Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Förtrollningen häves, och personen återfår sin mänskliga gestalt.
Förr i världen kunde de trolla, och då hände sig ofta, att de blevo trollade till vargar, men om man kunde säga namnet på honom, som hade blivit trollad, blev han till folk åter. Så hände sig också en gång, att en käring såg en varg stå bredvid trappan sin och lura genom dörren. Käringen menade då: »Om jag sku veta, att du är Matte, så sku jag giva korven åt dig». Och när hon hade sagt det, blev vargen till folk, och så var det hennes egen son, som hade varit trollad till varg.
Kyrkor
När de skulle bygga Järbo kyrka, så ville det inte gå att bygga henne, där folket i socknen hade bestämt, att hon skulle stå. Det de byggde om dagen, rev trollen ned om natten. Så var morgon de kom tillbaka, så låg det huller om buller. Men då kom de överens om, att de skulle sätta två kor och två oxar för en stock. Där de stannade, skulle kyrkan byggas. Och de stannade i den hålan, där kyrkan nu står.
Svartkonst
Mammas farmor såg mer än andra. Hon kunde se solstånda- re. Det är andar, som visar sig mitt på dagen. De var utan huvud. Men hon ville ha bort det, att hon var i syne. Hon träffade en finn- käring en gång och bad henne, att hennes förmåga skulle trollas bort. "Men gör det inte så att jag ser det, för jag mår så illa av det!" Efter den dagen såg hon heller ingenting som inte andra kan se. (Mammas farmor: Maja Jansson född 1833; död 1903)
Troll
Det var på ett ställe trollen hade bytt, och så var det e, som lärde henne — d. v. s. fostermodern — hur hon skulle göra, så hon fick sin unge tillbaks. Hon skulle lägga ut bortbytingen på sophögen. Det gjorde hon. Då kom bergreva med den rätte barnungen och sa: "Så gjorde inte jag med din unge". På ett annat ställe skulle de ha kalas, och de bryggade i e ekolla. Då sa bortbytingen, att han hade levat så länge men aldrig sett, att de bryggat i e ekolla.
Fresta eller järåt
Hinrek skicka mej te Brynte på Jemnemon med brännvin o en ost för han skulle bota e ko, som hade blivit bortstôla. Brynte kunne trolla = fresta ell. järåt. Han gick till spisen med en stor täljkniv o högg i spisväggarna o momla nôn ting. Så kom han med en liten flaska till medicin till kon. Och så skulle jag inte tala med någon på hemvägen o inte gå av vägen utan gå raka vägen hem.
Julen
Skydd mot trollen. På julafton när sola gick ner så stängde di dörrane, och sen fick di inte öppna så inte nåt troll kom in. Och flinteld skulle di ha i dörrar och lucker på hus och lagård på julekväll och påskekväll. Di sa di flinta. Julhalmen tog di in tidigt på julekväll. Sen fick den ligga te tjugondan. Di hade så mycke lekar för se i halmen. Di skulle se om di kunde lägga bena på nacken. Julbocken. Efter jul skulle di gå mä julbocken. Det var en som skulle ha en skinnfäll över se. Och så skulle han ha en donk mä se. Han fick heta Donke-Jon. Di börja anda jul och höll på till trettene eller tjugonda Knut. Annandagsritten. På anda jul skulle di vattna hästane i norrinnande vat- ten. Di ga se iväg så snart klocka va över tolv. Julgrisen. En del av julgrisen skulle gömmas. Det skulle va ett minne. Di tog den bäste biten rent fläsk, och den skulle di inte äta upp förrän Mickelsmäss.
Slåtter, skörd m.m.
En var noga med, att inte säsbingen sopades. Det skulle inte vara bra. Och om en sopade den, så so- pade en ihop det sista och lade i ett hörn av bing- en. Det var meningen att råttorna skulle ha något, så att de inte skulle bli så farliga på säden, när den kom in. Mor tog inte det sista mjölet ur säcken. Det skulle nytt på det gamla, annars var det inte bra. Di sa, att om en var förstfödd, så skulle det in- te gå att trolla på en. Den sista neken kallades lökenek. Den skul- le en lägga så, att inte råttorna kom åt den. Om julkvällen delade en den mellan kreaturen.
Trollkarlar
Björn i Fasterud kunde trolla fram harar, och han kunde många andra trollkonster. En gång så kröp han genom en tjock stock. Det gick så fort, så att veden sprutade fram före honom i den stockändan, där han kom ut. Men det var ett fruntimmer, som han inte hade hunnit att förvända ögonen på. Hon skrek till de andra åskådarna: "Ser ni inte, att han kryper ijämter stocken!" Men strax tyckte hon att hon hade kommit i en sjö och tog upp klänningen under armarna. Folk fick förskräckligt roligt åt henne.
Troll
Om vi ville gå upp i fjället, när vi var barn, så fick vi alltid det svaret att om vi ville bli mat åt "trôlla", så kunde vi gå. På det viset blev vi rädd för bergen å skogen. Men det var farligast om kvällen. Om en hölls där då, så kunde en bli tagen av ett styggt troll. Om en kom i våld hos trollen, så kom en inte lös. De tog en å ställde en i en bur å gödde en. När en var gödd så tog de å stekte en i en stor ugn, å så åt de upp en.
Husdjuren
Kreaturen släpptes ut omkr den 18 maj. Och då skulle vallpojken sätta en liten rönn i gödselhögen. Det minns jag från barndomen att somliga gjorde. Det var för att en skulle få mycket smör och mjölk och för att det skul- le bli trivsel med kreaturen. När han hade satt rönnen i gödselhögen, så städade han i ladugården, sen satte han sig och åt där och hade som ett litet kalas med ost, smör, bröd, pannkakor, mjölk. - En fick inte lösa ut korna förrän en hade satt en lie under ladugårdströskeln. Om en inte gjorde det, så kunde råa och trollen få makt över kreaturen.
Troll. (De underjordiske.)
1. Det var på ett ställe som hette Vålen under Ryr, jag var där och sydde och jag hade en med mig. Så den förste kvällen så sa käringa te oss: Om I e vakna när det lir mot otta, så ska I få höra vad det dånar. Den natten hörde vi inget eller kom ihåg'et en gång. Men natten därefter så var det en sak som vi hade bråttom, så vi satt och sydde te hon va tolv ungefär. Vi huga inte på'et, men så när vi skulle lägga oss - han hade redan lagt sig men jag satt och klädde av mig - så hörde vi det första dånandet. Det var som dunkel åska, men nära huset. Sen var det ibland en halv minut mellan var gång, ibland en eller två minuter, änna te framemot morron. Ibland var det som åska, ibland lät det som när di välter store stenlass. Och de höll på. Di hörde't jämt. Di hade bott där ett tiotal år, och det fanns nästan aldrig natt utan att di hörde't. Och i grannstugan hörde di't också, men inte så ofta. Kreaturen böla natten igenom, som di hade satt kniven i dom, och det var såpass så di måtte flötta lagårn. Nu låg det ett stort högt berg mitt för lagårn, och det var nog nå- got med det där berget. En vattenåder kunde det inte vara, det vet en hur det låter, och det kunde inte komma så ojämt. Det var som om tomten hade legat i vägen för nånting. En kväll kom hon hem klockan ett på natten, och då var det som det hade / tutat i ett horn. Och hon fick sig en så hon sto på huvet mett på backen. Men så for torparn te Amerika, och snart etterpå for hustrun mä. Sen ble det ny torpare, och han måtte flytta lagårn, och sen ble det tyst. 2. Trollen som härmade. På Värhult kunde di aldri göra något etter solen hade gått ner utan att di härmade etter. Likadant var det på ett ställe som heter Kåtterud under Surnås. Där hade di en ryggåsstuga med en kammer och en storstuga med öppen spis. Di va möt te å hugga och såga och va som helst där i stugan när det var kallt ute. Så en natt när di hade slutat och gått och lagt sig, så klämde de på å såga å hugga alldeles så de braka där i stugan. Så va de en store griske karl, så tände han på en sticka eller ett ljus och sa: Förbanne me ska inte jag hjälpa dom å hugga. Och de gjorde han. Det var syster min som bodde där, så jag vet att det är sant. Di har nog påstoget det att på många ställen har di velat etterapa eller härma när di har gjort nåt om kvällarna. Det var trolltyg förstås. 3. De underjordiske bådar åskväder. (Jan Jakob skiljer inte på troll och under- jordiske.) Det var en käring på ett torp under Holmen som hette Svarvestol. Hon hörde såna där underjordiske. Hon skulle vila medda eller dagard som di kallte't, och hon la se på backen. Så feck hon höra under se en sån förfärlig ynk. Det var så hon ble rent förlägen. Men det ble ett förfärligt åskväder etterpå. Hon sa att det betydde åskväder. 4. Trollen di bytte bort barn. Di hade nåre konstie på Stadsfjället ner i Torps / socken. Det var tre stycken, en på vart ställe. Di var så vanskapte så det var nästan bare huvet. Di kunne ju aldri lära nåt. Dom räkna di på va bortbytingar. 5. Folk kunde bli trollslagne. Di va ute och gick, och så ble di trollslag- ne eller krama. De skulle va trollen som gjorde det. Det var sånt hemma i min frus hem, så så fort di arbeta etter sol, så ble di sjuke. Å då to di en kniv och bet ihop tänderna och dro tre gånger tvärs över. Det har till och med jag gjort. Det skulle hjälpa. 6. Skydd för mjölk mot trollen - Se Husdjur.
Trollet och åskan
Dä va ett troll, som la huvudet i knät på en bondhustru för att bli "lusad" (= få lössen bortplockad från huvudet). Då somnade trollet. Så började åskan gå. Då vaknade trollet och frågade, vad det var. "Det är bon, som kör kon över bron," sa bondhustrun. Men så slog åskan några väldiga slag. Då for trollet opp och for till sitt berg eller håla. Men berget var igenslutet. Trollet hoppade då från det ena berget till det andra och blev ihjälslaget. Trollen va rädda för åskan, de trodde dä va Tor, som körde.
Bortbytingar
1.2. Det barn som en fick, när ett barn blev bortbytt, kal- lades för bortbyting eller byting. Båda orden begagnades för samma sak. 3. Om barnet skrek och var ute efter solens nedgång, så kunde det bli bortbytt. Om morgonen kände en inte igen barnet. De blev förhäxade av något ont. Eller trollen kom och tog barnet i vaggan och lade dit ett av sina barn i stället. 4. Det var inte annat tecken på att det var en bortbyting än att han var konstig och inte fullt som han skul- le vara. 5. Om trollet fick höra att deras unge skrek, så kom de efter den. Så en skulle gå ut om kvällen och få ungen att skrika allt vad han orkade. 6.7. Inte bekant.