Transkriberad uppteckning

Jag tror på tomten, men det gjorde jag inte förr. Det var en gammal människa här i Lysekil, som berättade om tomten, men jag bara skrattade åt henne, men det gör jag inte längre. Hon hette Barbara Hallenberg. Hon sa, att tomten gick hos Laura Lycke. Laura levde för cirka 45 år sedan. Tomten var en liten, liten man. Det var en jord- ande förstås. (Meddelaren är spiritist, enligt uppgift från Lysekilsbor) Han hade röd hätta. Han skulle väl vara till människornas tur och lycka. Han fanns, men det var inte alla, som såg honom och han finns nog nu för tiden också, fastän vi inte har förmågan att upptäcka honom. Han skulle ha mat, särskilt om julen, då han skulle få risgrynsgröt. Barn tror ju ännu på tomten. – I ett hus i gamla stan / bodde tomten. Men den tomten slog sönder allt och bring- ade olycka. En gång slog han sönder en tallrik i trappan. Han skulle alltid ha sin mat där i trappan till vinden. Nu minns jag. Tomtebissen sa vi.