Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Tortorp bodde troll förr. När de bakat, kom trollen dit och skulle steka. Så kom där en man dit och hade en björn med sig. Så sa de till honom, att han inte kunde få bo där, för det kom troll om natten, men det var han inte rädd för, sa han. Frampå natten kom trolltyg dit och stekte korv. Björnen låg där på golvet. Så slängde trollen en varm korvbit till honom, och björnen brände sig på den och blev rasande och gjorde rent hus. En annan gång kom trollen igen och frågade, om de hade den store kissekatten kvar: "Ja, nu har vi två", sa käringen, och så blev det slut med trollens besök där.
Bortbytingen
Bortbytingen kallades för byting el. bortbyting. Båda orden lika vanliga. Bergjättar, troll, sjörå och skogsrå fick fatt i små ungar och bytte dem till sig. Att det var en bortbyting kunde en se, för han var inte lik folk. Det fanns två sådana i Snickerud och en i Rävmarken, som jag minns. Den i Rävmarken levde inte så länge, men de i Snickerud levde tills de var en tret- tio år. Dessa båda var bedrövligt stygga. Ingen av dem kunde gå. Den ene av dem satt i en soffa och den andre kröp över golvet. Den ha- de de tjudrad, för att han inte skulle krypa ut. Ingen av dem kunde tala. Di hade bara konstiga läten.
Troll
Det var härborta vid Edsleskog en flicka, som hade blivit "bergtoga". Hon hade lagt sig på berget en stund och då kom trollen och tog henne med sig in i berget. Hon hade sett så mycket konstigt i berget. Hon orkade inte äta den mat, de räckte henne, och då blev hon utsläppt. Jag minns att mor berättade om en kvinna, som gick bort för att söka efter kreaturen. Hon blev "bergtoga" och fick vara i berget flera dagar. När hon kom in i berget, så kom det ett stort, långt kvinnfolk och räckte henne ett glas mjölk och en smörgås. När hon nämnde Jesu namn, blev hon utsläppt. Men när hon kom hem, var hon blek och kraftlös.
Kloka.
Det var en som var så svåre till och trolla. Så kom han på vägen och träffa en bekant, och han fick åka mä honom. Som di satt och prata så sa han: – Va ska du ha för hästen. Den köper jag å de. Han bjudde då bra för hästen. Och det skulle han ta, den andre. Han räkna upp pengarna. Och han som ägde hästen han tyckte han hade fått så bra betalt. Men den som hade köpt hästen, han sa: – Ja vill inte narra de, sa han. – Så to han och blåste i hanna på den andre. Då ble det bare nåre stickefliser och nåt fnasty, det ble inte nåt.
Kloka
Det var en gång som två studenter kom ut till en socken. De kunde inte få bo på något ställe. Men så hitta- de de på att de skulle kunna trolla. De kom in till en bonde på kvällen. Han nekade logi. Men vi skall göra månen svart, sade de, för att du nekar oss. Om en stund började månen mis- ta skenet. Då blev bonden förskräckt och lovade dem stanna. Men så lovade de att de skulle trolla mer. Det var så många underliga saker de gjorde. En dag kom bonden och frå- gade om de kunde bota kalvar. Jo det kunde de. Den ene av studenterna sydde ihop en påse och den skulle bon- den hänga på halsen på kalven. Den skulle hänga där tills kalven blev frisk, se’n skulle den gömmas. Kal- ven blev bra. Den påsen gick sedan i låne till alla som fick sjuka kalvar. Och till sist begagnades den av människorna själva, när de blev sjuka. Så var / det en professor som hade sjuknat. Han sökte alla läkare, men ingen kunde bota. En person talade om, att han hade hört talas om att de hade en påse på ett ställe som botade all slags sjukdom. Jag tror inte på så- dant, sade professorn, men du kan skicka efter den. När professorn fick fatt i påsen, som var mycket sliten, fann han en lapp i den, å på den lappen stod det skri- vet: ’Vita kalvar å rö: den som inte vill leva får dö.’ Det var samma påse som han själv hade gjort, när han var ute som student.
Skatter
En jägare var en gång ute och jagade. Han skulle kliva utför ett bergstup och fick då i en klippa se en stor kopparkittel full med pengar och på kitteln låg en väldig orm hopringlad. Ormen var så stor så han hade huvud som en häst. Men jägaren var inte rädd av sig utan sköt på ormen och dödade honom. Då tog han med sig så många pengar han kunde bära och gick en annan gång och skulle hämta mer, men då var både kittel och orm försvunna. Det var nog något berg troll, som satt ormen att vakta kitteln, och sen, när ormen var död, tog kitteln in i berget.
Tjuvmjölkning av andras kor
Det troddes att tomten drog bort mjölken. Han drog från den ene till den andre. Men det var en gumma i Lôbyn, som hölls för att hon hade mjölkhare. Hon hade alltid så mycket mjölk och smör. Det skulle vara som en hare, som hon hade under sängen. Det var som ett trasbylte. Om kvällen, när hon trodde att folk hade lagt sig, så ställde hon ut denna och så ställde hon mjölkbyttorna i farstun. Det var folk som hade sett att byttorna var fulla med mjölk på morgonen. Det var skam, som hjälp- te henne. En del fruntimmer trodde sig inte att bära mjölkflaskan ### från ladugården. Och när de kom in, så släpp- te de glödande kol i mjölken. Det var för att ingen skulle kunna trolla till sig mjölken.
Nössemark, Dalsland
Nössemark, Dalsland 1 Herman lister koka klister lade på sin sjuka tå och du slapp att stå i en mörk vrå. 2 Elle mälle dig förtelle, skeppet går ut på vår ryker den tres-pänd snipp snapp snute, du är ute. 3 Ellinga vällinga vasslandskäringa slog te gutten med vaskekluten dä skall du få ditt stygge troll, därför att du inte kan telle te tolv 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12. 23/4-1923 Anna dranna dri och dräck kontra fyra fem och sex silla du silla ja fem vecker före jul stod Anna Britta brud.
Bergtagen
Gamla berättelser om trollen enlikt Sägnen. På en gästgivare gård i Vedbohärad har berättas om en dräng han skulle ut och skjutsa och jick till beteshagen där hästen beta han skulle försöka få tag i hesten han slog bakkut och sprang sin väg Då blev drängen arg sprang så sväten pärla ur hans panna då hästen sprang sin väg Han börja svära och banna på ett ogudakit sett i det samma stod han framför en berghäll Så kom han att se uppat då fick han se en fager jungfru som satt och kamma håret Är du där gossen min fråga flickan Drängen lät sig ej förskräkas svarade lika muntert ja men festemön min. Kom hit ropa flickan ånyo ja kan ej sa pojken. Försök sa flickan Och drängen / försökte - han fick fäste på slätta berget med sina fötter Snart var han vid junfruns sida Hon såg på honom med sina ögon Då lade sig ett töcken över hans förstånd Och innan han viste ordet av hade han glömt skjuts släkt och väner Halvt med- veslös fördes han in i Berget för släkt och väner var han borta Bonden och alla leta men för geväs Bonden fick ju sin häst och skjutsa själv sedan ### ### till han ville ingen dräng leja sedan Efter några år kom samme man och ville ha skjuts som ville ha skjust den drängen skulle skjutsa. "Det var skada på Drängen ja undr om han blev bertagen". Bonden gick efter hästen själv uppåt hagen i Dit samma kom han att kasta ögonen uppåt en bergklint att se efter sin häst - Där drängen hade set den fina trolljunfrun Der fick han se sin dräng / Han stira i rymden utåt Då sade bonden hans namn är det du - ### - kom ned "ja kan inte", svara den Bergtagne med dov röst. Då kasta bon till honom sin mössa som han satte på sig "Kom ned!" skrek bonden, innan trollen komma i Himlens namn kom ned! "ja ja kan ej". kom svaret åter Då kasta Bon upp sina kläder det enna plaget efter det andra som han klädde på sig Då fick han så mycke makt att han kunde krafla sig ned utför det slälla branta berget Husbonden tog honom vid handen Utan att se till baka skynda dem bege mot hemet under det bonden läste För han var en gudfruktig man så säger sägnen den har gått eller berätas av många. en värs Tvi klyf, svarta troll, som en sten skall ja binda Er elaka tunga att intet oråd er tunga skall tänka eller tala eller vara ett ord mig emot". Då de komne fram till / Bondens gård Den ene okläd den andre kladd Den resande herrn fick skaffa sig sjuts bäst han ville i Bondens hem blev glädjen stor för de var kär i sin dräng den de i flera år hade haft. Husbonden fråget flera gånger hurudan tjänst han hade haft i Berget men om det ville han inte lema besked Han var sig inte lik allt sedan Så hende han blev sjuk och begärde få nattvarden När han fick prästen omtala han sina synder då beräta han hur han havt det i Berget Hans mesta jöremål hade beståt att stjäla mat åt trollen Vid sådana tillfällen satte trollen på honom en röd hetta. Då kunde han flyga flera mill Och gå igenom låsta dörrar gå i köpmans bodar taga säd sill mjöl ja han kunde gå och taga vad han ville i ### bod Men alldrig hos någon annan än Hannelsmännen av trollmössan blev han så stark att han kunde bära en rågtuna under var armen / och en silletuna på ryggen Ända flya lika lett i luften - som när han inget hade Så sade han det var illa jort av mig Synd om handel- elsmänera Men förklara han det var trollen skull, Funnes inga troll i världen skulle var var enda köpman bliva rik karl. Men nu få de undermål och så göra dem konkurs nu vet ni allt". så sluta han. Så har denna sägnen berättats här på Dal. D.S.
Jättar
1. Jättebron. Det finns en udde som heter Hinna i Väs- tergyll, först en udde och sen fem öjar utigenom. Så är här en udde på denna sida, som heter Hjorten. Di sticker ut emot varandra. Det skulle vara jättar och troll och pack som skulle bygga en bro över Vänern. Och denna broa är så lång, den börjar långt uppe i Östra Järn och går över hele Sverige och Öster- sjön och ända in i Finland. 2. Jättekäringen och kyrkan. Det var en jättekäring som skulle dräpa Grinstads kyrka. Hon bodde i Västergyll och kasta en sten tvärs över Vänern. Den ramla ner på Flytuts marker. Men till sist så var det en som sprängde sönder den, och byggde ett fähus av den.
Tro och sed kring det späda barnet
Förr i tiden innan ett spätt barn blivit döpt, var det farligt för att trollen kunde komma fram, och byta bort den lille. För att förhindra detta hade man många olika medel. Då man första gången badade ett nyfött barn skulle man sålunda i badvattnet lägga en stålbit eller en silverpenning. Detta för att skydda barnet för det onda i vattnet. Silverpenningens betydelse var även att barnet skulle bli rik. Även i barnets linda lade man en stålbit eller silver- penning. Första gången en barnsängskvin- / na gick ut skulle hon en sax i handen. Elden var emellertid det viktigaste och det som man främst tydde sig till. Sålunda skulle ett talgljus brinna natt och dag, tills barnet blivit döpt. I vaggan lades även en sax.
Troll
Bergreva hade de en, de kallade, som låg och sög saft, då de bryggade. Det var en händelse ute i Kvilla i Gesäter. Där hade de höling, som var valle. Han hette Hälje. Han gick och täljde på ett horn. Så ropade det till honom: "Du Hälje som hornet täljer, du ska gå te Kvilla å be Nilla gå hem, för Nissen är död!" Flera gånger ropade det så. Då det blev den tiden, att han skulle gå hem, gick han. Då de satt sej till bordet, talade han om'et. "Åh, min Nisse, min Nisse!" ropade ett troll och satte på dörren. Hon lämnade två stora kopparflaskor, de blev stående efter henne. Dem hade de länge. Det var rediga kopparflaskor med lock; de var smalare på mitten. Någon i Klevmarken berättade detta för mej.
Botemedel
Vi hade e piga när ja va' liten som blev väldigt sjuk. Ve tänkte ho dö men så skicka vi efter en gammel kärring som kunde trolla. Ho feck en kniv ō en tallrik å gick bort i spisen å tog aska på kniven tre gånger å prata nå'n trolldom för var gång ho tog med kniven i aska. Ja kunde inte höra va ho sa' men sen gick ho bort till sänga ō ställde tallriken under denna ō gick fram till den sjuka å sade: Dä ä ente dön som krånglar här. Detta sa' hon tre gånger. Piga blev frisk men ja vet inte om dä va' tå trollinga.