Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Ville man lära sig spela av näcken, så skulle man gå till en ström och sitta där tre nätter, den tredje natten kom näcken och spelade. Det var en i Landvetter, som hade lärt sig spela av näcken, och när han spelade, måste alla dansa.
(Att spå väder) Väderleksmärken
Om gården kring månen inte försvinner före klockan 12, så blir det oväder. Men försvinner den innan dess, blir det vackert. Ovädret kan nog dröja några dagar, men det kommer. - Soldis betyder gärna vindändring. - Då soluppgången föregås av en röd sol, - solulv -, bebådar det oväder. Men är det ännu en sådan solulv, blir det inte dåligt väder.
Djävulen.
Det var en som kom från Lyse kyrka sent; på hös- ten var det och hon var ensam. När hon kom i Lycke gator till Häggvalls - det är bara landsväg egentligen, men det är som smala vägar, som man kallar gator - fick hon säll- skap med en stor hund. Det lyste eld om den. Han hoppa- de först på ena benet, sedan på det andra, och han var sex alnar lång.
Djävulen
Norrmannen kallar honom för Gammel-Erik. Vi säger Horn-Per, eller Horn-Pelle, Gammel-Gossen, Djävulen, Satan, Skam, Den Lede, Den Onde och Fan. Han har horn i ansiktet och klor på fötterna. Lucifer har jag aldrig hört.
Vattenväsen
Uppe i åarna bor Näcken. - Havsfruar bor i vattnet. De kunde komma upp och visa sig. Då måste man fara i land snart, för det blev ett farligt oväder. Men det var väl aldrig sanning. Farfar sa sådant. Man kunde sätta ut och ge henne något. Hon bodde nere på botten. Hon hade väl långt hår och var stor och konstig. Om man frågade, om det fanns fisk där nere, så svarade hon: "Det är fisk nokk på våra sopegödslar." - Man brukade skrämma barn med att säga Näcken kan ta dig. - Ej hört något som kallas döljevatten.
Tomtar
Min mor talade om, att hennes mor eller om det var en annan släkting, satt och klippte får och dörren stod öppen. Regnet stod som spön i backen. Då såg hon plötsligt en liten tomte stå i dörröppningen och ville in i regnskydd. Men hon la en stor fårsax på tröskeln och över den kunde han inte komma. Tomten sa: "Tacke klöppe, mor! Tacke klöppe, mor!" Det betyder: ta bort saxen, mor! Hur det utföll, vet jag inte. Sjötomtar har jag hört talas om. Det var en god tur att ha dem ombord. Tomtar var alltid snälla, de förde tomtelyckan i huset. Tom- ten var en liten varelse i människogestalt. De ha långt skägg. Tom- tarna var alltid på samma plats, därför var de alltid förfärligt gamla.
Maran
Det var en gubbe från Skredsvik. Han sa om en kvinna: "Hon går omkring och är mara." Jag skrattade, men då blev gubben riktigt ond, för han trodde det verkligen. Den där kvinnan såg inte trevlig ut heller, hon hade en stor kroknäsa. Men det tycker jag då, att hon skulle allt ha ett fasligt besvär, om hon skulle gå omkring och vara mara på nätterna.
Djävulen
Peder Dass var en norsk präst från Trondhjem. Han skulle till Helgoland och till Köpenhamn för att bli kon- traktprost och provpredika. Han gjorde upp med satan, att han skulle få en hjälp med färden till Köpen- hamn. Och som tack för det skulle satan få Peder Dass, om någon av kyrkfolket sov i kyrkan. Men det var ingen, som sov och djävulen lyckades inte göra slut på gubben. Den där Peder Dass har skri- vit katekesen på vers. Filip Konradsson här på St. Kornö har hans katekes. När man sörjde Peder Dass' död i Norge, hade man en svartmålad bit på storseglet. Om det är någon fläck på ett segel här, brukar vi efter det säga: "Han sörjer Peder Dass."
Läkekonst
Min mor, Albertina Backman, fick ont i knäet. Hon tog ett gammalt grisben, slog sönder det och fick ut märgen. Det skulle vara kindbenet på grisen. Det gjorde så gott sa hon. - Man kunde få blemmor i ansiktet i vinden, sa min mor.
Stöpning
Jag blev krammad en kväll och blev dålig och sputte och låg i många dar. "Tösa är krammad," sa dom. Jag hade varit ute för att hämta vann. Det var sent. Och då träffa jag det aset och han gjorde det väl. Jag sputte så obarmhärtigt. Han hade riktigt gått i skole. Han var inte dum. – "Har du bly, så ska vi stöpa över tösa," sa dom då. Man hällde smält bly i ett kärl och höll det en gång i höjd med huvudet. Det skulle hjälpa mot bergtroll. Och en gång höll man det på magen. Det var bra mot jordtroll och en gång vid fötter- na mot sjötroll. Sedan sover man på det och är frisk.
Svartkonst
För en femton, tjugo år sedan talade man om en flicka för det hon hade en underlig förmåga. Hon var från Lilla Hornö och hon bor där ännu. Det stod mycket om det i tidningen. Ingen visste, vad det var. När flickan var inne i ett rum ramlade lock och kranen föll och sådant hände bara, när hon var i rum- met.
Varulv
När märra fick en fölunge, kunde de ta över sej hamsen, som ligger runt fölungen, så fick de lätta barnsängar, men fick de en pojk, blev han en varulv. Varulven var som en varg. En här hade smågrisar. Då kom en varulv. Han tog och gav 'en en gris och sa: "Du stackare, du har ingen mat fått." Då blev han en riktig människa, för varulven blev frälst, när någon gav 'en något godvilligt.
Fiske
Mellan Näsing och Skee ligger Trolltjärn. Det var en präst, som gick mycket på skytteri och fiske. Han gick tidigt ut en sön- dagsmåra, men han fick varken fisk eller djur. Han blev till sist le åt 'et och måste gå hem till kyrkan till mässetid. Men han var arg och sköt i tjärnet. Då sa det i tjärnet: "Tre gånger till tjär- net!" Han kom för sent till kyrkan.