Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Näcken trodde de absolut på. Och det är de som gör än. Här är en som spelar fiol och han sa: "Ja, jag har suttist vid forsen och hört Näcken spela." Om man gick dit med fiolen och satte sig och spela, så kom Näcken och lärde en. Men kanveta, det var farligt, när Näcken spela. Om de tog aldrig så lite taktsteg efter hans musik, blev de så hänförda, så de dansa tills de dog. Det var en gubbe ute vid Ekänga (Gunnarp) Han kom och gick förbi forsen en kväll. då satt Näcken mitt i ån och spela. Så skulle inte gubben låta förstå, att han var betagen i musiken – han spela så förskräckligt väl. Han sa till Näcken: "Du behöver inte spela och vara så glad, för du blir inte salig. "Då hoppa Näcken ner i vattnet och sluta och spela och blev så bedrövad. Men så sa han, att det är inte omöjligt ändå, att han kan bli salig, han såväl som en människa. "Jo", sa gubben, "kan du bli salig, så ska min käpp grönskas." Så gick gubben; när han hade gått ett stycke fick han se, hur där börja skjuta ut gröna skott på käppen. Då blev han ångerfull och häpen, och han gick tillbaka till forsen igen och ropa till Näcken: "Min käpp grönskas, du blir salig du med." Då flög Näcken upp och satte sig på vattnet kanveta och spela och spela så alldeles förskräckligt. Då blev han glad igen. De såg väl Näcken med. Det var en liten gubbe, han skulle ha grönt skägg. Han var inte dejlig, det var han inte.
Hösthalvåret ("Larsmess")
Efter Larsmess skulle slottehar'n jagas. De som ente hade slått ifrå sej då de feck slottehar'n frå de andre som hade slått.
Hösthalvåret (Larsmess)
Skulle inte äta blåbär efter Larsmess för då hade Lars pissa på dom.
Tideräkning
På vår'n, dä va' säkert i mars, bruka ve å ella en sten het å kasta i sjön. Ja hörde mö talas om den hete sten men ja vet ente va den skulle betyda.
Tomasdagen
Dä va' på ett ställe som de inte trodde det va' farligt å arbeta å föra väsen på Tomas- kvällen. När de senare geck te lagår'n å mjölka feck de se att e kvega hade blivit frak- tad opp i en kalvekätte. Dä geck ente å få kvega därifrå mä mindre än att de högg ner flere stockar i kätten. Efter detta våga de aldrig ō väsnas på Tomas- kvällen sen dä blivit mörkt.
Lucia
Om lusse skulle alle opp tile i otta. Både folk å kor skulle ha god traktering. Dä va' ente bra å legga länge. De skulle läsa e bön före de börja å fägna.
Lucia
Dä va' ente bra å lessa länge på lusseotta. Alle försökte å komma först opp. Några hade klätt ut sej. De hade ljus i håret. Kom å bjöd på kaffe. Sjöng gjorde de också men dä minns ja enget av. - Krätura skulle också ha go' traktering den moran.
Juleher'n
Juleher'n bakades av vörterdeg. (Rågmjöl ō vörter). Först bakades en rund kaka sen tog de ut mä mått eller nävane ur kantene så kaka ble tagge- te. – Juleher'n skulle legga på bole hele jula. Den bestod vidare av fyra julkusar som lades ovanpå kaka. Allra överst la- des sen julosten. Juleher'n feck ente röras utan skulle gömmas te vår'n.
Julafton (fågelkärven)
Fågelnekane togs ut redan på hösten. Dä va' av den bästa säden. Hemma tog ve allti av två stycken. De sattes redan opp på julafton en i vardera ändan av lagår'n.
Julkvällsed
Då de ga' krätura om julekväl så de allti: Ät väl, må väl, dä ä julekväl i kväl.
Julkvällsed
På kväl tog de in halm å låg i. Dä före- ställa Frälsarn att han låg på halm förste gången i e krubba.
Jul (Julegoppa)
Julegoppa gjordes av halm på julaftonen och ställdes i ett hörn av stugan. Ho kläddes ibland med något klädesplagg. Man an- såg att julegoppa var farlig.
Julafton
På julafton skulle all maten delas ut som de skulle ha juldagarne. De feck enget mera förrän 3:dje dan. En del gömde maten under taket på särskilda gälar.