Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julen Julen Julen Julen mor har städat hela dan
Julen Julen Julen Julen mor har städat hela dan
Tydor
Det är inte bra att göra vändresa, som det kallas, om man måste vända om, när man är på utgående. Barnen skulle sluta och växa, om de inte åt opp maten. Man sa också, att det var en hungrig i släkten, om man sparde något.
Naturföremål
När vi barn skulle gå och bada och kom förbi en jättegryta, så offra vi alltid en sten i den, för att det skulle gå bra med badet. Jag vet inte, om det var de vuxna, som lärt oss det. Jag lärde mig det av några äldre barn.
Vaggvisa
Ro, ro till Fiskeskär många fiskar får de där en till far och en till mor, en till syster och en till bror.
Ramsor
Tummetott Slickepott Långeman Dra i land Lille Per i Marstrand.
Läkekonst
Man skulle ha kastanjer i fickan mot reumatism. De skulle helst förvaras i byxfickorna, så att de kom i så nära beröring med kroppen som möjligt.
Näcken
Man skrämde barnen för näcken. Han kunde dra dem ned i sjön, om de gick ut på bryggorna. Men jag tror inte, att de stora trodde på näcken. - Jag har inte hört näckhistorier annars.
Fiskardansen
Upptecknad efter 88-årige spelmannen Olle Andersson, Kungsviken. (Morlanda sn). Livligt Raskare (Vid inhalningen av reven) (Vid utläggandet av reven) Efteråt en "slängpolska". I stället för de två sluttakterna möjligen detta slutfall: Motiven: kunde spelas obegränsat an- tal gånger "Axel Thordsson och sköna Walborg." Upptecknat efter Simon Martinsson, Svineviken, Orust. De lekte gull- taffel vid lek-dan bord I glädje och lust med al. la ~ De fru-er tvenne med ä - ra stor: Så under-lig le-ken månd' fal-la. Men lyckan vän-der sig of- ta om.
Födelse
Det var mycket förkastligt att vagga en tom vagga. Då skulle barnet dö och vaggan alltså bli tom för alltid. Jag drog min barnvagn en gång, när den var tom. Min mor såg det och hon blev allde- les förskräckt. Hon var från Stora Kornö.
Palmsöndag
På palmsöndag skulle man plocka en sorts bär, som hette stentra eller trenta eller något liknan- de för att man skulle bli gift under året. De såg ut som vattenlingon och växte där det är fuktigt i mossan vid små dammar. Man fick titta efter noga i mossan för att hitta dem.
Tomtebissen
Jag tror på tomten, men det gjorde jag inte förr. Det var en gammal människa här i Lysekil, som berättade om tomten, men jag bara skrattade åt henne, men det gör jag inte längre. Hon hette Barbara Hallenberg. Hon sa, att tomten gick hos Laura Lycke. Laura levde för cirka 45 år sedan. Tomten var en liten, liten man. Det var en jord- ande förstås. (Meddelaren är spiritist, enligt uppgift från Lysekilsbor) Han hade röd hätta. Han skulle väl vara till människornas tur och lycka. Han fanns, men det var inte alla, som såg honom och han finns nog nu för tiden också, fastän vi inte har förmågan att upptäcka honom. Han skulle ha mat, särskilt om julen, då han skulle få risgrynsgröt. Barn tror ju ännu på tomten. – I ett hus i gamla stan / bodde tomten. Men den tomten slog sönder allt och bring- ade olycka. En gång slog han sönder en tallrik i trappan. Han skulle alltid ha sin mat där i trappan till vinden. Nu minns jag. Tomtebissen sa vi.
Gasten
Gasten påstod man, att han ropade mot oväder och så. Men det påstår man var sälen.
Sägen
Jag har hört sägen om Den flygande hollän- daren. Den kom med fulla segel. När den visade sig, blev det alltid oväder. Den kunde synas i Öre- sund därborte, då det var dimmigt. Det var en full- riggare. Jag har ej hört om den vandrande skomakaren.