Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Tomtar
Om tomten ha de gamla inte mycket att be- rätta. Det ansågs dock vara en stor lycka om tomten fanns på gården. Det berättas även att en person på slutet av 1800-talet brukade sätta ut en tallrik gröt till tomten på julafton. De som varo rika, hade blivit hjälpta av tomten.
Tomten
Tomten det var en ond ande. Det var orätt att ha tomte. Den som de visste hade tomte, var hatad. Det tyckte inte de andra bönderna om. Mjölkaharen den skulle visst kunna mjölka korna. Jag vet inte hur de bar sig åt för att få en, men det var den här tomten, som mjölka korna, tänker jag.
Tomtar.
Jag tjänade på ett ställe i Ödsmåls socken, när jag var 18-20 år. Där trodde de att det fanns tomtar. De lät sätta ut mat till tomtarna om julen. De satte den i lagården. De tala på, att om de gjorde dem emot, så fick de ingen tur. En som hade gjort tomten emot, fick en bra örfil.
Tomtar
Det var en gubbe, som hade en tomte. Men gubben tyckte att han började bli gammal och att han därför i tid borde göra sig av med tomten. Därför sade han till en piga, att hon skulle gå till lagårn och hålla upp kjolarna. Tre kvällar å rad gjorde hon så, och då kom tomten till sin husbonde och klagade att det kommit ett sånt stort, styggt djur in i lagårn. Det kunde inte gubben förstå, sade han. Och tomten sade, att då kunde han inte längre stanna kvar. Så blev bonden av med honom.
Tomte
Min pappa har sett en tomte en gång. Och jag har hört tals om tomtar. På ett ställe hade de hus i en ladugård, kan jag tro. Drängen kom, för han hade oxar att ge mat. En gång blev han arg på en oxe och sparka till den, men då fick han en duktig örfil av tomten. Och sedan våga han inte slå till någon oxe mer. En gång var drängen oppe på rännet och skulle ta ned hö. Men så ramla han utför. Då skratta tomten, för han tyckte att det gjorde gott åt en att ramla. - Tomten kan vara snäll och hjälpa till så att de får mycket mer än de ska ha. Men det är ju inte rätt förstås att han tager ifrån andra. Men då ska de muta tomten först. Det var en stor gumma en gång. Hon såg tomten komma och bära på ett ax. Och tomten pustade så. "Är det något att pusta för det där axet" sa hon. Men då svarade tomten: "Skulle jag dra ifrån dig, så mycket jag gett dig, så skulle / du se hur mycket du hade kvar." Tomten är förstås klädd så som de brukar vara utritade. An- nars kan man inte känna igen dem förstås.
Tomten
Ute på Varholmen var det tomtar på ett ställe. De hörde hur de gick där med träskor. Folket mådde bra där- ute. Han drog till dem. Det var goda människor som hade tomten. Om de gjorde nåt ont med tomten drog han från dem. Det var en bonde, som mötte en tomte, som kom och drog på ett halmstrå. "Det var något att tjåsta för," sa bonden. "Jaså, du är inte nöjd med det jag har, då ska du få mindre," sa tomten, och ifrån den dagen drog han ifrån bonden.
Tomtar
Min morfar och hans bror Jon gingo ut för att sätta en vad. Då fick Jon, men inte hans bror, se fyra tomtar, som åto gröt ur ett fat. Bredvid sig hade de ett ljus. Morfar, som inte såg tomtarna, tro (trampade) rätt i grötfatet. Men då stack en av tomtarna honom i ryggen med en kniv, och sedan dess var han länge sjuk.
Tomtar.
Pappa hade sett en tomte. Han såg ut så som de målar upp honom. Det var före min tid på ett ställe. Drängen skötte oxarna. En gång blev han arg på en oxe och slog till honom. Då fick han en bra örfil av tomten. Och en gång var drängen på rännet och skulle kasta ner hö och då ramlade han ner. Då skrattade de - det var väl två, kan jag tro. Det var en tomte på ett ställe. Så kom han hem och hade ett ax att bära, och han var så trött. "Behöver du vara trött för ett ax!" sa gumman. "Om jag bär ifrån dej så myc- ket som jag har burit till dej, så får du se vad du har", sa tomten. Tomten bodde uppe på rännet eller i lagårn. De sa all- / tid tomte, aldrig nisse e. d. Känner ej sägnerna: tomtens nya kläder och tomten, som var med på flyttlasset. Har aldrig hört att tomten skulle ha ett öga mitt i pannan.
Tomtar
Far berättade, att hans farfar, som var född i slutet på 1700-t hade haft en gård på Orust. En gång stod han i stallet och orenade. Då fick han en örfil så att han ramlade omkull. Det var tomten, som givit honom den, men han var osynlig. - Det finns två stycken tomtar, antingen en som drar till gården eller en som drar från gården. Där som tomte finns, är hästarna feta och skinande och väl ryktade. Det sägs, att O. O. i B. har en tomte och att han inte vågar måla lagårn för att tomten inte skall flytta bort.
Tomtar
Mamma talte om att hon såg en tomte många gånger, när hon var barn. Det var i en kohage det låg en stor, stor sten. På den satt tomten och band (stickade) på en grön fingervante. Dit sprang barnen så ofta de kunde komma åt och ställde sig och tittade på tomten. Men när de blev större och mera fulla av ont, fick de inte se honom.
Tomtebissen
Jag tror på tomten, men det gjorde jag inte förr. Det var en gammal människa här i Lysekil, som berättade om tomten, men jag bara skrattade åt henne, men det gör jag inte längre. Hon hette Barbara Hallenberg. Hon sa, att tomten gick hos Laura Lycke. Laura levde för cirka 45 år sedan. Tomten var en liten, liten man. Det var en jord- ande förstås. (Meddelaren är spiritist, enligt uppgift från Lysekilsbor) Han hade röd hätta. Han skulle väl vara till människornas tur och lycka. Han fanns, men det var inte alla, som såg honom och han finns nog nu för tiden också, fastän vi inte har förmågan att upptäcka honom. Han skulle ha mat, särskilt om julen, då han skulle få risgrynsgröt. Barn tror ju ännu på tomten. – I ett hus i gamla stan / bodde tomten. Men den tomten slog sönder allt och bring- ade olycka. En gång slog han sönder en tallrik i trappan. Han skulle alltid ha sin mat där i trappan till vinden. Nu minns jag. Tomtebissen sa vi.
Tomtar
I Solbräcke i Kareby socken var det en bonde, som hade en tomte. Var gång de mjölkade, hällde de mjölk i en skål åt tomten. Men en gång fick bonden se honom komma bärande med bara ett halmstrå. "Du bär, men du har ju bara ett halmstrå", sa bonden. "Nu ska det bli annat här efter", sa tomten. Sen drog han ifrån det stället till en annan.