Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Avsaknad av skugga. Kloka
De har allt talat om att sådana som hade svartkonstböcker och syss- lade med trolldom saknade skugga. En gammal Trollhättebo, som kallades fiskar-Olle, talade om sådant.
Bortbytingar
Om en band en kniv eller sax i vaggan, så rådde inte trollen med att ta ungen. Men eljest fick en inte vara säker. Di smög sig om natten. Om trollen var karti att ta ett barn, så läm- nade de ett i stället. Di stal sig till att byta. Det fanns ett släkte som kallades Lucifârs släkte. Dit hörde trollen, men di hade vait män- niskor en gång di också. Trollungen blev inte lik folk. Han gjorde som han ville. Det stod inte till att styra honom. Om det var något stort fel med ungen, så fick han heta bortbyting.
Tjuvmjölkning av andras kor
Det troddes att tomten drog bort mjölken. Han drog från den ene till den andre. Men det var en gumma i Lôbyn, som hölls för att hon hade mjölkhare. Hon hade alltid så mycket mjölk och smör. Det skulle vara som en hare, som hon hade under sängen. Det var som ett trasbylte. Om kvällen, när hon trodde att folk hade lagt sig, så ställde hon ut denna och så ställde hon mjölkbyttorna i farstun. Det var folk som hade sett att byttorna var fulla med mjölk på morgonen. Det var skam, som hjälp- te henne. En del fruntimmer trodde sig inte att bära mjölkflaskan ### från ladugården. Och när de kom in, så släpp- te de glödande kol i mjölken. Det var för att ingen skulle kunna trolla till sig mjölken.
Engelska sjukan
Vet det var ett folk i Vassbotten som hade sett barn som hade fått engelska sjukan. Di var till en gumma i Svanskog med ungen. Di fick det beskedet, att di skulle gräva upp en grop en torsdagskväll. Men det skulle vara en smal torva kvar över gropen, som höll från kant till kant. Under den tarmen skulle di sticka barnet tre gånger motsols och tre gånger medsols. Så skulle de göra i tre torsdags- kvällar. Sen skulle di offra linnet i den sista hålan. Den sjukan skulle ungen ha fått ur jor- den.
Kyrkor och kyrkklockor
När kyrkan skulle byggas, så körde socknens folk ####### med oxar. Tror det skulle vara om vintern. Dessa gubbar satte ned oxarna vid en stuga och gick in för att få något varmt i sig. Medan passade ox- arna på att gå ner i en dalgång och så satte de mot en källa för att få vatten. De hade gått för nära och fallit i källan. De sågs aldrig till mer. Det gick en sägen, att någon skulle ha hittat ox- oken i Hasseråssjön. Di var åt Norge efter Mo kyrkklockor. Det var ock- så en sägen. När de kom så långt med klockorna som till ett tjärn på Mo stoms skog, så sjönk den ena av klockorna i tjärnet. Det var på vintern. Den kloc- kan sågs aldrig mer till. Den myren kallas Klock- järnsmyren än i dag.
Det första och det sista
Den som var förts att så om våren och hösten, skulle få bästa grödan i byn - året därpå också. Och den som blev sist fick sämst. Den i byn som kom hem först från julottan, skul- le få skörda in först och bli först med skörden. Något skulle vara kvar i ladorna. Di fick inte vara all- deles tomma, om de ville ha något i dem igen. Så var det med sädesbingarna. Några korn skulle ligga kvar, eljest blev det magert i dem. Di bruka skämta och säga att råttorna skulle ha något. Sista neken och sista lasset skulle vara stort, för då fick en mycket i ladorna nästa år. En såg till, när det led mot slutet av slantarna, att en inte tog de sista. Det fick inte vara tomt.
(Palmer etc) Vårhalvåret
Palmer hade vi inne på bordet om palmsöndag. Det skaffade vi barn in, om de var utspruckna till den tiden. Eljest tog en in sälgkvistar långt före palmsöndag, för att det skulle bli palmer.
Djur
Grodorna brukade hoppa kring stugan, men det var ingen som ville röra dem. En hade blivit lärd att en inte skulle slå ihjäl dem. Det kunde vara en prinsessa eller något annat. Och det ville en inte kom- ma i skada för. Det skulle gå en illa, om en ska- dade eller dödade en groda. Om det hände, så skul- le en gräva ned henne. En skulle inte låta hen- ne ligga. Det kunde hända om en slog eller skar, att en kunde träffa någon med lien. Men det var rent illa om en råkade göra det.
Lucia
Om lussemorgonen var alla uppe i otta. Karlarna var uppe på logen kl. 3 och tröskade. Vid 4- el. femtiden skulle en äta en riktig frukost. Då skulle en ta fram det bästa en hade till mat. Men en åt bara en frukost. När en hade ätit den, så togs en liten vila. En tyckte att lussenatten var så lång, och så skulle en börja att fira jul. För en var så gott som i julen, när en hade hun- nit till Lucia. Den natten var det spöknatt. Det var en stygg käring ute och for över allt. Den var ond och farlig. Den var barnen rädda för, att hon skul- le komma in. Det skulle vara Lucia.
Djur.
Snokormar ville en nästan helga. Det var ingen som ville slå ihjäl den. Jag vet att han kunde komma allde- les inpå dörrarna, men han fick hållas. Han var in- te farlig och gjorde intet ont. Och om en slog ihjäl en sådan orm, så fick en otur i ladugården. Något kröte dig för en. På samma vis var det med tåssorna. Di påstod att det var förtrollat folk. Så en skulle inte på något vis få röra en sådan, pina eller ta död på dem. En fick olycka med sig då. Minns från det en var barn, så blev en förmanad så många gånger av äldre att en skulle låta bli dessa djur. De gamle tyckte att tåssorna hade så fina och kloka ögon.
Farsoter
Pesten digerdöden kom från Norge. Han var inte synlig. Men när di hängde upp fläskbitar, så blev de svarta. En sägen var att en person skulle överleva här i Nössemark och en i Aremark i Norge, men i Ödemarks socken blev det rent öde. Far tala om att folk dog så hastigt. Med det- samma de börja nysa, så dog de. Andra som var närvarande då skrek: Gud hjälpe dej. På Jârsnäset skall det vara en begravnings- plats för pestdöda, men det var nog mest för koléra.
Farsoter
Di gamle tala om, att inte mer än två var överlevande efter den stora pesten. Det skulle vara en man i Sund här i socknen och en i Västmark. Det var ett fruntimmer i Västmark. Di blåste i lurar och fick reda på varandra på det viset.
Kungar
Det står en sten vid Knipa i Ed. På den stenen lade Karl XII sin hatt. Stenen fick heta Karl XII:s sten. I Nykesebacken, Nössemark satt kungen på en stubbe. Det var en ekstubbe, så det är rötter kvar av den än. I Ed finns en källa, Karl XII:s källa som han drack ur. Det var allt samma tal här av de gamla att det var en av kungens egna som sköt en kula ge- nom huvudet på honom. Det skulle vara en greve Trampa från Tanum. Det talade de gamla så mycket på. Och Karl låg i en löpgrav. Så gick sagan. Di sa, att kungen hade en plåthjälm omkring sig, så det var inte skott som bet på honom.