Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten bar till dem på natten, men det var endast de han tyckte om som han bar till Om jul sattes ut gröt och mjölk till tomten i källaren, för ingen fick lov att se tomten. Tomten bodde i någon bergskreva.
Tomtar.
Det stod en karl ensam och tröskade. Då kom tom- ten med ett ax och kastade på lon, och så blåste han. "Dä va la inget å blåsa för, det axet!" tyckte karlen. "Jag ska dra ifrån dej så mycket jag har dragit till dej, så ska du bli lätt å lötta (lätt att lyfta)," sa tomten. - Karlen kunde inte se mer än ett ax, men det var mycket mer. Det var aldrig mer än en tomte på vart ställe. Han hade inte familj. Om julafton skulle de sätta ut alla sorters mat i lagården till tomten, annars gjorde han någon sorts nid vid dem. Det fanns i vissa gårdar. De satte ut mjölk till dem var kväll; i en skål, men jag såg det aldrig, där jag var. De sa "tomte".
Tomtar. ULMA K 19
Om de var snälla vid tomten, så drog han till dem så de blev rika, men var de inte snälla vid honom, så gick det på det andra viset. - Det var en bonde, han var så snäll vid tomten och satte ut mat till honom. Så måtte han göra nya kläder till honom, och han fick de här på sig. Men då sluta tomten och dra. "Varför slutar du och dra, när du får nya kläder?" frå- ga bonden honom. "Jo", sa han, "inte smutsa ny rock." - "Då ska jag ta rocken ifrån dej, så du kan dra igen", sa bonden. Men där försvann tomten och kom aldrig tillbaka igen. Och det gick ut för bonden till sist med.
Tomtar
Min mor talade om en tomte på ett ställe. Han kom bärande på ett halm- strå, och så gjorde han ett blåsande. ”Var det något att blåsa för?” sa’ bon- den på stället, som såg detta. ”Ja, det ska’ du bli var,” sa’ tomten. Sen blev bonden fattig. Och tron var allt att de skulle sätta ut mat på logen eller ladu- gården åt tomtarna till jul. Det hade allt mormor för sig också, tror jag.
Tomtar
Mamma talade om, att det fanns tomtar i hen- nes ungdom. Hon kom till ett ställe och tjänade piga. Det var på denna trakt. De hade så mycket med tomten att göra där. Vi fick aldrig gå till stallet eller ladugården i skymningen. Gjorde vi det, så störde vi tomten. Men det var ingen annan än mor i huset som fick se den. De hade nytta av honom. När korna kalvade, så ville hon alltid va- ra ensam i lagården. Det gick så bra för henne, för hon hade hjälp av tomten. Mamma talade om, att det var en tomte på ett ett ställe, som bar ax till logen. Han bar axen på ryggen och släppte ned dem på logen. En gång så skulle de vaka ut tomten, för de ville se när han kom med säden. Han drog från gran- narna. / Det var på nätterna, som han bar säden. Så var det en natt, som bonden på gården gick och vaktade på tomten. När han kom, så hade han tre ax på ryggen. Han släppte dem på golvet och pustade. Det var väl ingenting att pusta för, sade bonden. Men då svarade tomten: När jag får dra från dig, så mycket som jag har dragit till dig, så får du ingenting kvar.
Hur tomten blidkas
Har man på något sätt förtörnat tomten märkes detta därigenom att spannemål och foder blir odrygt. För att blidka tomten skall en röd pickel mössa stickas, och denna hänges upp i spjället, en torsdagsnatt. När tomten fått mössan blir han god igen.
Tomten
Tomtarna brukade stjäla från varandra och voro därför stora ovänner och kommo ofta i slagsmål med varandra. En gumma hade en gång sett två tomtar slåss, emedan den ene stulit från den andre.
Två nissar slåss
På Tveten och på Torgersbo fanns det en tomte på vardera stället. Var och en drog till sin gård. En jägare, som kom där i tilig morgon, fick se, att tomtarna drog åt var sitt håll, och de slogs, så höet blåste omkring.
Tomtar
Sven i Hälltorp hade tomtegubbe. Han bodde i fähuset, och han drog ifrån grannarna till sin husbonde. Det tröt aldrig foras (foder) för Sven. De hade hålat ur ett trästycke, så att det blev som en skål. I denna slog de mjölk åt tomten, när de mjölkat. En dag fick Sven syn på tomten. Han hade röd pickelhätta, och han kom dragande med sju halmstrån. Som han strävade med stråna, så blåste han, för lasset var tungt för honom. Då sade husbonden: "Det var väl inget att stöna och blåsa för". Men tomten svarade: "Gå du sju mil mä sju trile (travar), så får du se hur gott det är!" Tomten blev förargad och det dröjde inte länge, innan Sven blev utfattig.
Tomtar
Det var en bonde, som hade en son, som studerade till präst. En gång, när sonen var hemma på besök, träffade han på en tomte. "Vad går du här för?" frågade prästen. "Jag går här, för jag skall efter döden handha husbondens täl och hans hustrus med", sade tomten. Han menade själ, men han kunde inte uttala ordet. Så hade prästen fått höra, att tomten skulle ha en skopa mjölk bakom fähusdörren var kväll. Därför frågade han: "Vad skall du ha den mjölken till" "Den skall jag ha till att bränna dem i", svarade tomten. Då gick sonen till sina föräldrar och sade: "Det fattas bara ett ben till stolen, annars är I mogna för helvetet. Men ännu finns det räddning". Och han tog och körde bort tomten.
Tomtar
Mamma talte om att hon såg en tomte många gånger, när hon var barn. Det var i en kohage det låg en storer, storer sten, som var sprucken mitt itu. På den satt tomten och band på en grön fingervante. Och dit sprang barna, så ofta de kunde komma åt och ställde sej och tittade på tomten. Men när de blev större och mera fulla av ont, då fick de inte se'n. Och den som mamma var gift med andra gången, han talade jämt om sina tomtar, som han såg borta i Alehagen. "Hurudana såg de ut?" frågte vi – "Å, det var små pojkar." Och han bara hälsade på dem, då small de undan. Det var en bonde där i trakten som stod sej så väl. Han hade tomtar, som hjälpte honom. Och / bonden satte ut gröt och mjölk i fähuset om kvällen som tack för det. Men gumman hans, hon såg att tomten hade så gamla och slitna kläder, så hon satte sej och sydde en ny dräkt till honom och hängde ut på en krok i fähuset. Och tomten blev glad förstås, när han fick se den nya dräkten, tog den strax på sej och lämnade den gamla kvar. Men när bonden fick veta vad gumman gjort, då blev han så ond och sa: "Nu skall du får se, att han blivit för fin för oss." Och det blev så. Tomten tyckte, att han var för fin för att bära och släpa för bonden och brydde sej inte om att göra något se'n. Och det dröjde inte länge förrän bonden var utfattig.
Djur
Om det kom en snok in på tomten, den fick de inte döda. Den var riktigt till för att skydda tomten. Det var tomtormen, den hörde till tomten. När de fick höra en kattuggla och den ropa "Klä vitt", då blev det dödsfall. Skator var bara tjuvfåglar. Allt som blän- ker, tar de.
Tomtar.
Det var en bonde som var så rik. Då han en dag var ute på sina ägor fick han se en mycket liten tomte som kom och drog på ett halmstrå och pustade så. Bonden skratta' åt honom. Men då kom en stor tomte, å han sa': "Di kan inte begära mer å honom, för han ä född i natt. Men vänta du till vi har fått dra' från dej lika mycke som vi dra't till dig, så får du inte mycke kvar." Å sen gick de fort utför för bonden. - Di skulle aldri ofreda tomtar.