Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten, skratten får traktering.
Tomten är emellanåt beskedlig, emellanåt ovänlig mot sitt folk, beroende på huru de bemöta honom. På somliga ställen giva de mat åt tomten, och t. o. m. har det hänt, att man spillt ut brännvin åt honom i stuguknuten. Den tacksamme tomten ryktar t. ex. som väntjänst hästarna, då drängarna äro försumliga. Sedan då dessa slarvar infinna sig . i stallet, ger tomten dem först ett gott kok stryk och kastar sedan ut dem. Även om man svär, så att tomten hör det, ute i rian, stallet eller något sådant ställe, händer det lätt, att man blir utkastad. Om man önskar bli väckt en viss timme, så väcker tomten upp, och även då fara hotar, väcker han folket. För att göra tomten sig bevågen har man alltid, då man flyttar, med sig till det nya stället salt och bröd åt tomten, och då man stöper, skall tomten ha första stöpet.
Kloka (Skrock)
Ifall man möter ett odjur el. om en katt springer över vägen framför där en går ska' man spotta tre gånger å viska lite smått.
Naturföremål, varp
Ja minns när ja va en pojk å skulle gå å läsa så va ja tvungen te å gå förbi varpet som legger härborta på moane. De skräm- de mej mä att om ja ente kasta en sten eller pinne på varpe skulle dä spöka åt mej. Dä va både gamle å onge som kasta dit något då de geck därförbi. – Dä varpe hade komme te sen de slog ihjäl en dalkarl där å röva ifrå'n allt han hade.
Naturföremål (varp)
Oppe i Hedemarken (Töftedal) finns dä ett varp. Dä ä en stor hög mä sten å riskvestar. Här va dä e tös som kettla* ihjäl en pelt. Intill varpet växer dä en stor stygg tall. I den talla satt skam å skratta å såg på när tösa kettla pelten. *(kittla)
Naturföremål ("Bruresten")
Dä va en stor sten de kalla för Bruresten. De nygefte skulle opp te den sten å gå runt tre gånger.
Himlavalvet o väderleken
Förr hade de ente klocker mä sej så de kunne se va' tia led. Istället såg de på stjarne. Om natta när dä va stjärneklart kunne de bestämma precis va klocka skulle vara. De såg på no'lstjarna* å karlavangen för karlavangen står aldri still. *polstjärnan.
Namnet "Puke"
Puke kalla de den som slakta ō flådde hästar förr. De som hade detta yrke ble be- trakta som sämre sorts människor. Kung Karl XV gjorde slut på den räddsla de hade för puken. Han va' själv mä å flådde en häst en gång å när dä va' gjort sa' han: "Gud nåde den som säger puke mera".
"Puken"
På en del ställe brande de opp både sked o fat som puken hade använt. Men dä va ente på alle ställe lika. En del diska o torka sked o fat så han skulle ha näste gång han kom å slakta. Vi feck aldrig vare mä när puken flådde hästen.
En bergtjuv
På gränsen te Bohuslän i Getebergsha- gen finns dä e grotta som en bergtjuv höll te i. Han stal var han kom åt å folk va' rädde för'n. De våga ente gärna gå nära grotta hans heller. Men e julotta va' dä en som passa på å sköt honom då han höll på å tvätta skjorta si. Han dog ente rektigt mä sam utan kravla sej in i grotta si. Ja va ve den grotta en gång då ja va' liten å inne låg då bena efter honom. Ingen hade begravt honom.
Skrock
Dä finns en plats i Töftedal som heter Trollkasen. Här har det spökat förr. Så va' dä en gubbe som ente velle tro på detta å så geck han en kväl förbi Trollkasen och då hade ett par skälmar komme överens om att de skulle skrämme gubben. De la sej ett bra stycke frå varanandra å den ene börja å tuta i sin lur te den andre: "Du är du av Gudi så sva- rar du, å är du av satan så vik av?" Den andre svara men efter den da'n ble den gubben också mörkrädd vid Trollkasen.
Sägen om aspens löv
Dä va en gång e skata som hade stulit en hel massa dyrbarheter. Ho vesste ente var ho skulle gömme dä ho hade tage. Till slut kom ho te e ihålig asp. I aspa stoppa ho se'n in sett tjyvegods. Den som hade bleve frånstulen dyrbar- hetene geck ikring i skogen å leta. När han så kom te aspa ble ho så rädd så löven börja dallra. Då begrep han att aspa hade tjyvegodset gömt. Efter dä har aspelöva dall- ra om dä så ä alldeles longt.
Sägen om poppelns blad
Poppelns blad är aldrig stilla. De dallrar jämt. Dä skulle bero på att poppeln hade gömt tjuvegods men efteråt blivit upptäckt.
Dryckesvisa
Desto mer hustrun skäller å barna skriker ska du skrika mä full hals Ladio la å ladio la ladio lallan la.