Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tro och sed. Skogsrå.
Om skogsråa hade sig meddelaren ej annat bekant, än att hon ibland hjälpte kolare med milorna.
Skogsväsen
Nej, Odens jakt har jag aldrig hört talas om. Det var vargarna, som jagade efter skogsrå. Farfar min såg en varg, som var efter ett sånt där skogsrå, och han tog hen- ne. Nu är det slut med både vargar och skogsrå.
Skogsväsen.
På Sundsberget på Orust var grön skog. De började hugga ut där, så där blev glesare. En karl gick och högg där, och han hade en stor, svart hund med sej. Så kom där ett fruntimmer, ett skogsrå. Hon var så fint klädd och hon gick och smila' mitt för honom. De var lättsinniga (de = skogsråna). Han kallade på hunden och hetsade honom på skogsråa. Då vände hon och sprang och hunden efter. Om han räckte henne vet jag inte, men han kom igen dyblöt. Sedan fick han inte se skogsråa mer.
Skogsrå
En gumma berätta för mig att hon vid soluppgån- gen dagligen såg en skogsrå och sola *) sig i en lid *) sola = solade
Skogsväsen
Skogsråa likna ett fruntimmer men skulle ha rump. Hon kunde göra, vad hon ville med karlarna, om de sa sitt namn. Det var en, som var i skogen och hogg timmer. På kvällen hade han lagt på eld för att värma sin mat. Då kom skogsråa fram och spurte, vad han hette. "Själv," sa han. Hon stod där och värmde sej, men han tog och slängde värme på 'na. Då ropa hon: "Själv bränt mej! Själv bränt mej!" Då svara berghatten bort i fjället: "Har du själv bränt dej, får du själv ha't."
Skogsrå
Skogsråa likna ett fruntimmer men skulle ha rump. Hon kunde göra, vad hon ville med karlarna, om de sa sitt namn. Det var en som var i skogen och hogg timmer. På kvällen hade han lagt på eld för att värma sin mat. Då kom skogsråa fram och spurte, vad han hette. "Själv", sa han. Hon stod där och värmde sej, men han tog och slängde värme på na. Då ropa hon: "Själv bränt mej, Själv bränt mej!" Då svara berghatten bort i fjället: "Har du själv bränt dej, får du själv ha't."
Skogsrå
En man gick till skogen för att hugga träd och när han kom på en gångstig i skogen fick han se ett skogs- rå sittande på en sten eller stubbe och sittande med ryggen mot mannen sysselsatt med att kamma sitt långa hår. När skogsrået fick se mannen, afläg- snade hon sig in i skogen och mannen hade ej något obehag af skogsrået. Några dagar derefter var det två män som skulle hugga träd i samma skog. De sågo då två skogsråer på sidan om sig och den ena af männen gick några steg före den andra. Ett skogsrå gick då mot den mannen som gick före. Då ropade den andra. "Tag utaf hängebäcken och tvätta dig med" och då aflägsnade sig skogsråna. En gammal tro är att när man tvättat sig har skogsrået ingen makt öfver dem. Berättarens morfar var en af männen och det skedde i Remmedalens skog i Röra socken.
Skogsrå
Ett skogsrå var förföljd af vargar i inre ändan af Orust för det var en gängse tro att vargarna ref ihjäl skogsråna och åt upp dem. För att skydda sig gömde skogsråa sig uppe under taket i en bondes ladugård. Bonden fick se henne och tog sitt folk med sig och ref ned henne med stänger och körde derefter ut henne och sade vargarna må gerna ta dej om de gjorde det vet jag intet men hon hade mycket stora bröst som hon slängde åt sidorna då hon sprang derifrå.
Skogsrå
För lång tid sedan bodde en ung man som var i skogsråas våld. Så gifte den mannen sig och hade brölopp på Furunäs. Midt under bröloppsmåltiden sade brud- gummen Jag är visst tvungen te å gå ut ett grann men då han varet länge gick gästerna ut för att se hvar han blef af och då de kom ut i förstöva så stod skogs- råa der och slet och drog i brudgummen och ville ha honom me sej. Gästerna ryckte brudgummen frå henne och då skogsråa gick gjorde hon ett smackane och en half timma derefter var brudgummen död.
Vattenväsen
De har aldrig sett skogsrå här. Men sjöråa sitter på vattnet och kammar sig. Hon vill narra till sej ynglingar. Näcken var speleman. En som kallade Olle Bull hade lärt av näcken. Han håller till i vattenfall, där det är mycket stenar.
Skogsrå
Skogsrå var farligt att komma ut för galen efter man- folk var hon och Gud nåde den som hon fick makt med. Det fick en de kalla hvile Jon erfara, hon kom till honom om nätterna för att ha umgänge med honom. Samma var förhållandet med Nils i Stubbhålt men det var i hans ungdom sades det.
Vattenväsen
Jag har hört personer påstå att det setts en sjöfru sitta vid Höge Norum och kamma sitt långa hår Då jag invände att sjöfrun hör intet till lantkrabborna det har nog varet ett skogsrå ty de lär också ha långt hår? svarades så har det sagts för mej om det är sanning eller inte vet inte jag.
Skogsrå
Skogsrå såg man ofta föritia här å Orust. Att tala till dem eller svara på deras frågor var farligt i all synnerhet fick man ej uppge sitt namn ty då fick skogsråa makt öfver dem och då hon kallade på dem var de tvungna att gå till henne om de också va mitt i natta. Det hjalp inte om de satt i vänners lag, va i arbete eller låg å sof. I skogen mellan Töllås och Söbben i Torps socken sågs ofta skogsråa. Framtill var hon skön att se men baktill som ett tomt baketråg. En gång var Lars Henriksson från Stora Bäcken på hemresa från Uddevalla marknad. Då det om kvällen blef för mörkt att segla lade de i land vid Furunäs brygga. Då Lars mötte ägaren till huset der sade han vi lade till här och tänkte få låna hus här men det får vi väl intet för ja ser i har främmande här. Nej sa mannen / de har vi intet, såg du någon? Ja sa Lars Der stod ett fint fruntimer på bryggan när vi kom je trodde i hade herrskap här. Jaså sade mannen va hu här no igen men du tala väl inte te henne? Nej de gole je inte. Ja de va di lycka eljest hade det ej gått dig väl. Å de va skogsråa som de sett på bryggan.