Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
"Gasten" var ett "spöke". Han skrek där någon hade drunknat. Di påstod, att den som hade drunk- nat gick igen som en gast. Men hur gasten såg ut, vet jag inte.
Bergväsen
'Dvärgarna' bodde i bergen. De skulle höra ihop med jättarna, sades det. Men dvärgarna voro små men tjocka och klumpiga. De gamle hade hört att det packade i bergen. Och då sade de att 'jättens sme- der' höll på att smi. De smidde grannlåter, som jät- ten skulle ha i berget.
Jättar
Jag bebodde till en tid ett torp under präst- gården. Stugan var byggd på slänten av en berg- kulle. Det besynnerliga var, att berget skalv varje kväll vid 10-tiden. Till en början tyckte jag det var kusligt. De menade att en jätte bodde i berget och att det var han som lev- de till i berget, när han kom hem.
Påsk
På påskkvällen brukade de elda på Eterberget. Elden kallades "påskfur". På berget kunde man stå och se ett tjugotal eldar. Man drog ihop ris och elda- de med. Ju torrare ris man kunde få fatt i desto bättre var det. På berget brukade de också skjuta, så att alla trollkäringar skulle flyga bort. Ungdom från trakten samlades på berget. De stod runt elden och såg på, när den brann ned. På påskkvällen målade de kors på lagårdsdörrarna. Så skar de in ett märke på logdörren eller i logväg- gen. Det skulle vara bra för något. Det såg ut som en triangel.
Hästslakt.
På Ryra bodde en 'hästpuke'. När han slaktade en häst så ledde han hästen runt, så länge till dess han blev yr i huvudet, så stack han kniven i brös- tet på honom och sen fick han springa lös och le- dig till dess att han stöp. I min barndom åt de inte hästkött. De blevo så hung- riga om de tagit sig för att äta hästkött, så det var med nöd att de kunde mätta sig sedan.
Rövare och dråp
En de kalla för 'stygge Lars i Ryr'. Han hade rövat Posten och slagit ihjäl den, som körde posten. Han fick en stor penningsumma. Man trodde, att han grävt ned den i ett berg. Lars blev 'mäld' och kom på häktet. Pengarna kom aldrig tillreda. Det var på Trättaremon som posten blev mördad.
Husbygge o. flyttning
Jag kommer inte ihåg annat än att man lagt timret i förväg på den plats man tänkte bygga. Fick det då ligga ifred, så var platsen bra. Så hade de det för sig att de skulle lägga penningar i grunden, som skulle dra för- mögenhet till huset. 'Taköl' hölls så snart man fått upp åsarna och voro färdi- ga att lägga på taket. Då skulle byggherren bestå på brännvin och annan fägnad. En krans bunden av löv el annat grönt restes vid kroppåsen till tecken på att man ville ha fägnad.
Smörkärning o. d. Husligt arbete
Om det inte ville bli smör tog de upp kärnlocket och lade ned ett litet eldkol eller några korn salt. Eller de tog upp locket och gjorde ett kors över grädden med en kniv, eller satte kärnan i hett vatten. Man skulle inte brusa upp och fatta humör om det tog lång tid att få smör. Det var bara att göra det ännu lång- sammare.
Sådd. Vårarbete
På våren brukade de vänta att få se 'såärlan' (en liten gul fågel) innan de på allvar började så. Linet skulle sås den 17 maj och ärterna den 8 maj. Ärterna skulle sås medan det var kallat, ty då blev de löskokta. Man fick inte så efter Urbanus (25 maj). Det blev ingen kärna i den säd, som såddes efter den dagen. Vid såddens början kom man fram med en 'julstomp' och 'julkakan' som vi skulle äta av. Det brödet hade gömts från julen.
Skörd
Vid skördens slut brukade de lämna en nek kvar på åkern eller de lämnade litet 'bös' kvar el. lät de sista stråna stå. Om de tog med sig allt, så fick de ingen gröda nästa år.
Påsk
På påskkvällen for "påskkäringarne" till "Blå- kulle". De for på räfsor, salen och sopkvastar. Där tog skam emot dem. Han dansade med dem till långt fram på natten. Och det sades att han våld- förde sig på de yngre. De kunde bli med barn. Men de ungarna blev ett satans följe på jorden. Människor korsade sig för bröstet påskafton för att de skulle vara bevarade. Och så gjorde man kors på dörrarna, så att inte fan' skulle komma in och göra något ont. Påskäggen målades randiga och rutiga. Det var för nöjes skull.
Jul
Min farfar berättade, att de brukade göra julboc- kar till jul. Man klädde ett bockskinn över halm, som var formad till en bock och satte horn i skallen på honom. Så sattes den bocken i en låda, så offrade man slantar till den medan jul. 'Julhalm' ströddes på golvet till jul. Den kas- tades bort, när den sopats ut. De lekte och dansade i halmen.
Vargarna
Jag kommer ihåg att gammalt folk på orten bru- kade säga att vargarna inte kunde höra kyrk- klockorna. Sedan Guds ord blev så mycket pre- dikat så flydde de och älgarna kom i deras stäl- le.