Transkriberad uppteckning

Medan jag var hemma i Hornön kom jag och en jänta och gick från byn och över backen. Då fick vi höra ett skaller, det var bjällror och klockor som lät. "Hör du Marta, ser du nånting?" sa jag. Men hon såg ingenting, fast hon hörde det. Men jag såg ett brudpar som kom. Och den bruden var något till fin! Hon var gullbeslagen alldeles obegripligt. Brudparet dom åkte först, och sen var det några tärnor som åkte, och sen kom brudskaran, och så for dom in i Edlunds bastu. Sen vart alltihop tyst. Det var vitera.