Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara.
Mara - det var en karl eller ett fruntimmer. Den kan gå igenom vad sprickor som helst. Förr hängde de flinste- nar och döda skator över hästarna för att inte mara skulle kunna komma och rida på dem. - Vet ej att maran kunde visa sig i gestalt av en katt. Mara kunde göra så granna, väl- gjorda flätor i manen på hästarna.
Skväk
Skväk, det är då ett barn har blivit gjort av med, så att det har börjat spöka där. Dom kan höra att det gråter och kvider som ett barn. Det kan synas ett ljussken, det har jag också hört. Och då säg dom det är skväken. På Salteåsen ska det vara så där, och i Bresätt (Bredsäter), där var det en som skulle ha bränt opp ett barn. Hon hade hedd råghalm omkring det och bränt upp det i öppenspisen i salen, och det vet man ju vad det brann, då det var halm. Men där skulle det synas ljussken då och då i salen.
Syn av en brudskara
Medan jag var hemma i Hornön kom jag och en jänta och gick från byn och över backen. Då fick vi höra ett skaller, det var bjällror och klockor som lät. "Hör du Marta, ser du nånting?" sa jag. Men hon såg ingenting, fast hon hörde det. Men jag såg ett brudpar som kom. Och den bruden var något till fin! Hon var gullbeslagen alldeles obegripligt. Brudparet dom åkte först, och sen var det några tärnor som åkte, och sen kom brudskaran, och så for dom in i Edlunds bastu. Sen vart alltihop tyst. Det var vitera.
Inverkan av ny och nedan vid betäckning
Nymånen kallas för "floa" och nedan för "falle". Och man skulle aldrig le en ko (leda en ko till betäckning) i falle, för då skulle hon "stå över" (gå över tiden för kalvningen). Förr fick en ko "gå förbi" (gå över tiden för betäckningen). Blev hon ledd i floa, så bar (kalvade) hon ändå lika fort som den som blev ledd i falle.
Grodor och gorillor av Esaus stam
Grodan hon är utav Esaus stam, säger dom. Och hon är ju människolik i öga [ansiktet] och har händer. Gorillan är också utav Esaus stam, hon är ju luden. Grodan är ju inte luden, men det släktas fäll ut det också som allt annat.
Jättekast mot Junsele gamla kyrka
Käringen åt Kittel (jätten i Kittla-berget) hon bar en sten i förklä och skulle gå ut och kasta på kyrkan i Mo, men då gick förklädsbandet av, så sten föll ner här i Betarsjön. Då skulle hon kasta en till, men han föll också ner i sjön, och då sa hon: "Oller (aldrig) hitte'n fram!" Sen har stenarna kallats Lill-ollersten och Stor-ollersten.
Hur trollappen hämtade sin kittel
Det var i Örnsköldsvik det skulle ha hänt, att en renlapp kom in och ville köpa en kopparkittel, men han tog den inte med sig, utan han bad handlarn att han skulle bära ut den tre torsdagskvällar. Det gjorde han också. Och första torsdagskvällen syntes det ingenting utan han fick ta in den. Men andra torsdagskvällen då lyfte han på sig, och tredje torsdagskvällen då flög han sin väg så det "vina" genom luften.
Förbud vid havandeskap
Den som är med barn får inte ta emot något innanför spisstolpen, för då blir barnet tjuvaktigt. Inte fick dom gå utom spisstolpen, ikring den, för då skulle barnet blöta under sej. Mora fick inte heller gå och tugga då hon gick på avträdet, för då skulle barnet få bära opp (umgälla) det och få surandan (dålig andedräkt). Hon skulle inte heller få titta i en springa, för då fick barnet sneöga.
Sköt trollskott på lappen
I Resele var det en som blev sjuk, och ingen doktor kunde hjälpa honom. Då vände dom sig till en trollgubbe, och han sa att det var en lapp som rådde för det. Och så tog han och rita upp en lapp på väggen, och så bad han pojken — det var en son till den som var sjuk, som var dit — att han skulle skjuta på honom. Han ville inte först, men så tyckte han att det var väl inte något farligt att skjuta på en tocken bild, så han sköt. Och det blev en bloddroppe på väggen. Pojken hade blivit nästan vansinnig då han såg det. Men karlen han blev frisk. Men nästa vår, då lapparna kom ner, var inte gubben med. Dom frågade efter honom, men då svarade lapparna att han hade blivit skjuten uppe i fjället.
Trollskott
Det var en pojke nånstans norrut som skulle studera, men han hade inga medel. Då var det en rik lapp som hade en dotter, och han sa, att bara han [pojken] skulle gifta sig med henne, så skulle han bekosta studierna åt honom. Och det gick pojken in på. Lappen bestämde då, att han skulle infinna sig där varje midsommar till tecken på att han höll sitt ord. Pojken gjorde också som han lovat, men så började han ångra sig. Det var midsommar då, men han hade inte givit sig iväg, utan han gick till rektorn och tala om hur det var. "Jag ska försöka göra vad jag kan", sa rektorn, "men det är ett svårt fall." Han tog då in ett stort vattukar och hade det fullt med vatten, och så fick alla eleverna ställa sig runt om karet, och rektorn ställde sig där med gevär i hand. Klockan 12, då pojken skulle ha varit hos lappen, fick dom se kåtan och fjället nere i karet, och lappen kom ut och bar bössan och skulle skjuta. Men då sköt rektorn först, och då stöp lappen.
Kasta ut mot förråk
Jag var liten jag och var nol i bätjen [bäcken] och simma, och då fick jag så ont i benet, det vart rött och det vart blått, och jag hade sån värk. Då var mamma efter a Erik Hansch Malena Gäle (Gärde), och hon tog aska och glöd på en sopskyffel och följde mej nära bäcken, och så lärde hon mej att jag skulle kaste det där över vinsteraxla, och så skulle jag säje: "Du ta ditt igen, å ja fo min hälsa igen." Och jag gjorde så, och på en och en halv dag var jag bra igen.
Julljuset som läkemedel
Den bit som var kvar utav julljuset skulle vara ett botemedel mot värk. Man tog och värmde det och gned med det där det var ont.
Att väcka kärlek
Jag har hört berättas här i Fjällsjö, att om en flicka ville göra en pojke tokig efter sig, så tog hon av sin menstruation och gav honom in i kaffe.