulle en äta den dag en började plog- anden. Det var allt slags bröd från jul.