Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Så var det en torpare, som aldrig fick vara i fred för skogsråa, för så fort det blev kväll, så kunde han inte hålla sig hemma. Han var tvungen att springa till skogen, och där var han till efter högsta natten. Så träffade käringen hans skogsråa en gång och då frågade hon, vad hon skulle göra vid den stora tjuren, som inte vill gå hem om kvällarna. "Jo", svarade skogsråa, "du ska ta tibast och vendelrot och mossa på taket på norra sidan skorsten, det ska du koka och ge honom". Käringen gjorde så, och sedan gick gubben inte åt skogen om kvällarna mer. "Om jag hade vetat det", sa skogsrået, "så skulle du ha fått se på annat".
Skrock
Ifall man hörde el. såg något ovan- ligt på kvällen skulle man vänta mä att tale om detta till da'n efter. Gjorde man inte dä ble man sjuk. Men dä va' ingen särskild sjukdom de feck.
Husförhör. Umgängesformer
Prosten fråga en gammel käring en gång på ett husförhör varuti den rätta kärleken består. Prosten jålar* väl mä mej svara käringen. Nej, mena prosten, varuti består den nu? Ja men ja tycker dä ä skamligt å tale om'et sa' käringa. *skämtar
Älvor
När det steg opp dimma ur vattnet förr, trodde folk att dä va' älvorna som dansade under vattnet,
Varsel (Tomten?)
Ja minns ja tala mä en som hade vart ute för nåt konstigt en gång. Han va' i stal å ga' hästane te kväl, men när han geck i forgången mä höfånget feck han en örefil så han ramla i golvet. Ingen såg han å engen hörde'n heller. Dä va bra ljust också så han skulle ha sett ifall dä vart e människa som hade slage te honom.
Tomtegubbar
Tomtegubbarna bodde i stal å lagår'n. De skötte om både hästane å krätura. Mat vet ja ente om de ga' dom men de borsta dom å höll dom fina.
Tomten
Dä va' bra å hålle sej väl mä tomten. Då feck de hjälp vid skörden. Om han hjälp- te te å bar in strå skulle dä bli väldig kraft i grödan. De feck fete hästar å dä geck ente åt så mycke foder ifall tomten hade vart mä å bärga hö å säd.
"Boormen"
Boormar va dä gott om för. De geck in i lagårn å patta* kräterna. *dia
Påsk (skrock) Häxor
På den tia häxene for te Blåkulla bruka de allti å samlas på ett ställe först inna de ga' sej iväg. Dä va' inte gott å få veta varifrå avfärden skulle ske men så var dä en som hade fått reda på att de skulle samlas i e kvarn. Han geck då dit å gömde sej men han va' nyfiken å velle gärna se hur de bar sej åt. Snart kom de allt dit den ena häxa efter den andra. En del kände han igen. När så alla hade komme dit kom "hornper" å skulle hämta dom hem te Blåkulla. Alla hade mä sej smörja å så nåt de skulle ri på. Innan de gav sej iväg la de sej / bredvid varandra i en lång rad. Hornper la' sej sen på den första å sen valtra han sej runt bortefter allihop. Han hade ett bälte om sej å på detta satt dä fullt mä filurar.
Påskekäringar (Påsk) Häxor
Dä va' en gammel gubbe som geck un- der namnet Sme'n. Han hörde påskekäringane ibland sa' han då de for i löfta. En gång hade de fare rakt över honom där han stod och pessat på honom.
Påsk (Påskekäringar)
I Källebo klippte påskekäringane fänan var kväll under påskveckan. Då var dä en del som la' sej för å vakta å de hörde hur de klippte men kunde ingen se.
Skrock, spådom
Här i Töftedal levde en gammal käring som kunne trolla ō bota sjukdomar. De kal- la n'a för Gul-Inga'l*. Folk som ho spådde titta ho i nävane å momla** lite. Krätur kun- ne ho mockstäla ō bota sådana som hade ble mockstörne. *(tjockt L) **(småprata)
Kloka
Gul-Inggal va' e rekteg spåkäring. Ho spådde folk, å i kaffesump spådde ho ofta. Då blåste ho tre gånger å sen anda's ho över kaffesumpen. Skulle då kunna se vilka vägar de skulle gå de som ville träffa fästeman el. fästemöa.