Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Dalkarlen och trollen
Ja hörde berättas, när ja va barn, att de va en dalkarl, som hadde e doter; å den va han mycke rädd om. Å så en juldasmöra så gick han åt körka, å dotra ho stanna hemma å satte sej å läsa i salmboka. Men så hadde di en hunn, å den han sprang ifatt dalkarn på vägen å börja å skälla å väsnas så dant, så han förstog, att de va någe fatt å sprang tebaks hem. Å då sto dotra på golvet å hadde brukrona utå gull på huvet. Då förstog han, att trolla hadde taji'na; å han to opp sin fällkniv å kasta över huvet på'na. Å då hadde di inte någen makt mä'na längre. Men sen va han jämt utsatt för trolla. Å di hölls där i gårn, å di förvandla katten för dom, så de va ett troll förståss, som skapte sej te katt. Men en gång så hörde di, hur de skrek utifrå skogen: »Hälsa Plittertura, att Plagg ä döer!» Då ropa katten te: »Då, djävlar anagga, har ja ingen make längre!» Å så la han i väg ut, å sen såg di aldri te honom mera.
Troll och jättar
Ja, i Gränna körka, där har di en kalk, som ä tagen från ett berg. De va en dräng ifrå Vretaholm, som va ute å körde timmer en vinter. Å när han körde, så hörde han en gång, att de sa: »Hu, de ä så kållt!» — »Fryser du», sa drängen, han va inte buskablyger han. »Du ska få låna mina vanta». Å han kasta ifrå sej vanta. Sen om julen så tyckte han, att han skulle si ätter, va de va för nåt i berget. Å då kom di ut å bjö'en dricka ur en kalk. Men han to å kasta't bakom sej över hästlända, så skinnet de vart svett där. Å sen så re han iväg i sporrstreck, å trolla ätter. Å då hörde han, hur di ropte på Enfotingen. Han skulle la vara värst te löpa, han. Men så va de en röst, som skrek: »Vanta, vanta, vantavän! Ri inte vägen den håle, utan åckern den kråle!»* Å då re han över åckern, å där kunne inte trolla följa ätter, för si den va körsärjader. Å så kom han fram te körka, å då börjte klockera å ringa, å då hadde inte trolla nån makt länger. Å den kalken, som han hadde mä sej, den finns i Gränna körka än ida.
Trollkunniga i allmänhet
Det kunde också hända att Kalle blev utsatt för andras trolleri. En gång fick han se en granne stå och nappa hår av hans egen enbetsstut. Kalle förstod, att grannen skulle ha håren att trolla med, kanske rentav förgöra stuten. Vad Kalle röt åt grannen, det lämpar sig inte i tryck, men det var "kraft i ola", och den andre miste makta över stuten.
Skrock och vidskepelse
Förr så kunne di trolla hem kora om kvälla. Då skulle di stoppa hö i koskälla förste gången, di släppte vall, å sen skulle kora få äta ett strå var ur skälla. Si, då skulle di komma hem ordentlit om kvälla. Å så skulle de sättas stål över å unner dörra.
Jättar och troll
De va ett par gubba, som lå ute i skogen å kola. Di hölls å kokte tjära en kväll, å de lukta illa förståss, så trolla undra, va de kunne vara. Å di kom fram å nosa å vädra, så tryna vart så långa på dom. Å ett utå dom stack in trynet i koja å nosade. »Va heter du?» fråga trollet gubben. »Själver», sa han. »Har du sett ett så här långt tryne förr?» sa trollet. »Nää», sa gubben å to tjärpanna å hällde över trynet på trollet. »Men har du smakt så här varmer välling förr?» — »Nää», sa trollet å la iväg bort å skrek: »Själver brände mej, Själver brände mej!» — »Ja, har du själver bränt dej, så får du allt dras mä'et», sa di andra trolla då.
Kyrkklockor
Trollen hade byggt i tornet i Hagebyhöga kyrka, men de fick inte vara i fred, för folket kom och ringde med kyr- keklockan. Då kastade de klockan utåt en mosse. När det var ljust i vattnet, kunde folk se klockan. De försökte få upp henne en gång, och hade na nära uppe. Men då sa' en: "Hugg i nu." Det fick inte yttras ett enda ord, och strax dök klockan till botten igen.
Häxeri och kloka
Ve Djurshytta hadde di en masmästare, som di kallte för »Rusalemmen». Å han å Jon Bengtsa di va osams, så »Rusa-lemmen» han trolla järnet ifrå Österby, å de va en kar, som di så gå om nättera mä tackjärnsgösa unner armen ifrå Österby te Djurshytta. Men de va ingen rikti kar de förståss.
Sägner om kyrkbyggen
Gården Högrödjan i Stora Åby kallas vanligen Kyrkbacken. Där finns en rund stensättning, och det sägs att kyrkan skulle ha byggts där. Ja, det lär inte ha varit någon kristen kyrka utan en mycket äldre. Hur det nu var, så rev trollen ner allt som byggdes. Folket tröttnade på att bygga och se allt ligga i en enda hög varje morgon. Den där stensättningen som fanns är det inte mycket kvar av. Det kanske bara var inhägnaden kring kyrkan.
Sägner om kyrkbyggen
Västra Eneby kyrka skulle byggas i närheten av Adlerskog. Så var det bestämt. Men när byggfolket började sitt arbete, var det som förgjort. Vad de byggde upp på dagatna, rev trollen ner på natten. Det vart ingen annan råd, än att kyrkan måste byggas på annat håll. Men om jak, inte tar fel, så ligger det stora stenhögar kvar i närheten av Adlerskog. De var avsedda till kyrkgrund, och de låg där i varje fall, när jag var pojke.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
På morgnarna, när det var dags att mjölka, gick en av pigorna ut på gatan och hojtade, och alla de andra pigorna var kvickt ute med sina ok och ämbar. När de kom ut i skogen eller på betesmarken, vart det ett lockande och sjungande, så det var som sång i hela skogen. Sjöng gjorde (le alltid på vägen ut och hem. Men när de mjölkade teg de snällt, för det skulle inte vara bra att sjunga då. Trollen eller "rådandet" skulle då kunna passa på att göra något fuffens med mjölken.
Drakar, ormar
Hjulorm. Det var en gubbe, som kom till Normlösa; där hade de så gott om ormar då, men han sa', att socknen skulle heta Ormlösa här efter. Han skulle kunna trolla bort ormarna, bara de lovade, att det inte fanns någon hjulorm. Han tände upp en eld och ställde sej och skreva' framför elden, och det kom så många ormar och rann under honom in i elden. Men till slut kom en hjulorm och tog gubben med sig åt bra- san. Drake flög i luften – elddrake.
Sägner om kyrkbyggen
När Vallerstads kyrka skulle byggas, var det meningen att den skulle ligga på Lunds backe. Men det visade sig omöjligt, ty hur folket än arbetade och byggde på dagen, rev trollen ned allt på nätterna. Byggfolket måste till sist ge upp försöket. För att inte ännu en gång råka ut för att välja en otjänlig tomt beslöt sockenborna att överlämna valet åt Försynen. De gjorde på samma sätt som många andra: lade den första byggnadsstenen på en drög, spände ett par otama stutar för drögen och lät dem gå, vart de ville. Kyrkan byggdes, där stutarna stannade.